Det utbröt ett uppror i Chiang Mai 1630 och 1631 förklarade sig den tidigare omtalade Si Song Mueang självständig från Burma och erövrade Chiang Saen, som burmeserna hade gjort till Lan Nas administrativa centrum 1628. Detta gjordes faktiskt med assistans av en siamesisk armé. Detta fick burmeserna att invadera Chiang Mai 1631 och efter en lång belägring föll staden i april 1632. Si Song Mueang blev tillfångatagen och skickades i exil till Pegu.

Vid den här tiden var Thalun ทาลุน (r. 19 augusti 1629-27 augusti 1648) kung i Burma (Toungoo). Han hade tagit över tronen efter kung Minyedeippa (Minyaedaikapa) มินแยไดกปา (r. 9 juli 1628-19 augusti 1629), som hade mördat sin egen far Anaukpetlun 1628. Detta efter att ha blivit avslöjad med att ha en affär med en av sin fars fruar. Till sist hade Thalun fått tag i fadermördaren och han sade nej till Minyedeippas vädjan om att få bli munk och avrättade honom i november 1629.

Efter Chiang Mais fall tillsattes ingen ny regent i Chiang Mai utan endast en guvernör, Phaya Luang Thipphanet พญาหลวงทิพเนตร eller Phraya Luang Thipphanet พระยาหลวงทิพเนตร (r. 1631-1659). Wyatt kallar honom Phraya Thipphanet พระยาทิพเนตร.

Kung Thalun flyttade 1635 sin huvudstad från Pegu till Ava och under de kommande årtiondena berättar krönikorna om olika guvernörer som flyttades runt mellan de olika mueangerna med burmesiskt militärt stöd. Krönikorna talar också om mindre lyckligt lottade guvernörer som av diverse anledningar skickades i exil till Ava.