Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Elefanter - Målning av Nin Vannak
Krig mot Kambodja (1551, 1556)

Som tidigare nämnt hade Neay Kan mördat den kambodjanske kungen Srey Sukonthor och tagit makten i Kambodja 1512. Detta har jag berättat om i det tidigare avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Utvecklingen i Kambodja.” Ang Chan, som tidigare nämnts, hade flytt till Ayutthaya 1508 eller 1512, där han bad kung Ramathibodi II om lov att få återvända till Kambodja med siamesisk militär assistans och bekämpa Neay Kan. Men detta ville Ramathibodi II inte gå med på.

Ang Chan lyckades ändå lura den siamesiske kungen år 1516. Det hade blivit känt att en vit elefant hade observerats i Kambodja och Ang Chan erbjöd sig att fånga den. Samtidigt förklarade han att han behövde en stor expeditionsstyrka för att kunna genomföra uppdraget. Detta ledde till att Ramathibodi II gav honom befälet över 500 siamesiska soldater och han kunde sedan återvända hem. Det finns andra källor som talar om otroliga 5 000 soldater, 100 elefanter, mat och vapen!

När Ang Chan åter stod på kambodjansk mark visade det sig att han hade stor uppslutning bland befolkningen, så han skickade därför bud till Ayutthaya för att få fler soldater. När budet avslöjade vad expeditionen egentligen handlade om för Ramathibodi II blev han rasande och kallade tillbaka de siamesiska soldaterna.

Då lyckades Ang Chan i stället samla ihop en stor kambodjansk armé från provinserna Battambang, Siem Reap och Pursat (Phothisat) โพธิสัตว์ och han erbjöds kungatiteln i Kambodja 1516. Han accepterade titeln, men ville inte gå med på en fullständig kröning innan Sdach Korn hade besegrats. Källorna talar ändå om en första kröning vid Pursat samma år. Pursat ligger väster om Tonle Sap.


(Provinsen Pursat)

Kambodjas nye kung blir nu känd som kung Ang Chan I (r. 1516-1566) och det fanns nu två kungar i Kambodja. Lägg märke till att Ang Chan I är känd som Phra Borommaracha II พระบรมราชาที่ 2, eller Phaya Chan พญาจันทน์ på thai. Ett inbördeskrig sägs ha börjat samma år som Ang Chan utsågs till kung och efter ett årtionde av strider lyckades han till sist besegra Sdach Korn 1525. Han blev dock avrättad eller dog först 1529.

Ang Chan I beordrade 1525 att Longvek (Lawaek) ละแวก skulle bli ny huvudstad. Platsen var uppenbart redan under Angkortiden en viktig militärpostering och den nya huvudstaden byggdes upp under åren 1527-1529 och ligger i den nuvarande provinsen Kampong Chhnang (Kampong Chanang) กำปงชนัง.

Ang Chan I flyttade dit 1529 och blev också krönt här en andra gång 1553. Samma år beordrade Ang Chan I att hans palats skulle byggas här. Som en konsekvens av huvudstadsbytet kallade utländska besökare ofta Kambodja för kungariket Longvek under perioden 1525-1593. Longvek förblev huvudstad ända fram till 1618.


(Karta från 1600-talet över Longvek (Eauweck))


(Provinsen Kampong Chhnang)

Longvek låg halvvägs mellan nuvarande Phnom Penh och den södra delen av Tonle Sap och strax norr om den blivande staden Oudong (Udong) อุดงค์ som grundades 1601 i den nuvarande provinsen Kampong Spoe (Kampong Sapue) กำปงสปือ. Läget för Longvek hade valts av försvarsstrategiska skäl. I dag kan den gamla huvudstaden Longvek bara betraktas som en större by. Det påstås ibland att Oudong fått sitt namn efter Ayutthayas förste regent U Thong.


(Provinsen Kampong Spoe)

En källa säger att Kambodja återtog Angkor när Ayutthaya befann sig i krig med Burma från 1547 och framåt. Detta var nog till största delen Ang Chan I:s son och efterträdares förtjänst. Varje gång siameserna var i svårigheter passade khmererna på att skapa problem för dem. När Ayutthaya belägrades av burmeserna 1549 anföll Ang Chan I provinsen Prachinburi där man i vanlig ordning plundrade och tog fångar. Här fick han veta att Chakkraphat hade blivit ny kung och att oroligheterna vid Ayutthayas hov var över. Därför avstod han från att fortsätta längre in på Ayutthayas territorium och återvände hem.

Enligt den långt senare kungen Rama IV (Mongkut) nådde kambodjanerna ända fram till Phra Khanong พระโขนง, som i dag är ett distrikt i Bangkok, innan de drog sig tillbaka. Kung Chakkraphat kunde inte omedelbart göra något åt det kambodjanska problemet då han var upptagen med kriget mot burmeserna. När läget på västfronten var lugnt genomförde siameserna en vedergällningsaktion i januari 1551. En landarmé marscherade från Battambang mot Longvek och en flotta begav sig mot Banteay Meas.


(Distriktet Phra Khanong)

Den militära expeditionen 1551 misslyckades uppenbart. Kung Chakkraphat lät den tidigare omtalade kambodjanske prinsen Ong leda expeditionen med en 30 000 man stark armé. Ang Chan I gick till motanfall och sköt ihjäl Ong, då han satt på sin elefant. Därefter skingrades den siamesiska armén och inte mindre än 10 000 siamesiska soldater togs till fånga. Det var efter denna seger som Ang Chan I döpte en av sina städer till Siem Reap, som ofta översätts som "siamesernas nederlag" eller "där siameserna blev besegrade."

En annan källa har en lite annorlunda version om hur och när Siam och Kambodja hamnade i krig med varandra: Efter att Ang Chan I hade besegrat och dödat Neay Kan ville den siamesiske kungen att den kambodjanske kungen skulle betala tribut till Siam. Han krävde att Ang Chan I skulle skicka den magnifika vita elefant som han ägde som tribut. Detta vägrade Ang Chan I att göra då detta skulle innebära en symbolisk underkastelse och ett erkännande som vasallstat till Siam.

Då den siamesiske kungen fick höra talas om Ang Chan I:s vägran bestämde han sig för att lära den nye kungen en läxa. Han trodde att Kambodja var försvagat efter inbördeskriget mot Neay Kan och skickade en armé för att invadera Angkor. Ang Chan I samlade i all hast ihop frivilliga soldater, som var motiverade att bekämpa invasionsarmén, och vid Angkor besegrades siameserna och man tog 10 000 krigsfångar. Liksom i den första versionen var det efter detta som Siem Reap fick sitt namn.

Ayutthaya anföll Kambodja ännu en gång 1556. Anfallet kom återigen både via land och till havs. Landarmén som bestod av 50 000 man kom återigen via Battambang och flottan anlände även denna gång via Banteay Meas. Flottstyrkan tog sig sedan uppför Mekongfloden och omringade Longvek. Förhistorien till det siamesiska anfallet på Kambodja ska ha varit att kung Chakkraphat hade bett Ang Chan I om en vit elefant, vilket Ang Chan I dock vägrade då han inte ville erkänna sig som vasall till Ayutthaya.

Den kambodjanske kungen valde att underkasta sig utan strid och han återlämnade fångarna som han tagit under sin militära expedition 1549. Förutom den ovan omtalade vita elefanten tog kung Chakkraphat också med sig 3 000 krigsfångar hem till Siam. Bland dessa fanns också en av Ang Chan I:s bröder.

En annan källa säger att ovanstående attack, som jag daterat till 1556, i stället skulle ha inträffat 1551. Så här berättar denna källa;

En siamesisk armé bestående av 50 000 man hade samlats på en plats kallad Paniat (Phaniat) เพนียด. Phraya Phayao พระยาพะเยา var arméns överbefälhavare och Phra Si Choduek พระศรีโชฎึก var befälhavare över arméns förtrupper. Samtidigt hade guvernörerna i rikets södra städer beordrats att bistå med en flottstyrka. Kung Chakkraphat själv begav sig österut med sin armé i slutet av januari 1551 och begav sig mot Longvek via Battambang, vilket var en sträcka på över 500 kilometer. Flottstyrkan begav sig över Thailandviken mot Banteay Meas.

Kung Chakkraphat och hans armé befann sig sex kilometer från Longvek när Phra Si Choduek och hans förtrupper nådde fram till Longvek och slog läger endast 400 meter från staden. Flottstyrkan hade tagit sig upp via bland annat Bassacfloden (Maenam Basak) แม่น้ำบาสัก och Tonle Sap-floden. Kung Ang Chan I insåg att motstånd skulle vara lönlöst och skickade därför budbärare till kung Chakkraphat. Han erkände att han begått ett misstag när han attackerade Prachinburi och bad kung Chakkraphat att inte attackera Longvek.

Tre dagar senare erbjöd sig Ang Chan I och hans två söner att betala tribut till Chakkraphat, vilket också hade utlovats i det tidigare meddelandet. Invånarna från Prachinburi återlämnades därefter till siameserna. Ang Chan I fick fortsätta som vasallkung och hans två söner följde med siameserna när de återvände till Ayutthaya. En av de kambodjanska prinsarna utsågs faktiskt till ny guvernör av Sawankhalok. Lägg märke till att det finns källor som säger att Ang Chan I dog i Angkor omkring 1556, medan andra källor säger 1566 i Longvek.

Kambodjanska arméer fortsatte senare sina attacker in på Ayutthayas territorium under perioden 1559-1564. De två sista åren av Ang Chan I:s regeringstid ska det ha varit fred mellan de båda rikena.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Pursat; Mueang Phothisat เมืองโพธิสัตว์, Posat โปซัด, Pothisath, Phouthisat, Pouthisat, Phurisath?

Ang Chan I; Barom Reachea II พระบรมราชาที่ 2 (thailändska Wikipedia), Borommaracha III, Borom Racha III, Chan I, Chanda Raja, Chan Racha, Chan Reachea, Chant-Reachea, Chaophraya Chantharacha เจ้าพระยาจันทราชา, Nak Ong Chan นักองค์จัน, Nak Ong Chan I นักองค์จันที่ 1, Paramaraja III, Poñea Chan Reachea, Ponhea Chan (personnamn), Phaya Chan พญาจันทน์, Phra Chantharacha พระจันทราชา, Somdet Phra Borommarachathirat สมเด็จพระบรมราชาธิราช.
Alternativa regeringstider för Ang Chan I; 1516-1555, 1516-1556.

Longvek; Anachak Khamen Lawaek อาณาจักรเขมรละแวก, Eauweck, Eauwek, Ivek, Lanvêk, Lauweck, Lavack, Lavaek, Longvek, Longwaek ลงแวก, Lonvek, Lovec, Lovek, Lowek, Lunvêk, Mueang Lawaek เมืองละแวก, Pandây Luûvêk.

Kampong Chhnang; Kampong Chang, Kampong Chanang กัมปงชนาง, Kompong-Chanang, Kompong Chang, Kompong Chhanang, Kompong Chhnang, Kompong-Chnang.

Oudong; Mueang Udong เมืองอุดง, Odong, Odongk, Udong Michai อุดงค์มีชัย, U-Thong.

Kampong Spoe; Kampang Sapue กำปังสปือ, Kampong Speu, Kompong Sapue ก็อมปงสปือ, Kompuang Sapue ก็อมปวงสปือ.

Phra Khanong; Khet Phra Khanong เขตพระโขนง.

Kampot; Kampot กำปอด.

Phraya Phayao; Phraya Yao.

Bassacfloden; Bassak, Hậu Giang (vietnamesiska), Hau river, Hậu river, Sông Hậu (vietnamesiska), Tonlé Bassac (khmer) Tonle Bassac (khmer).

Denna artikel senast uppdaterad: 2024-09-01, 17.17
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.