Forntid - Taifolkens ursprung
Highslide JS
Zhuangflickor i traditionell klädsel
Taifolkens vandringar och delning

Hur långt tillbaka i tiden kan vi då spåra det ”ursprungliga” taifolket? Här råder det delade meningar bland historiker och forskare. Både om tiden och om var man först hör talas om dem.

Det finns källor och teorier som säger att dessa tai kan ha kommit från Taiwan till det kinesiska fastlandet. Först kan de ha slagit sig ner vid Pärlfloden (Maenam Chuchiang) แม่น้ำจูเจียง i den nuvarande kinesiska provinsen Guangdong.


(Pärlfloden)

hankineserna (chao han) ชาวฮั่น anlände till området kan dessa tai ha börjat bege sig västerut.

Modern forskning hävdar att det under de sista århundradena före vår tideräkning fanns en stor och ganska likartad befolkning i floddalarna i provinserna Guangxi och Guizhou i dagens sydöstra Kina. De talade ett slags ursprungligt taispråk.


(Lifloden i Guangxi)


(Dalgång i Guizhou)

Taispråket, eller taispråken, kan därför ha uppstått bland de folk som levde söder om Yangtzefloden (Maenam Yaengsi) แม่น้ำแยงซี, innan hankineserna anlände till området.


(Yangtzefloden)

Tidigare menade språkvetarna att taispråken tillhörde den sinotibetanska språkfamiljen (trakun phasa chin-thibet) ตระกูลภาษาจีน-ทิเบต, där de kinesiska språken ingår, men så är det inte längre. De tillhör istället en egen språkfamilj som kallas tai-kadaispråken (trakun phasa thai-kadai) ตระกูลภาษาไท-กะได.

De tidigaste kinesiska berättelserna om taifolk berättar att de bodde i dalar och låglänta områden och vanligtvis var sysselsatta med odling av våtris. De hade kor eller bufflar, men använde inte dessa så mycket som dragdjur utan mer som ett mått på status eller för rituella ändamål.

Taifolkens hus stod på pålar, vilket skilde dem från sina grannar kineserna och vietnameserna. Unga människor kunde gifta sig med vem de ville och sexuallivet var ganska fritt under en årlig vårfestival. Tatueringskonsten, som var förbunden med inträde i vuxenvärlden, var vida utbredd bland männen. Även olika former av magi, eller trolldom, skall ha varit vanliga.

Denna taibefolkning levde under stark kulturell påverkan från sina kinesiska grannar i norr och öster och vietnameserna i söder och väster. Dessa tai, som kineserna refererade till under många olika namn, var spridda över södra och sydvästra Kina under de första århundradena av vår tideräkning.

Det måste med tiden ha blivit allt svårare att leva sida vid sida med kineserna, utan att uppslukas av dem. Kanske var det därför som en del tai började röra sig i sydvästlig riktning. De vandrade in i vad som idag är norra Vietnam och kanske också in i nordligaste Laos.

De följde flodernas lopp söderut och rörde sig mycket sakta mot de stora slätterna i Sydostasien. De långa vandringarna skulle ta flera hundra år och de vandrade i skilda smågrupper under ledning av en hövding.

Thai (ไท) menas betyda fri på thai. En romantisk föreställning är att de under sina tidiga vandringar mötte folk som levde under främmande härskare och att de då skulle ha börjat kalla sig för thai - de fria.

En annan källa säger att det handlar om språket pali (phasa bali) ภาษาบาลี där thai skall betyda fri.

Den numera avlidne och radikale thailändaren Chit Phumisak จิตร ภูมิศักดิ์ (25 september 1930-5 maj 1966) menar dock att thai sedan århundranden tillbaka helt enkelt betyder ”folk” eller ”människa” i lokala dialekter.


(Chit Phumisak)

1928 skrev en tjänsteman vid namn Khun Wichitmatra (Khun Wichitmattra) ขุนวิจิตรมาตรา (7 juli 1897-2 juli 1980) en bok vid namn Lak Thai หลักไทย. Det var då som thai allmänt började användas i betydelsen fri. Khun Wichitmatra var liksom prins Damrong en hängiven nationalist och hans ursprungliga namn var Sanga Kanchanakphan (Sa-nga Kanchanakhaphan) สง่า กาญจนาคพันธุ์.


(Khun Wichitmatra)

Med början sista århundradet före vår tideräkning och under de första århundradena av vår tideräkning, hade kineserna tagit kontroll över området ända ner till norra nuvarande Vietnam och taifolken blev faktiskt delade i två stora grupper;

  • Den ena gruppen, zhuang-folket i Guangxi, thay-folket och nung-folket i Vietnam blev kvar norr och nordöst om Röda floden (Maenam Daeng) แม่น้ำแดง. Deras språk och kultur hamnade därefter under stark kinesisk och vietnamesisk påverkan.

  • Den andra, södra gruppen, fanns förmodligen i Svarta flodens (Maenam Dam) แม่น้ำดำ floddal (i nuvarande Vietnam) och i nordligaste Laos och i gränsområdet till Kina på 400-700-talet. Från denna grupp härstammar alla taifolk i Laos, Thailand, Burma, nordöstra Indien och södra Yunnan. 


(Röda floden)


(Svarta floden i Vietnam)


(Risfält i Yunnan)

Den södra gruppen gick en helt annan utveckling till mötes än sina släktingar längre norrut och de blev så isolerade från varandra att de faktiskt glömde sitt gemensamma släktskap. Under de kommande århundradena skulle den södra gruppen sprida sig allt längre västerut och söderut.

I det tidigare avsnittet "De tidiga människorna i Sydostasien," artikeln "Om "khon thai," kan du läsa mera om olika taifolken.


Stavningsvarianter;

Pärlfloden; Pearl River, Zhujiang, Zhu Jiang.

Yangtzefloden; Blå floden, Chang Jiang, Changjiang, Yaengsi kiang แยงซีเกียง, Yang-tse-kiang, Yangzijiang, Yangzi River.

Kadaispråken; Kadai, kradai.

Pali; Balie.

Chit Phumisak; Jit Phumisak.

Khun Wichitmatra; Khun Wichitmara (felstavat).

Röda floden; Song Koi (vietnamesiska), Hong Ha (kinesiska), Song Hong (vietnamesiska).

Svarta floden; Nam Te, Song Da (vietnamesiska).

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-01, 15.22
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.