Den tidigare kungen Nokeo Koumane, som tagits till fånga av burmeserna 1575, hade alltid betraktats av folket i Laos som deras rättmätige kung. Man hade därför vädjat till burmeserna i många år om att få tillbaka honom. Till sist lyckades man efter att ha sänt en delegation till Pegu 1591. Då hade riket varit utan regent i omkring åtta år.

Nokeo Koumane (r. 1591-1596) blev nu kung en andra gång. I thailändska källor är han även känd som No Muong (No Mueang) หน่อเมือง. Han kan ha varit född 1571 och var då cirka 20 år vid sitt trontillträde. Efter att ha frigjort sig från det burmesiska inflytandet proklamerade han 1592 sitt rikes självständighet. Någon källa anger året till 1593.

Efter Nokeo Koumane talar thailändska Wikipedia om en regent vid namn Vorapita (Worapita) วรปิตา (r. 1596-1597). En annan källa säger att Nokeo Koumane efterträddes som kung av Vorapitas minderårige son Voravongsa II (Worawongsa) วรวงษา (r. 1596-1621) som var född 1585. Voravongsa II:s mamma är känd som Nang Kham Bai นางคำไบ eller Nang Kham Khai นางคำไค och hon var den yngsta dottern till den tidigare kungen Phothisarath. Voravongsa II är också känd som Voravongsa Thammikarath (Worawongsa Thammikarat) วรวงศาธรรมิกราช.

Voravongsa II blev avsatt och avrättad av sin egen son Oupagnouvarath (Phra Upayuwarat) พระอุปยุวราช (r. 1621-1622), som sägs ha varit född 1597. Detta årtal förefaller lite tveksamt om hans pappa var född 1585! Oupagnouvarath regerade bara i nio månader och dog under mystiska omständigheter 1622.

Därefter kom kung Phothisarath II (r. 1623-1627), som var en son eller sonson till Sen Soulintha. De flesta källorna säger son. I thailändska Wikipedia är han känd som Phra Bandit Phothisalarat พระบัณฑิตโพธิศาละราช. Han är även känd under titeln Phraya Saen Luang (Wiang) พระยาแสนหลวง (เวียง), som han fått under Voravongsa II:s regeringstid. Hans födelseår anges till 1552 och han måste då ha varit i 70-årsåldern vid sitt trontillträde! Han dog sedan 1627.

Phothisarath II hade varit guvernör i Sikhottabong (Si Khottabong) ศรีโคตรบอง, som i dag är ett distrikt i Vientiane, innan han blev kung. Förväxla inte detta distrikt med det gamla monriket Sri Gotapura (Sikhottabong) med annorlunda thaistavning!

I en del källor påstås det att följande kungar alla var söner till Voravongsa II, men detta är inte korrekt. De tre kungarna hette Mom Keo (Phra Mom Kaeo) พระหม่อมแก้ว (r. 1627-1633), Tone Kham (Chao Ton Kham) เจ้าต่อนคำ (r. 1633-1637) och Vichai (Chao Wichai) เจ้าวิชัย (r. 1637). Mom Keo, alternativt Mon Keo, var dock en son till Voravongsa II, medan Tone Kham var Mom Keos äldste son och Vichai var Mom Keos yngste son.

Enligt en annan källa efterträddes Mom Keo av Vichai 1633-1636 och först därefter kommer Tone Kham med regeringstiden 1636-1638! För att röra till det ännu mer så finns det källor som anger Mom Keos regeringstid till 1627-1638! Vem som blev kung efter Vichai kan du läsa mer om längre fram i artikeln ”Lan Xang återhämtar sig.”