En vit elefanthona fångades 1471 i Ayutthaya. Det verkar faktiskt som om denna elefant var den första vita elefanten i kungens ägo sedan grundläggandet av Ayutthaya. Kungarna i Sukhothai hade däremot ägt några.

En vit elefant är inte vit i ordets rätta bemärkelse. De hade bleka gula ögon och vita naglar, vitt hår på huvudet och kroppen och skinnet var antingen skärt över hela kroppen eller också fanns det skära fläckar på huvud, snabel eller framben. Kungarna red inte på dem och de användes inte till något annat än beundran och tillbedjan. I toppmenyn under "Kungligheter, övriga personer & kuriosa," finns ett avsnitt som heter "Kuriosa," här kan du läsa mer om "vita" elefanter.

Stridselefanterna var som nämnt inte vita. En stridselefant var vanligtvis grå, mycket stor och stark med extra långa betar och väl tränad för sin uppgift. Kungarna och generalerna red på elefanternas nackar med en sabel fastsatt på en lång stång. Stången hade också en krok med vilken man lättare kunde kontrollera elefanten. Från sitt upphöjda läge kunde ledarna dirigera sin armé via ännu en man som satt på en sadel bakom föraren. Över denna signalmans säte satt runda baldakiner eller skärmar ovanför varandra. Dessa varierade i antal efter elefantförarens rang.

Bakom elefantsadeln satt ytterligare en man. Denne man fungerade som "styrman" och han hade en lång stång att dirigera elefanten med. Han var dessutom beväpnad med en musköt (puen khapsila) ปืนคาบศิลา, då dessa med tiden kom i bruk, samt ett kort svärd att försvara sig själv med. Så såg dåtidens ”stridsvagn” långt in på 1800-talet. 

(Stridselefant fotograferad 1866)