Kung Songtham orsakade problem genom att inte i god tid ha utsett sin tronföljare. Han hade två söner, prins Chettha เชษฐา (omkring 1613-1629) eller Chetthathirat ชษฐาธิราช och Athittayawong อาทิตยวงศ์ (1618-1629). Han hade dessutom en yngre bror, Sri Sin (Si Sin) ศรีศิลป์, som förefaller ha varit uparat och bör därför allmänt ha betraktats som tronföljare. Han bodde i det som kallades Främre palatset (Wang Na) วังหน้า. Förväxla inte Songthams bror Sri Sin med Songthams son Phanpi Sri Sin (Phanpi Si Sin) พันปีศรีศิลป์!

Kung Songtham, som låg på sin dödsbädd, övertalades att han måste göra ett val och uttala detta offentligt. Han valde då prins Chettha, vilket resulterade i två stridande falanger med varsin kandidat. Det ena lägret stödde Sri Sin och det andra lägret prins Chettha. De som stödde Sri Sin menade att den 15-årige prins Chettha var för ung. Ledande i denna grupp var tre viktiga personer, Chaophraya Mahasenabodi เจ้าพระยามหาเสนาบดี, Phraya Thai Nam พระยาท้ายน้ำ och Phraya Thammatrailok พระยาธรรมไตรโลก.

Gruppen som stödde den unge prins Chettha leddes av Songthams kusin, Phraya Sri Suriyawong (Phraya Si Suriyawong) พระยาศรีสุริยวงศ์ (omkring 1600- 7 augusti 1656). Han stöddes i sin tur av den tidigare omtalade japanen Yamada Nagamasa. Phraya Sri Suriyawong kommer ett antal titlar senare att bli känd som kung Prasat Thong. Då kung Songtham dog den 13 december blev det ändå kung Chettha (Somdet Phra Chetthathirat) สมเด็จพระเชษฐาธิราช (r. 13 december 1628-augusti 1629) som installerades på tronen.

Därefter genomfördes en utrensning av ett stort antal ämbetsmän som hade gett sitt stöd till Sri Sin. Detta inkluderade den gamle samuhakalahom (försvarsministern) och hans ministerium kalahom (militären) togs över av Phraya Sri Suriyawong som blev till Chaophraya Kalahom เจ้าพระยากลาโหม eller Okya Kalahom Suriyawong ออกญากลาโหมสุริยวงศ์. Chaophraya Kalahoms yngre bror utsågs till ny Phraya Sri Worawong พระยาศรีวรวงศ์. Sri Sin gick nu i kloster för att undvika politiska konsekvenser som i värsta fall hade kunnat kosta honom livet.

Så här beskriver en källa Chaophraya Kalahoms, eller den blivande kung Prasat Thongs, bakgrund; Han var född omkring 1600 och son till en kunglig kammartjänare med titeln Okya Sri Thammathirat (Okya Si Thammathirat) ออกญาศรีธรรมาธิราช. Okya Sri Thammathirats yngre syster var kung Songthams mor och Chaophraya Kalahom var därför en kusin till kung Songtham. Under ungdomsåren var Chaophraya Kalahom känd under namnet Phra Ong Lai พระองค์ไล.

Flera källor hävdar i stället att den blivande kungen Prasat Thong var en utomäktenskaplig son till den gamle kungen Ekathotsarot. Jeremias van Vliet menar också att han var en kusin till kung Songtham. Från en blygsam position upphöjdes den 18-årige Phra Ong Lai till page (hovsven) hos kung Songtham. Phra Ong Lai ska allt som oftast ha hamnat i bråk och vanärat sig själv och vid ett tillfälle ska han ha hotats av dödsstraff för att ha attackerat kungen under en plöjningsceremoni. Vad som egentligen hände saknar jag information om.

Det var tack vare den tidigare kungen Naresuans drottning Khrua Manichan ขรัวมณีจันทร์ som straffet i stället omvandlades till livstids fängelse. Enligt engelska Wikipedia lyckades hon få ner straffets längd till fem månaders fängelse. Detta stämmer inte med det jag skrivit här nedan. Samtidigt ska man veta att det finns historiker som har ifrågasatt om Naresuan någonsin hade någon fru!

Efter att ha tillbringat flera år i fängelse benådades Phra Ong Lai år 1622 och utmärkte sig framgångsrikt under en otursförföljd militär expedition till Kambodja samma år eller 1623. Ett år senare avslöjades det att Phra Ong Lai hade en affär med en av prins Sri Sins fruar och hamnade återigen i fängelse. När han blev frisläppt igen verkar han ha lugnat ner sig något. Phra Ong Lai blev sedan utnämnd till Phraya eller Okya Sri Vorawong (Okya Si Worawong) ออกญาศรีวรวงศ์ och blev till sist känd som Phraya Sri Suriyawong. Han stod högt i kurs hos kung Songtham under hans sista år på tronen.

Då fortsätter vi att berätta vad som hände efter att Phraya Sri Suriyawong utnämnts till kalahom. Chaophraya Kalahom visade sig vara en slug politiker och administratör och umgicks uppenbart med tankar om att själv ta över makten och tronen. Vissa källor påstår faktiskt att han hade förgiftat kung Songtham!

Genom sin förslagenhet fick han Yamada att övertala prins Sri Sin att revoltera mot kung Chettha. Så här dramatiskt beskriver en källa hur detta gick till; Yamada fick det ovärdiga uppdraget att locka bort Sri Sin från hans relativa trygghet i klostret. Yamada besökte därefter prinsen och övertygade honom om att han och hans japanska soldater skulle skydda honom och hjälpa honom att erövra tronen.

Sri Sin litade på honom och lämnade tillvaron som munk och anlände till palatset klädd som prins, men han blev omedelbart arresterad och dömd till döden. Han skickades till Phetchaburi där han kastades i en jordhåla, eller brunn, där han skulle få svälta ihjäl. En av prins Sri Sins anhängare, Luang Mongkhon หลวงมงคล, räddade honom emellertid på ett anmärkningsvärt sätt. Han lät i hemlighet gräva en håla nära den där prinsen fanns och grävde sedan en tunnel fram till honom. Andra källor tar udden av dramatiken och säger att han blev räddad av lokala munkar.

På natten lades liket av en slav, klädd i prinsens kläder, i jordhålan där Sri Sin hade befunnit sig. Vakterna som därefter trodde att deras fånge hade dött fyllde hålan med jord och rapporterade till Ayutthaya att prins Sri Sin var död och begravd.

Sri Sin startade sedan ett uppror i Phetchaburi och med en stor militär styrka erövrade han flera städer och utropade sig själv till kung. Chaophraya Kalahom skickade därför iväg Yamada och Okya Kamhaeng ออกญากำแหง som till slut lyckades besegra och arrestera honom. Sri Sin dömdes till döden i Ayutthaya. Innan han blev ihjälklubbad ska han i starka ordalag ha varnat kung Chettha för Chaophraya Kalahom.

Även Luang Mongkon blev avrättad efter att ha gjort ett fåfängt försök att mörda Chaophraya Kalahom. Luang Mongkon påstås ha haft närmast övermänsklig fysisk styrka och lyckades i samband med sin avrättning spränga sina kedjor och strypa en av sina bödlar. Ytterligare en bödel ska ha varit nära att drabbas av samma öde.

Luang Mongkon hade före sin dödsdom fått ett erbjudande om att slippa straff om han trädde i kunglig tjänst, men han hade då svarat: “Hur kan detta vara möjligt? Kungen är ju död!" Att denna fantastiska berättelse om Luang Mongkon har överlevt fram till i dag kan vi tacka Jeremias van Vliet för!

Då Sri Sin röjts ur vägen var ännu en möjlig tronkandidat och rival till Chaophraya Kalahom eliminerad. Chaophraya Kalahom uppmuntrade därefter kung Chettha att begå olika slags tokigheter som skulle få alla att tröttna på honom. Detta lyckades han med trots Sri Sins tidigare varningar.

Då Chaophraya Kalahoms far dog 1629 lät han kremera sin döde far. Detta gjorde han på ett sätt som bara var förbehållet kungligheter, då han lät askan kremeras en andra gång. Under kremeringen deltog en rad regeringsämbetsmän och de tillbringade natten strax utanför Ayutthaya. Lägg dock märke till att det finns källor som säger att han kremerade sin mor!

Då kung Chettha sedan skulle hålla en audiens upptäckte han att alla viktiga ämbetsmän fattades och han förstod då att de deltog i den ovan nämnda kremeringen. Frånvaron av ämbetsmännen gjorde Chettha upprörd och han började nu oroa sig för att det låg ett kuppförsök i luften och höll palatsets vakt i beredskap.

Då detta nådde Chaophraya Kalahoms öron förstod han att han nu blivit en misstänkt figur i kungens ögon och att han riskerade att bli straffad. Han skickade därför i väg sin allierade Okya Phrakhlang (Okya Kamhaeng) för att lugna kungen och försäkra honom om sin lojalitet, vilket uppenbart lyckades.

Därför var Chettha oförberedd när Chaophraya Kalahom kom marscherande in i palatset tillsammans med japanska trupper och kungen flydde till Wat Maheyong norr om Ayutthaya. Han blev snabbt infångad och avrättad vid Wat Khok Phraya tillsammans med sin mor 1629. Därmed var ytterligare en tronkandidat eliminerad.