Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Apor i Lopburi
Kung Ramesuan (r. 1369-1370) - Kung Borommaracha I (r. 1370-1388)

En huvudanledning till kommande politiska konflikter i Ayutthayariket orsakades av osäkerheten om vem som skulle ta över tronen då en kung dog. Rätten till tronen kom att alternera mellan Suphanburidynastin (Ratchawong Suphanburi) ราชวงศ์สุพรรณภูมิ och U Thong-dynastin (Ratchawong U Thong) ราชวงศ์อู่ทอง i flera generationer. Lägg märke till att U Thong-dynastin ibland även kallas för Lopburidynastin (Ratchawong Lawo-Ayothaya) ราชวงศ์ละโว้-อโยธยา.

Ramathibodi var född 1314 och dog 1369 och han blev därmed omkring 55 år gammal. Den första stora tronstriden inträffade efter Ramathibodis död. Hans son, prins Ramesuan, begav sig då från Lopburi till Ayutthaya och tog tronen i besittning med titeln Somdet Phra Ramesuan สมเด็จพระราเมศวร (r. 1369-1370). Ramesuan påbörjade samma år byggandet av Wat Phra Ram วัดพระราม på den plats där hans far hade kremerats.

Ett nytt krig mellan Ayutthaya och Kambodja bröt ut 1369 och siameserna skall ha ockuperat Angkor samma år. Enligt en del källor skall Kambodja sedan ha förblivit ockuperat under perioden 1369-1375.

Ramesuan var emellertid inte speciellt populär, vilket kan ha berott på hans misslyckande i det tidigare omtalade kriget mot khmererna. Ett år efter att han hade bestigit tronen utbröt det oroligheter i riket som han inte kunde hantera. Han ombads därför av sina ministrar att abdikera till förmån för sin tidigare omtalade morbror prins Borommaracha Chao. Detta tvingades Ramesuan acceptera och 1370 återvände han till sitt gamla ämbete som guvernör i Lopburi.

Förmodligen hade Borommaracha Chao använt militära påtryckningar då han tog över tronen, vilket inte gav Ramesuan något val. Därmed hade tronen övertagits av Suphanburidynastin

En holländare vid namn Jeremias van Vliet เยเรเมียส ฟาน ฟลีต (cirka 1602-februari 1663) befann sig i Ayutthaya cirka 1633-1642. Högst troligt behärskade han thai. Åtminstone det talade språket. Trots att van Vliet inte befann sig i Ayutthaya förrän nästan tre århundraden efter Ramesuans regeringstid var han inte nådig i sin beskrivning av honom. En annan källa säger att van Vliet befann sig i Ayutthaya åren 1633-1640 och en tredje 1633-1641.

Van Vliet beskrev Ramesuan som dum och med dålig karaktär. Dessutom skrev van Vliet att han var grym, blodtörstig, kolerisk, girig, glupsk och lysten. Han tvekade inte att vanära andras hustrur och lät föra dem till sig under tvång. Han var nonchalant med allt som handlade om kungarikets välfärd och med att upprätthålla lugnet i riket. Han var ingen krigare av naturen och tyckte inte om sina soldater, eller var speciellt spirituell eller religiös av sig, och de fattiga föraktade han ännu mer.

Det var därför som han efter tre (!?) års regerande blev störtad av sin farbror. Han blev så vida förföljd att ingen under lång tid visste vart han tagit sin tillflykt, skrev van Vliet. Denne van Vliet kommer du höra mera om längre fram.

Den 63-årige Borommaracha Chao hade till skillnad från Ramesuan större erfarenhet av att regera och sköta militära angelägenheter. Den nye kungen fick titeln Somdet Phra Borommarachathirat I สมเด็จพระบรมราชาธิราชที่ 1 (r. 1370-1388), som ofta förkortas till Borommaracha I.

Han är även känd som Khun Luang Pa Ngua (Khun Luang Phangua) ขุนหลวงพะงั่ว och han beskrivs som mycket intresserad av vapen och krigsföring. Siffran I har naturligtvis kommit till senare eftersom det finns flera Borommaracha i Ayutthayas historia.

Kanske var konfrontationen mellan honom och kung Ramesuan inte så fridfull som krönikorna anger. En källa säger nämligen att landet var härjat av inbördeskrig under Borommaracha I:s styre.

Det är föga troligt att kineserna ville att Ayutthaya skulle växa sig så starkt som det gjorde. Kublai khan och hans efterföljare hade uppmuntrat taifolken att bekämpa khmererna, med baktanken att de två skulle hålla varandra stången och därigenom inte bli för starka. Men mongolernas begynnande svaghet på 1300-talet hade gjort det möjligt för Ayutthaya att växa sig starkt.

Kort tid efter att kung Borommaracha I bestigit tronen skickade han en ambassad till kejsaren av Kina. Mongolernas Yuandynasti ราชวงศ์หยวน hade då besegrats av buddhistmunken Zhu Yuanzhang (Chu Yuanchang) จูหยวนจาง som blev den förste kejsaren i Mingdynastin.

Denne kejsare, som är känd under namnet Hongwu (Chakkraphat Hongwu) จักรพรรดิหงหวู่ (r. 23 januari 1368-24 juni 1398), valde Nanjing (Nanking) นานกิง som huvudstad och här mottog han den siamesiska ambassaden 1371 eller 1372, beroende på källan. Ambassaden hade med sig ett brev från Borommaracha I där han berättade att han tagit makten från Ramesuan, eftersom denne inte varit kapabel att kontrollera sitt eget folk.

I nästa artikel kan du läsa om Borommaracha I:s militära kampanjer mot kungariket Sukhothai. Detta för att återetablera kontrollen över riket som försvagats under kung Maha Thammaracha II och revolterat. För att undvika en kinesisk inblandning skall Borommaracha I ha skickat gåvor till kejsaren i Nanjing 1372.

1373 skickade en prinsessa (förmodligen exkung Ramesuans mamma) en ny ambassad till Nanjing. Denna ambassad blev också väl mottagen av kejsaren och kejsarinnan. 1375 skickade en av exkung Ramesuans söner ytterligare en ambassad till Kina och senare samma år besökte en ung prins vid namn Nakhon In นครอินทร์ Nanjing och han hade med sig ett brev hem från kejsaren till Borommaracha I. Denne prins, som var född 1359, kommer du att höra mera om längre fram.

Nakhon In var en son till en av Borommaracha I:s yngre bröder och han hade på eget initiativ skickat en mission till Kina 1374. Här hade man inför den kinesiske kronprinsen antytt att Nakon In hade samma status som kungen.

Prins Nakhon In var sedan ledare för ytterligare två missioner till Kina under Borommaracha I:s regeringstid. Missionerna genomfördes 1377 och 1384.

En källa säger istället så här; En ambassad från Kina skickades till Siam för att kräva tribut, som de senaste dryga 40 åren inte hade skickats till Kina. Ambassaden mottogs då Borommaracha blivit kung och det blev han som upptog kontakterna med Kina igen. Under hans tid vid makten skickades åtta missioner till Kina för att upprätthålla de fredliga förbindelserna.

Historikern D.G.E. Hall ดี.จี.อี. ฮอลล์ (17 november 1891-12 oktober 1979) konstaterar att taifolken alltid har utmärkt sig då det gällt diplomatins svåra konst.


(D.G.E. Hall)

Enligt prins Damrong Rajanubhab var det kung Borommaracha I som lät påbörja byggandet av Wat Mahathat (Wat Mahathat Phra Nakhon Si Ayutthaya) วัดมหาธาตุ พระนครศรีอยุธยา 1374. Lägg märke till att jag tidigare skrivit om ett tempel med samma namn, som låg i Sukhothai. Du kommer att träffa på ytterligare ett tempel med samma namn längre fram. Denna gång i Bangkok.


(Wat Mahathat i Ayutthaya)


Stavningsvarianter;

Suphanburidynastin; Subharnnabhumidynastin, Suphannaphumdynastin.

U Thong-dynastin; Ratchawong Chiang Rai ราชวงศ์เชียงราย, Ratchawong Samai U Thong ราชวงศ์สมัยอู่ทอง.

Jeremias van Vliet; Fon Falit ฟอนฟลีต, Wan Walit วันวลิต, วัน วลิต.

Borommarachathirat I; Baromaraja I, Boromaraja I, Boromma Rachathirat I, Borommatraicak, Boromorach'a, Boromoraja, Borom Rajathiraj, Paramaraja, Somdet Phra Borom Rachathirat I.

Khun Luang Pa Ngua; Khun Luang Pha-ngua, Khunluang Pha-ngua, Pa-ngua, Pha Ngao, Pha Ngua P'o Ngua.

Zhu Yuanzhang; Chu Yuan-chang, Ming Thaichu Chu Yuanchang หมิงไท่จู่ จูหยวนจาง, Zhu Yuan Zhang.

Nakhon In; Chao Nakhon In เจ้านครอินทร์, Phra Nakhon In พระนครอินทร์, Nakorn Intra.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-19, 14.40
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.