Den berömde dagboksförfattaren Samuel Pepys ซามูเอล พีพส์ (1633-1703) har skrivit om kungen av Siam. Jag har vågat mig på att göra en översättning. Berättelsen är från den 17 augusti 1666 och nedskriven efter ett samtal med en viss kapten George Erwin, som vid flera tillfällen hade varit i Fjärran Östern;

"Kungen går sällan ut utan att ha med sig 30-40 000 personer och inte ett ljud eller ens en hostning hörs bland de många människorna. Han [Erwin] berättade för mig att straffet för brottslingar ofta är att hugga av övre delen av skallen, vilket de utför så skickligt att hjärnan ligger blottad, vilket dödar dem inom kort."

"Han berättade för mig, vilket han hade gjort en gång tidigare, att alla var tvungna att lägga sig platt på marken när kungen kom och ingen fick ens titta på honom vilket var förbundet med dödsstraff.”

"Han berättade också hur han och hans folk, som var främlingar, hade blivit inbjudna att se på när man fångade vilda elefanter och de hade bara gått ner på knä och tittat mot kungen. Tolken bad dem att lägga sig ner eftersom han annars skulle bestraffas för denna förolämpning mot kungen.”

"När uppvisningen var över kom en budbärare från kungen, som tolken trodde skulle meddela honom att ta sitt eget liv, men det var bara en förfrågan om vad de tyckte om föreställningen. Tolken svarade att det var det bästa de någonsin skådat och att de aldrig hade hört talas om någon prins som var så framstående i allt som deras kung.”

"Då budbäraren återvänt frågade Erwin och hans sällskap vad han hade svarat, vilket han också gjorde. Varför sade du detta utan vårt godkännande? Och dessutom är det ju inte sant. Jag hade inget val svarade han. Jag måste säga så eller bli hängd, eftersom vår kung inte lever av mat och dryck utan av att få serverat vackra lögner."

Erwins berättelse visar hur svårt det måste ha varit för envåldshärskaren att få korrekta upplysningar om stämningar och händelser i riket.