Innan Bayinnaung återvände till Pegu utnämnde han Maha Thammaracha (Somdet Phra Maha Thammarachathirat) สมเด็จพระมหาธรรมราชาธิราช (r. augusti 1569-juni 1590) till vasallkung av Siam. Jag har valt att förkorta hans titel till Maha Thammaracha I. Det finns andra källor som säger att Maha Thammaracha utsågs till vasallkung den 6 december 1569. Maha Thammaracha I är även känd under titeln Somdet Phra Sanphet I สมเด็จพระสรรเพชญ์ที่ 1. Han blev den förste kungen i det som kallas Sukhothaidynastin (Ratchawong Sukhothai) ราชวงศ์สุโขทัย.

Exkungen Mahin och resten av den kungliga familjen fördes som fångar till Pegu i Burma. Kvar lämnade burmeserna en mindre militärgarnison och ett löfte om snabb vedergällning om siameserna skulle bli besvärliga. Den olycklige Mahin insjuknade i en febersjukdom på väg till Burma. Det sägs att kung Bayinnaung hotade sina läkare med dödsstraff om de inte kunde rädda honom, men hoten hjälpte inte och Mahin dog. Hela 11 läkare lär därför ha fått följa med Mahin på hans sista resa!

Det finns andra källor som menar att Mahin i stället kan ha blivit mördad eller att han begick självmord. En del källor säger att han blev dränkt efter att ha förolämpat Bayinnaung. De burmesiska krönikorna nämner inget om Mahins öde.

Folkets levnadsvillkor i Siam vid denna tid var kanske de sämsta någonsin i landets samlade historia. Burmeserna hade förstört Ayutthayas försvar och placerat burmesiska ämbetsmän i höga befattningar i Ayutthaya och andra städer i riket. Landet var försvagat av krig och siameserna tvingades betala en stor tribut till erövrarna.

Ayutthayas fall innebar att en dynasti som hade regerat riket i 219 år upphörde och Siam skulle komma att vara under burmesiskt styre de kommande 15 åren. Många burmesiska lagar och andra påfund infördes och den burmesiska kalendern med en ny tideräkning infördes. Denna tideräkning användes i Siam ända fram till 1887.