”Affären med den blå diamanten,” som den kommit att kallas, har aldrig blivit löst, men den är så pass intressant att den förtjänar att berättas. Det hela hade börjat med att den thailändske trädgårdsmästaren Kriangkrai Techamong เกรียงไกร เตชะโม่ง, som arbetade i prins Faisals ไฟซาล (1945-21 augusti 1999) palats i Riyadh รียาด, stal juveler och ädelstenar värda 20 miljoner dollar 1989, där en exklusiv sällsynt blå diamant ingick.

Kriangkrai hade klättrat in genom ett fönster i palatset och stoppat juveler ”stora som hönsägg” i en dammsugarpåse och skickat dem till sitt hem i Lampang i Thailand med post. Kriangkrai slutade sitt arbete kort tid därefter och återvände hem. Det måste ha handlat om mer än en dammsugarpåse, eller en väldigt stor dammsugare, då vikten på det stulna uppgick till 91 kilo!

Kriangkrai, som inte förstått hur värdefulla en del av ädelstenarna var, upptäckte att de var svårsålda. Juveleraren Santhi Sithanakan (Santi Sithanakhan) สันติ ศรีธนะขัณฑ์ fick nys om stenarna och köpte dem för en bråkdel av deras egentliga värde. En av stenarna var en 50 karat stor och närmast perfekt blå diamant, som var en av de största diamanter som någonsin hittats. En karat motsvarar 0.2 gram. Den var naturligtvis värd många miljoner dollar.

Saudiarabien tipsade den thailändska polisen om den misstänkte Kriangkrai. Polisen och generallöjtnanten Chalor Kerdthes (Chalo Koetthet) ชลอ เกิดเทศ (28 augusti 1938-) lät arrestera honom och förklarade att de hade löst fallet och fått tillbaka juvelerna, inklusive den blå diamanten. Kriangkrai dömdes för stöld i Thailand och fick en dom på fem års fängelse som han avtjänade nästan tre år av innan han släpptes fri.

Generallöjtnant Chalor och en officiell thailändsk delegation reste sedan till Saudiarabien för att lämna tillbaka stöldgodset. Där upptäckte saudierna snabbt att omkring hälften av stenarna hade bytts ut mot billiga kopior och den dyrbaraste, den blå diamanten, saknades. Irriterade över detta skickade de den ansedda affärsmannen Mohammad al-Ruwaili โมฮัมเหม็ด อัล-รูไวลี่, som hade nära förbindelser till det saudiska kungahuset, till Bangkok för att undersöka vad som hänt.

Den 1 februari 1990 tog affären med den blå diamanten en våldsam vändning då tre saudiska diplomater, som också hade skickats till Bangkok för att undersöka fallet, sköts ihjäl. Detta gjordes närmast i avrättningsstil i två olika attacker samma natt. Den 12 februari försvann al-Ruwaili och det antogs att han också hade blivit mördad. Några kvarlevor efter honom har aldrig återfunnits.

Saudierna misstänkte att morden handlade om att tysta dem då de visste för mycket om vad som hänt med juvelerna och de diplomatiska förbindelserna till Thailand nedgraderades. Tiotusentals arbetstillstånd för thailändare drogs in och handeln mellan de båda länderna minskade och saudiska medborgare förbjöds att turista i Thailand. Antalet thailändare som arbetade i Saudiarabien föll från 150 000-200 000 1989 till endast 10 000 2008. Detta innebar att Thailand gick miste om en enorm massa pengar som tidigare hade skickats hem från Saudiarabien.

I augusti 1994 kidnappades juveleraren Santhi Sithanakan, som misstänktes för att ha bytt ut de äkta stenarna mot falska, och blev torterad. 1995 hittades Santhis fru och deras 14-årige son ihjälslagna. Chalor Kerdthes blev åtalad för morden på Santhis fru och son och dömdes till döden av Högsta domstolen den 16 oktober 2009. På kung Bhumibols 84:e födelsedag 2011 reducerades straffet till 50 års fängelse och senare beviljades han kunglig nåd och släpptes på fri fot i augusti 2015.

Varken Chalor och Santhi har avslöjat vad som hänt med juvelerna vilket riktat misstankar mot att högt uppsatta personer lagt beslag på dem. Thailändsk media rapporterade att fruar till högt rankade ämbetsmän hade setts bära nya diamanthalsband som liknade de försvunna ädelstenarna. För att göra ärendet ännu mer komplicerat har det förekommit obekräftade uppgifter om att de saudiska diplomaterna avrättades av iranska agenter.

Den 12 januari 2010, endast en månad innan preskriptionstiden gick ut, kom beskedet från chefsåklagarens kontor att generallöjtnant Somkid Boonthanom och fyra andra polisofficerare skulle åtalas för mordet och kidnappningen av al-Ruwaili. Somkid hade tidigare varit huvudmisstänkt i al-Ruwailis försvinnande och han hade också anklagats för detta, men fallet hade lagts ned i brist på bevis 1993.

Somkid Boonthanoms äldre bror, generalen och senatorn Somjate Boonthanom, sade tisdagen den 26 november 2013 att hans bror var utsatt för politisk hämnd. Det hade gått politik i ärendet då både han och hans bror hade spelat en viktig roll då man begärt att författningsdomstolen skulle upplösa People's Power Party (Phak Palang Prachachon) (PPP). Somjate medverkade som försvarsvittne i rättegången.

Somjate sade att politiker från Pheu Thai försökte hämnas på hans bror genom att återuppta ärendet med ”affären om den blå diamanten.” Han anklagade också Puea Thai-politikerna för otillbörlig inblandning i fallet och att de försökte förmå en huvudmisstänkt att vittna falskt mot hans bror.

Måndagen den 31 mars 2014 kom beskedet från Bangkoks södra brottmålsdomstol att man lade ner åtalen mot Somkid och de fyra andra polisofficerarna. Anledningen var avsaknaden av tillräckligt starka bevis. Somkid log efter domen men han vägrade att ge några kommentarer till reportrarna.

Förutom Somkid friades överste Sorarak Jusanit (Sorarak Chusanit) สรรักษ์ จูสนิท, överste (generalmajor enligt en annan källa) Praphas Piyamongkol (Praphat Piyamongkhon) ประภาส ปิยะมงคล, och de två tidigare officerarna överstelöjtnant Suradej Udomdee (Suradet Udomdi) สุรเดช อุดมดี och fanjunkare Prasong Thorang ประสงค์ ทอรั้ง.

Ateeq al-Ruwaili, som var en äldre bror till Mohammad, berättade att hans familj skulle överklaga domen. Den saudiske toppdiplomaten Abdalelah Alsheaiby i Bangkok sade till reportrarna att "naturligtvis kommer [Riyadh] regeringen vara missnöjd med domen…” Tillfrågad om hur domen skulle påverka de saudi-thailändska relationerna svarade Abdalelah att “det finns ingenting som kan göra det värre”.

Det överklagade beslutet från brottmålsdomstolen fastställdes 2015 av appellationsdomstolen och fallet gick vidare till Högsta domstolen som valde att frikänna de fem den 22 mars 2019. Anledningen var återigen avsaknaden av bevis.

Den 17 mars 2016 hade den då 65-årige Kriangkrai Techamong berättat för reportrar i sitt hem i Lampang att han skulle bli munk resten av sitt liv. Han menade att den försvunna blå diamanten var förhäxad och att den ställt till en rad olyckor för honom och hans familj. Chalor Kerdthes var närvarande vid Kriangkrais ordinationsceremoni.