Vi återvänder nu bakåt i tiden för att berätta litet mera detaljerat om taifolkens tidiga invandring i nuvarande Thailand och grannländerna.

Under det första årtusendet av vår tideräkning hade tailbefolkningen stadigt ökat. Öster och nordöst om taifolken fanns som omtalat de välorganiserade, kraftfulla och tätbefolkade kinesiska och vietnamesiska rikena och väster och sydväst om dem var landet endast sparsamt befolkat av förfäder till dagens bergsstammar.

Naturligt nog var det därför mot väst och sydväst som taifolken begav sig. Bergsstammarna var inte rustade att konkurrera med taifolkens överlägsna sociala och politiska organisation eller med deras teknologi och vapen. Det finns massor av historier och sägner om taifolkens tidiga invandring, men de är så fulla av fabler att det är omöjligt att veta vad som är sanning och vad som är fri fantasi.

Taifolken följde floderna som rann söderut in i ett bergigt område som utgjorde en naturlig barriär mot en snabb invandring. Invandringen måste därför ha varit en utdragen process, som pågick i flera århundraden, innan de så småningom nådde Chaophrayas flodsystem i nuvarande centrala Thailand. Som jag nämnt tidigare är det kanske inte helt otroligt att en del taifolk redan på ett mycket tidigt stadium levt sida vid sida med andra folkslag i nuvarande Thailand. Att invandringen var sporadisk tyder de spridda bosättningarna på.

Då Chiang Saen blev ett viktigt taicentrum i norr levde det redan andra grupper av tai vid Suphanburi, i centrala delarna av dagens Thailand, och ända nere vid Nakhon Si Thammarat i nuvarande södra Thailand. Du kan läsa mera om Suphanburi längre fram i ”Sukhothai och Lan Na”, avsnittet ”Konungariket Sukhothai” och artikeln ”Suphanburi”.

De tidiga invandrarna var fredliga bönder, som bosatte sig bland de ursprungliga invånarna och levde i fred med dem i flera århundraden. En anledning till att det inte uppstod stridigheter var kanske att de accepterade sin status som minoritetsfolk. En del tai har säkert också blandat sig med lawa-, mon- och khmerfolket som befolkade området. I norra nuvarande Thailands tidiga historia verkar det som religiösa män var samhällenas ledare. De var antingen munkar eller män som levde ett striktare religiöst liv än de vanliga människorna.

Det skall nämnas att Kina fortsatte att hävda sin suveränitet över de tai som begav sig söderut. Detta tog taifolken säkert inte så högtidligt, men de fortsatte att upprätthålla goda förbindelser med Beijing ända fram till 1644 då Manchudynastin (Ratchawong Maenchu) ราชวงศ์แมนจู, eller Qingdynastin (Ratchawong Ching) ราชวงศ์ชิง (1644-1912), avlöste Mingdynastin.

Av alla taikrönikor är det bara få som ger några ledtrådar om taifolkens tidiga kontakt med khmererna och deras kommande Angkorrike. De flesta kommer från Yonok. Någon gång på 600-talet bildades här en politisk administration som kontrollerade ett ganska stort antal städer norr om dagens Chiang Mai, under ledning av en Phaya Lao Chakkarat พญาลาวจักกราช (r. 638-?).

Stavningen av hans titel eller namn varierar mycket. I en Wikipediasida om Ngoenyang stavas hans namn Phraya Lavachakkaraj, men jag har valt att hålla mig till Lao Chakkarat.

Så här berättar källorna om hur Lao Chakkarat kommit till makten;

Ett jordskalv hade fördärvat staden Nak Nakorn och därmed kungariket Yonok 545. De nordtai (tai yuan) som överlevt jordbävningen begav sig då österut under ledning av en man vid namn Khun Lang ขุนลัง. De samlades sedan vid en plats som fick namnet Vieng Prueksa (Wiang Prueksa) เวียงปรึกษา. Här etablerades en monarki, där man valde sin regent bland de 14 byledarna i området, som kom att vara i 93 år.

Den tidigare omtalade och blivande kung Kalavarnadit av Lavo (Lopburi) tvingade 638 Vieng Prueksa att acceptera Lao Chakkarat som ny kung. Lao Chakkarats dynasti skulle regera området mellan 638-1292 och Lao Chakkarat döpte om Vieng Prueksa till Hiran. Lao Chakkarat var tänkt som regent med stöd från kungadömet Lavo. Hans dynasti kallas Lao Chakkaratdynastin (Ratchawong Lawa Chakkarat) ราชวงศ์ลวจักรราช eller Laodynastin (Ratchawong Lao) ราชวงศ์ลาว. Längst ner i denna artikel kan du hitta en lista över riket Hirans kungar.

Jag har tidigare berättat att kungariket Hiran hade sitt centrum vid staden Hiran fram till omkring 850. Phaya Lao Kiang (Phaya Lao Khiang) พญาลาวเคียง, Hirans nionde kung, grundade staden Ngoenyang omkring 850 och flyttade huvudstaden dit. Därmed blev han den förste kungen i ett rike kallat Hiran Ngoenyang eller Hiran Ngoenyang Chiang Saen.

Till skillnad från de flesta andra samtida tairiken omtalas Hiran Ngoenyang i lokala krönikor och därför vet vi en del om rikets historia. Detta tidiga nordliga tairike blev en fortsättning på kungariket Yonok och föregångaren till kungariket Lan Na och riket Chiang Saen. Lan Na grundades senare av kung Mangrai (Phaya Mangrai) พญามังราย (r. 1259-1317), som var den 17:e kungen av Ngoenyang. En del källor säger 25:e kungen, då man också räknar med de åtta kungarna i Hiran.

Det territorium som Hiran Ngoenyang gjorde anspråk på sträckte sig västerut från det moderna Chiang Saen till delar av dagens Laos norr om Luang Prabang fram till det moderna Dien Bien Phu (Dian Bian Fu) เดียนเบียนฟู i Vietnam. Området vid Dien Bien Phu kallas också Mueang Thaeng เมืองแถง, eller Mueang Thaen เมืองแถน.

(Provinsen Dien Bien Phu i Vietnam)

Hiran Ngoenyang, eller Chiang Saen, kom att domineras av luefolkets kungarike Ho Kham Chiang Rung (Chiang Hung) i norr från omkring 1250 och förblev så fram till mongolernas invasion som förändrade maktfördelningen i området. Religionen i Hiran Ngoenyang var starkt påverkad av theravadabuddhismen från kungariket Hariphunchai i söder. Hiran Ngoenyang hade kontakt med det blivande riket Dai Co Viet (Vietnam), Nanzhao och Chenla. I dokumenten talas det nu om taifolks frammarsch som ett hot mot de ursprungliga invånarna i området.

En krönika berättar att en stat i Yonokregionen attackerades av en khom-armé som kom ifrån Umangasela (Umongkhasela) อุมงคเสลา, vid floden Pings huvudflöde. Khom är för övrigt monfolkets benämning för khmer och Umangasela är föregångaren till staden Fang ฝาง.

"Khomregenten var anti-buddhistisk och dum. Han följde inga av de 10 kungliga föreskrifterna och förtryckte folket med skatter och hittade på förevändningar att bötfälla eller straffa främmande handelsmän som kom till landet. Därför rådde det stor förvirring i Suvanna Khom Kham (Suwannakhom Kham) สุวรรณโคมคำ... och staden föll i glömska."

En annan krönika berättar om en taihövding, Singhanavati (Singhanawat) สิงหนวัติ, som kom till samma region i området norr om dagens Chiang Mai med ett stort antal följeslagare. Kanske kom han från Xishuangbanna i Yunnan. Han inledde strider mot de ursprungliga invånarna och tvingade bergsstammarnas hövdingar att erkänna honom som härskare. När khomregenten av Umangasela vägrade att erkänna honom besegrade han denne militärt och Singhanavati fortsatte av bara farten med att också erövra det som senare blev till riket Lan Na.

Kungariket, som enligt en källa låg vid floden Kok (Maenam Kok) แม่น้ำกก i den nuvarande provinsen Chiang Rai, gränsade mot nuvarande Vietnam i öster, Nanzhao i norr och Lavarattha (uppenbarligen Hariphunchai, fast Lavarattha är en namnvariant av Lopburi) i söder och sträckte sig in i shanregionen vid övre Salween i väster. Kungariket, som blir känt under samma namn som den ovan nämnda taihövdingen Singhanavati, eller som Singhanavatinagorn (Mueang Nak Phan Singhanawat Nakhon) เมืองนาคพันธุ์สิงหนวัตินคร. Namnet Yonok Nakhon โยนกนคร förekommer också.

(Floden Kok)

Här kommer den ovan utlovade kungaföljden i Hiran. Följande åtta kungar eller regenter verkade härifrån;

1. Phaya Lao Chakkarat.

2. Phaya Lao Kao Kaeo Ma Mueang พญาลาวเก๊าแก้วมาเมือง.

3. Phaya Lao Sao พญาลาวเส้า (ลาวเสา).

4. Phaya Lao Tang พญาลาวตัง eller Lao Phang ลาวพัง.

5. Phaya Lao Klom พญาลาวกลม eller Lao Luang ลาวหลวง.

6. Phaya Lao Leo (Phya Lao Lew) พญาลาวเหลว.

7. Phaya Lao Kap พญาลาวกับ.

8. Phaya Lao Khim พญาลาวคิม eller Lao Kin ลาวกิน.

Följande 17 kungar eller regenter verkade från staden Ngoenyang;

1. Phaya Lao Khiang พญาลาวเคียง.

2. Phaya Lao Khiw พญาลาวคิว.

3. Phaya Lao Thoeng พญาลาวเทิง eller Lao Ting ลาวติง.

4. Phaya Lao Thueng พญาลาวทึง eller Lao Toeng ลาวเติง.

5. Phaya Lao Khon พญาลาวคน.

6. Phaya Lao Som พญาลาวสม.

7. Phaya Lao Kuak พญาลาวกวก eller Lao Phuak ลาวพวก.

8. Phaya Lao Kiw พญาลาวกิว eller Lao Kwin ลาวกวิน.

9. Phaya Lao Chong พญาลาวจง.

10. Phaya Chom Pha Rueang พญาจอมผาเรือง.

11. Phaya Lao Choeng พญาลาวเจิง, alternativt Lao Chueang ลาวเจื๋อง. Observera att han senare i texten omnämns som Khun Chueang ขุนเจื่อง, eller ขุนเจื๋อง. Förväxla inte Khun Chueang med den tidigare omtalade Phaya Chueang!

12. Phaya Lao Ngoen Rueang พญาลาวเงินเรือง.

13. Phaya Lao Sin พญาลาวซิน. Han kallas längre fram i texten för Lao Chuen ลาวชื่น.

14. Phaya Lao Ming พญาลาวมิง.

15. Phaya Lao Mueang พญาลาวเมือง. Han kallas Lao Moeng ลาวเมิง längre fram i texten.

16. Phaya Lao Meng พญาลาวเมง.

17. Phaya Mangrai.