Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Bayontemplet i Angkor Thom
Krig mot Kambodja 1351-1353

Innan du läser det jag skrivit här nedan måste man ha klart för sig att de kambodjanska kungarnas namn, titlar, regeringstider och ordningsföljd varierar väldigt mycket beroende på källan.

Kanske prövade kung Ramathibodi sina krafter på khmerriket redan då han var prins av U Thong. Han var i varje fall i krig med khmererna redan 1351, då han lät sin son Ramesuan leda en armé som invaderade Kambodja. Anledningen till invasionen var att se till att Kambodja förblev en siamesisk vasallstat.

Den unge prinsen visade sig dock vara en usel härförare, vilket kanske inte var så konstigt då han bara var omkring 12 år gammal! Han tillät sin armé att splittras upp i två delar, vilket resulterade i att hans förtrupper bestående av 5 000 man led ett förkrossande nederlag till khmererna. Ovanstående kan ha inträffat omkring 1352.

Så här kan detta ha gått till; Den kambodjanske kungen Lampong Reachea hade under ett krigsråd föreslagit att de skulle attackera de siamesiska soldaterna utan dröjsmål, då de fortfarande var trötta efter den långa marschen från Ayutthaya. Hans egna trupper var nämligen inte lika skickliga soldater, men i god fysisk kondition. En annan källa säger att det var Lampong Reacheas bror, prins Soriyotei (Suriyothai) สุริโยไท, som föreslagit den snabba motattacken.

Kungen kommenderade ut sina soldater från Angkor och de gick i ställning för att invänta siameserna. Styrkan bestod av kavalleri, elefanter och fotfolk. Den siamesiska armén hade inte väntat sig att bli attackerad så tidigt och tvingades fly med stora förluster. Kambodjanerna följde inte upp sin seger utan återvände till Angkor Thom med ett krigsbyte bestående av hästar, elefanter och krigsfångar.

Nyheten om nederlaget skapade bestörtning i Ayutthaya och Ramesuans morbror, prins Borommaracha Chao (Phangua), skickades iväg med en ny armé för att hjälpa Ramesuan. Men enligt den kambodjanska krönikan var det kung Ramathibodi själv som ledde den.

Borommaracha Chao blev mer framgångsrik än Ramesuan och nådde fram till Angkor Thom i december 1351 och han inledde en långvarig belägring av staden. Kung Lampong Reachea skall ha blivit sjuk och dött under belägringen redan samma år. Ramathibodi påstås ha byggt torn lika höga som stadsmuren för att lättare kunna skjuta pilar in i staden.

Under belägringen hade två av kungens söner och kungens bror prins Soriyotei lyckats fly till Lan Xang. De två sönerna var Borom Reachea (Phra Chao Borommaracha) พระเจ้าบรมราชา och Thomma Saok (Phra Thamma Sokkarat) พระธรรมาโศกราช. De kommer båda att dyka upp som kungar litet längre fram.

Soriyotei återvände sedan med en kambodjansk armé, som i all hast hade samlats ihop på landsbygden, för att bryta belägringen. Men försöket lyckades inte och han fick fly igen.

Efter flera försök på att hitta en svag punkt i Angkor Thoms försvar lyckades siameserna till sist ta sig in i staden som föll efter 16 månaders belägring i april 1353. Stadens tempel och palats plundrades och befolkningen fördes iväg till Siam som slavar. Det måste dock påpekas att det faktiskt finns källor som påstår att Ramathibodi inte lyckades inta Angkor Thom 1353!

På 1300-talet var området vid dagens Nakhon Ratchasima under khmerstyre och hade khmernamnen Nokor Reach Seyma eller Nokor Reach Borei och Koreach. Khmerstaden Phimai norr om detta område var förmodligen viktigare. Siameserna inlemmade nu Koreach och Chanthaburi i Ayutthaya.

Trots att flera källor talar om att den kambodjanska tronen sedan var vakant under perioden 1353-1362 säger en källa att Ramathibodi placerade den kambodjanske kronprinsen Chau Bassat (Phra Chao Basat) พระเจ้าบาสาตร์ (r. 1353-1355) som vasall på Kambodjas tron.

Men det finns också källor som säger att Ramathibodi placerade en av sina egna söner på den kambodjanska tronen (med samma namn som ovan). Dessutom skall han ha lämnat kvar två av sina bröder med en 10 000 man stark garnison för att hjälpa sonen.

Sonen dog sedan 1355 och efterträddes av den ena brodern. Men han dog i sin tur av kolera efter endast tre månader och bror nummer två tog över och regerade fram till 1357. Brodern hette Phra Chao Ba-at พระเจ้าบาอาจ (r. 1355-1357). Han efterträddes i sin tur av Phra Chao Dombong Pisei พระเจ้าดมบองปีเส๊ย (r. 1357), som bara fick regera i en månad.

1357 genomförde den tidigare bortjagade prins Soriyotei en överraskande attack på Angkor och kung Pisei försvann och lät inte höra från sig igen. Därefter blev prins Soriyotei krönt till kung Srei Soriyovong (Phra Si Suriyowong) พระศรีสุริโยวงษ์ (r. 1357-1363). Srei Soriyovong fick sedan utkämpa en rad sporadiska krig innan han kunde förena de kambodjanska provinserna och driva tillbaka siameserna till Khorat och Prachinburi.

(Lägg märke till att en del källor säger att ovanstående attack istället skulle ha skett 1354!)

Det finns källor som berättar om strider mellan en siamesisk guvernör och en kambodjansk guvernör vars provinser låg vid havet. Den siamesiska guvernören skall ha tagit 100 fångar från den kambodjanska provinsen, vilket fick den kambodjanske guvernören att hämnas genom att röva bort folk från siamesiskt territorium.

Då svarade den siamesiske guvernören med att mobilisera en 2 000 man stark armé, vilket fick kung Srei Soriyovong av Kambodja att samla en armé på hela 50 000 man. Denna armé besegrade därefter den mycket mindre siamesiska armén och erövrade provinserna Rayong, Chanthaburi och Mongkol Borei (Mongkhonburi) มงคลบุรี. Segrarna tog med sig hela 8 000 familjer till Kambodja.

Mongkol Borei är idag ett distrikt i den kambodjanska provinsen Banteay Meanchey (Bantia Mianchoei) บันเตียเมียนเจย. Mongkol Borei ligger idag 300 kilometer nordväst om den kambodjanska huvudstaden Phnom Penh (Phanom Pen) พนมเปญ.

Då kung Ramathibodi fick höra talas om det inträffade mobiliserade han en armé som marscherade in i Kambodja. Armén, som leddes av Phya Pichai Damrong, tog sig runt den kambodjanska flanken vilket fick kambodjanerna att retirera. Men under reträtten lyckades kung Srei Soriyovong samla ihop en ännu större armé som kunde gå till motattack.

Siameserna, som blivit numerärt underlägsna, retirerade mot sin egen gräns där de letade efter en lämplig plats att slå läger. Men kambodjanerna var dem tätt i hälarna och gav dem ingen chans att ens stanna upp för att äta och lyckades också hinna ifatt en stor del av armén som fördes som fångar till Kambodja. Efter detta skall det ha varit lugnt i flera år mellan de båda rikena. Ovanstående kan jag tyvärr inte riktigt placera in tidsmässigt.

I norr kan Ramathibodis norra flank ha säkrats genom någon slags personlig pakt, eller allians, med kung Lithai av Sukhothai, vilket gav de båda kungarna möjlighet att stärka sina riken utan störande krig med varandra. Men källorna talar om en militär expedition från Ayutthaya mot Sukhothai 1354 som erövrade Chai Nat. Staden hade dock återlämnats efter eftergifter från Sukhothais sida.

Khmerkällor säger att Srei Soriyovong hade två systrar. Den äldre systern fick en son vid namn In Reachea (Intharacha) อินทราชา. Den yngre systern fick två söner, Damkhat (Khamkhat) คำขัด och Kaeo Fa แก้วฟ้า.

Enligt dessa khmerkällor hade Srei Soriyovong tänkt abdikera till förmån för sin äldsta systerson, In Reachea. Men In Reachea blev mördad av Damkhat. Srei Soriyovong gav därefter den kungliga titeln Khun Thep Montri ขุนเทพมนตรี till en ny tronföljare, som jag inte lyckats identifiera. Den ambitiöse Damkhat lät då mörda även Khun Thep Montri och Soryavong skall ha lämnat över tronen till Damkhat.

Damkhat blev till kung Borom Reachea I (Phra Chao Borommaracha) พระเจ้าบรมราชา (r. 1363-1373), eller Barom Reameathibtei (Borom Ramathibodi) บรมรามาธิบดี.

Borom Reachea I skall ha förklarat sig självständig från Ayutthaya och ha attackerat Ayutthaya två gånger. Enligt den kambodjanska krönikan skall han först ha attackerat Chanthabun (Chanthaburi) och Bang Khang (Prachinburi) där han tog fångar som fördes till Angkor Thom. Då Borom Reachea I var på väg hem mot Angkor Thom passade Champa på att attackera hans rike. Han skyndade sig därför hem och lyckades besegra sin fiende.

Ett annat okänt år attackerade Borom Reachea I och hans yngre bror Kaeo Fa ännu en gång Ayutthayas gränsstäder, men de hade inga framgångar och återvände hem. Khmerkrönikan säger att Borom Reachea I blev förgiftad av en konkubin och dog. Konkubin eller bihustru heter phra sanom พระสนม eller sanom สนม på thai.

Borom Reachea I efterträddes av sin helbror Kaeo Fa som blev kung med titelnamnet Thomma Saok (r. 1373-1393). Därefter talas det om en fem månader lång siamesisk invasion 1393.

Du kan läsa mera om de fortsatta krigen mellan Ayutthaya och Angkor litet längre fram i artikeln ”De fortsatta krigen mot Kambodja.”


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Soriyotei; Sauryotey, Soryotei, Soryiotei, Suriyotei.

Borom Reachea; Borom Raja, Phra Borommaracha พระบรมรามา.

Chau Bassat; Basath, Intaburi?, Phra Basat พระบาสาต, Phra Chao Pasat พระเจ้าปาสัตร, Phra Chao Phasat (felaktigt), Prea-chau-bassat, Phra Ba Krabat พระบากระษัตร.
Alternativ regeringstid; 1353-1355/1356.

Phra Chao Ba-at; Baat, Phra Ba-at พระบาอาต, Phra Ba-at พระบาอัฐ, Phra Chao Pa-at พระเจ้าปาอัศ.

Phra Chao Dombong Pisei; Phra Chao Kadombong พระเจ้ากะดมบอง, Phra Chao Kadommabongsi, Phra Kadombong Phisi พระกฎุมบงพิสี, Pisey.

Srei Soriyovong; Soryavong, Srei-Sauryovongs, Srey-Saryovongs.
Alternativ regeringstid för Srei Soriyovong; 1357-1366.

Mongkol Borei; Mongkol-borey, Mongkhol Bourei, Monkhol Bourei, Mongkol Bourei.

Banteay Meanchey; Bantian Mianche บันเตียเมียนเจ, Changwat Bantia Mianchoei จังหวัดบันเตียเมียนเจย.

Phnom Penh; Calompé, Krong Chaktomuk, Krong Chaktomuk Serimongkul, Phanom Pen พนมเป็ญ, P’nompenh, Phnompenh, Phnom Pénh, Phnum Penh.

In Reachea; Into Reachea (khmer), In Racha อินทราชา.

Borom Reachea I; Borommarama (personnamn), Borommarama Thibodi บรมรามาธิบดี, Borom Reachea, Barom Reamea, Phra Borom Ramathibodi, Phra Borommaracha I พระบรมราชาที่ 1, Phra Borommaracha Ramathibodi I พระบรมราชารามาธิบดีที่ 1.
Alternativ regeringstid för Borom Raeachea; Början 1363/1364, 1366/1367, 1369. 1363-1373, 1366-1370, 1373-1433, 1425-1429!?

Thomma Saok; Dhammasoka, Dharmasoka, Dharmasokaraja, Kodom Bong, Phra Chao Thamma Sokrat พระเจ้าธรรมาโศกราช, Thamma Sokaraj, Thoma Saok, Thomma Saok Reach, Thommo-Soccarach, Thommo-Soccorach.
Alternativ regeringstid för Thomma Saok; 1370-1373, 1373-1393, 1429-??! Början 1370/1371, 1414/1415!

Denna artikel senast uppdaterad: 2018-10-25, 06.08
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.