Under resten av sin regeringstid förde Ramathibodi II faktiskt en defensiv politik i norr och han började omorganisera hela det militära systemet, som baserades på obligatorisk militärtjänst. En bok om militär taktik publicerades 1518, som tyvärr förlorats och bokens exakta innehåll är okänt.

Kungariket delades upp i militära distrikt och alla män som var mellan 18 och 60 år kunde inkallas vid behov. Om någon levde avlägset eller hade svårigheter med att utföra sin militärtjänst behövde de inte göra den. De var då i stället tvungna att bidra med produkter såsom salpeter (din prasio) ดินประสิว, djurskinn, elfenben eller något annat användbart till staten. De flesta levde dock fredligt och kunde fortsätta med sina civila yrken.

Detta system, som infördes av kung Ramathibodi II, var i kraft ända till 1899 då ett nytt system enligt europeiskt mönster infördes. Mina källor säger också att det var Ramathibodi II som skapade systemet med hoveriarbete 1518. Detta system har jag beskrivit i det tidigare avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Kung Trailok (1448-1488).”

Samma år grävdes en kanal, som kunde användas av oceangående fartyg, som förband kanalerna Samrong (Khlong Samrong) คลองสำโรง och Thap Nang (Khlong Thap Nang) คลองทับนาง och som mynnade ut nära den nuvarande orten Paknam ปากน้ำ i provinsen Samut Prakan สมุทรปราการ.

Någon slags konspiration uppdagades 1524, vilket resulterade i att en rad ämbetsmän avrättades och 1526 inträffade en väldig hungersnöd i Siam. Samma år blev kungens äldste son Athittaywong (Phra Athittaywong) พระอาทิตยวงศ์ (?-1533) utnämnd till Maha Uparat och skickades norrut som regent, eller guvernör, över Phitsanulok. Han är även känd som prins Nor Phutthangkun (No Phutthangkun) หน่อพุทธางกูร. Här finns det dock andra källor som säger att han blev Maha Uparat 1515.

I juli 1529 blev kung Ramathibodi II plötsligt sjuk och dog samma dag. Han var då 57 år gammal och hade regerat i 38 år. Hans regeringstid utmärkte sig genom de många krigen mot Chiang Mai, förändringen av den militära organisationen samt att han blev den förste siamesiska kungen som kom i kontakt med européerna. Vid sin död hade han lyckats kasta ut Chiang Mais styrkor från Sukhothai och andra städer som tillhörde Ayutthaya.