Tronföljaren prins Ekathotsarot blev nu utnämnd till kung med titeln Somdet Phra Ekathotsarot สมเด็จพระเอกาทศรถ (r. 1605-1610/1611), efter sin brors död. Han är också känd under titeln Somdet Phra Sanphet III สมเด็จพระเจ้าสรรเพชญ์ที่ 3.

Kung Ekathotsarot hade som tidigare nämnt ställt in den militära aktionen i Shanstaterna som hans bror hade startat. Kung Naresuans stoft kremerades vid Ayutthaya och vasallstaterna i Shanstaterna hamnade åter under Burmas kontroll. Ekathotsarot, som i princip regerat sida vid sida med sin bror, ärvde ett starkt och stort rike. Rikets befolkning hade ökat med tusentals flyktingar och krigsfångar från monområdena och Kambodja.

Den internationella handeln blomstrade tack vare de fortsatt goda förbindelserna med portugiserna, spanjorerna, Kina, Japan och kungariket på Ryukyu. Ayutthaya hade nu tillgång till de viktiga hamnarna i Tenasserim ut mot Bengaliska viken. Burma som brottades med stora inre problem var inget omedelbart hot och även Kambodja var i upplösning.

Kort sagt hade Ayutthaya åter blivit en viktig politisk och ekonomisk makt i området. Detta blir tydligt då den burmesiske kungen av Toungoo bad Siam om beskydd mot Pegu och att Pegu i sin tur bad om beskydd mot Toungoo! Även Lan Xang bad om siamesiskt beskydd.

Kung Ekathotsarots regeringstid blev en relativt lugn och fredlig period, och Ayutthaya smyckades och förskönades under hans styre. Huvudstaden växte i både storlek och betydelse, och även provinsstäderna blomstrade och välståndet ökade i riket.

Nya tempel och monument byggdes i Ayutthaya. Staden erbjöd en imponerande syn, och de gyllene tornen på närmare 400 tempel kunde ses på långt håll i det bördiga landskapet. Runt Ayutthaya flöt tre floder, och staden var omgiven av försvarsmurar som sträckte sig över tio kilometer i omkrets. Transporter skedde på över 50 kilometer av vattenvägar, och det fanns även ett nätverk av stenlagda vägar av samma längd.