Kung Bayinnaung dog den 9 november 1581, 65 år gammal. Den store erövraren efterföljdes av sin tidigare omtalade son som blev till kung Nanda Bayin. Nanda Bayin som var född den 9 november 1536 blev därmed kung på sin 45-årsdag. Vasallstaternas överhuvuden kallades till Burma för att visa den nye kungen sin vördnad. Ayutthayas kung, som nu var 66 år gammal, kunde inte komma så prins Naresuan skickades som representant för sin far.

Legenden säger att då Naresuan befann sig i Burma utbröt det ett uppror mot det burmesiska styret i Shanstaterna. Det var Nanda Bayins farbror, som var regent i Ava (Inwa) som stod bakom detta. Farbrodern kallas för regenten av Kung (Mueang Khang) เมืองคัง och han hade valt att göra uppror i stället för att visa sin respekt för Nanda Bayin. Kung Nanda Bayin beordrade prins Naresuan och hans siamesiska trupper, samt den burmesiske kronprinsen Mingyi Swa (Mangkayo Chawa) มังกะยอชวา och en annan burmesisk prins vid namn Phra Sangathat (Phra Sangkhathat) พระสังขทัต att slå ner upproret.

Först försökte sig den burmesiske kronprinsen och sedan den andre burmesiske prinsen på att erövra Ava utan att lyckas. Vid Ava hade fienden nämligen förskansat sig på en mycket starkt försvarad kulle och de två burmesiska prinsarna gjorde upprepade försök med frontattacker utan att lyckas. Naresuan undersökte då baksidan av kullen och hittade en alternativ möjlig väg för en framgångsrik stormning.

Därefter lade Naresuan upp sin egen strategi och lät en del av sin armé göra en frontattack, där hans soldater fick instruktioner om att föra mycket oväsen. Detta för att avleda uppmärksamheten från ett samtidigt angrepp bakifrån av huvudstyrkan ledd av Naresuan själv. Naresuans taktik lyckades och han hade därmed lyckats med det som de burmesiska prinsarna misslyckats med.

Detta gjorde den burmesiske kronprinsen avundsjuk, vilket försämrade förhållandet mellan Siam och Burma. Därefter ska prins Naresuan ha återvänt till Siam 1582 fast besluten på att göra sig av med det burmesiska oket vid första bästa tillfälle.

Burma som inte längre litade på Siams lojalitet förberedde sig nu återigen för krig mot sin granne. Vägen till Kamphaengphet förbättrades 1583, som vid den här tiden låg på Chiang Mais territorium, och burmeserna samlade förråd i staden. Samma år beordrade Naresuan att alla städer i norr, inklusive Phitsanulok, skulle evakueras. Utan tvekan hade kung Nanda Bayin tänkt invadera Siam i slutet av 1583, men ett nytt uppror i Ava bromsade dessa planer. Naresuan nåddes också av rykten att burmeserna höll på att bygga en väg till Ayutthaya.

Kung Nanda Bayin bad ännu en gång prins Naresuan om hjälp mot den upproriske prinsen i Ava 1584 och överraskande nog drog Naresuan i väg med sina styrkor från Phitsanulok till monregionen vid nedre delen av Salweenfloden. Enligt W.A.R. Wood hade kung Nanda Bayin planerat att mörda prins Naresuan. En annan källa stöder Woods påstående och säger att Nanda Bayin i all hemlighet hade beordrat sin son Mingyi Swa att anfalla Naresuans armé och döda Naresuan på hans väg mot Ava.

Två monadelsmän från Pegu, Phraya Kiat พระยาเกียรติ och Phraya Ram พระยาราม, hade skickats för att möta prinsen och officiellt skulle de ledsaga honom på vägen. Deras order var dock att mörda prinsen under marschen. Prins Naresuan mötte sina tilltänkta bödlar, som för övrigt var barndomskamrater till honom, vid en plats, eller stad, vid namn Mueang Khraeng เมืองแครง. De två adelsmännen ska emellertid ha blivit djupt fascinerade av sin gamle kamrats förfinade sätt och ungdom att de inte kunde genomföra sin uppgift. I stället avslöjade de sina order för honom.

En annan källa säger dock att de två adelsmännen hade beordrats att lägga sig i bakhåll för Naresuan efter att han hade passerat Mueang Khraeng. Mingyi Swa skulle därefter genomföra en attack mot Naresuans främre trupper, vilket skulle underlätta adelsmännens bakhållstaktik. De valde i stället att berätta för Naresuan om Mingyi Swas planer. En tredje variant säger också att de två adelsmännen från Pegu lagt sig i bakhåll, men att en hög munk känd som Phra Maha Thera Khan Chong (Phra Maha Therakhan Chong) พระมหาเถรคันฉ่อง från Mueang Khraeng hade avslöjat planerna för Naresuan.

Då prins Naresuan nu var varnad avsvor han sig all lydnad till Burma på sin faders vägnar och Siam proklamerade sig åter självständigt vid Mueang Khraeng den 3 maj 1584. Därefter marscherade Naresuan vidare mot Pegu innan Nanda Bayin hann dit och han befriade på vägen tusentals landsmän som burmeserna tidigare hade fört bort. De två monadelsmännen valde att slå följe med Naresuan.

Då prins Naresuan kom fram till monfolkets land visade det sig att de inte var fientligt inställda till honom och det påstås att fler missnöjda monofficerare gick över på prins Naresuans sida. Ättlingar till dessa monofficerare skulle med tiden också hjälpa Siam på liknande sätt. Väl framme vid Pegu belägrade prins Naresuan staden med en stor styrka som enligt den burmesiska krönikan bestod av 60 000 man, 3 000 hästar och 300 elefanter. De burmesiska styrkorna vid Pegu kommenderades av den burmesiske kronprinsen Mingyi Swa.

Då prins Naresuan fick höra att kung Nanda Bayin redan hade besegrat Ava, och var på väg hem mot Pegu, återvände han mot Siam via Martaban. Med sig hem hade han både krigsfångar och de ovan nämnda befriade landsmännen.

Släktingar till de två adelsmännen, den höge munken Phra Maha Thera Khan Chong och 10 000 tvångsförflyttade mon fördes också till Siam där de fick slå sig ner i Ayutthayas utkanter vid templen Wat Chumphon วัดชุมพล, Wat Chang Yai วัดช้างใหญ่ och Wat Chang Noi วัดช้างน้อย. Området kallades först Ban Mon บ้านมอญ av lokalbefolkningen, vilket sedan ändrades till Ban Maen บ้านแมน.

Det finns källor som antyder att man bland dessa ovan nämnda mon kan hitta Chakridynastins (Ratachawong Chakri) ราชวงศ์จักรี förfäder. Chakridynastin, eller Ramadynastin (Ratchawong Phra Ram) ราชวงศ์พระราม, är den nuvarande thailändska kungadynastin. Ibland kallas dynastin också för Rattanakosindynastin (Ratchawong Rattanakosin) ราชวงศ์รัตนโกสินทร์.

Bland mon-nybyggarna i Siam fanns det också män som var mycket duktiga på att träna och sköta elefanter och då speciellt stridselefanter. Många av dessa var mahouter och de deltog aktivt på den siamesiska sidan under de kommande krigen mot Burma.

Den burmesiske kronprinsens armé, under ledning av general Surakamma สุรกรรมา, följde efter siameserna och Naresuan hann precis korsa floden Sittang då den burmesiske kronprinsens armé nådde fram till flodbanken på andra sidan. Då Naresuan fick syn på general Surakamma tog han upp sitt gevär och sköt mot honom. Det blev en osannolik fullträff och den burmesiske generalen föll död ner från sin elefant och armén gav då upp sitt förföljande och drog sig tillbaka till Pegu.

Prinsens gevär blev senare kallat för det Kungliga geväret som sköt över Sittaungfloden (Song Phra Saeng Puen Tan Kham Maenam Satong) พระแสงปืนข้ามแม่น้ำสะโตง. Naresuan kunde nu ostörd återvända till Phitsanulok med sina befriade landsmän.

(Skottet över Sittaungfloden)