Trailok bidrog med den så kallade palatslagen, (kot monthian ban) กฎมณเฑียรบาล, från 1450. Här omtalades tributstaternas namn och vad deras tribut bestod av. Den kunde bestå av guld och silverträd. Alla hovets klasser definierades, från drottningar och kungliga prinsar och neråt.

Palatslagen definierade också en Maha Uparat มหาอุปราช, eller vicekung, som en son till huvuddrottningen. Titeln härstammar från Indien. Fem klasser av drottningar fastställdes också och deras rättigheter och plikter fastslogs. I palatslagen beskrevs också regler och normer för ceremonier och etikett samt de olika ämbetsmännens plikter. Även straff för brott mot etiketten fastslogs. Straffen var mycket hårda.

Det var till exempel förbundet med dödsstraff om man viskade i kungens närvaro! Samma straff fick man om man släppte in en lös hund i palatset och den ansvarige vakthavande fick sina ögon utstuckna. Kanske berodde detta hårda straff på rädslan för sjukdomen rabies (rok phit sunak ba) โรคพิษสุนัขบ้า, som ännu i dag är vanligt förekommande i Thailand.

Om en person satte kungens båt i gungning eller tog in erotisk litteratur i palatset blev denne också straffad med döden. Straffet för att förföra en hovdam var först tre dagars tortyr och därefter döden. Detta gällde även för hovdamen. Lite bättre klarade man sig om man sparkade på palatsets port. Detta kostade endast en avhuggen fot.

Slog man kungens elefanter eller hästar miste man handen och skällde man ut de stackars djuren fick man plikta med förlorad talförmåga. Hur denna bestraffning gick till rent praktiskt kan jag bara gissa. Jag spar er gärna från detaljerna.

”Mindre” förseelser straffades med piskning. De många grymma straffen liknade straffen i det medeltida Europa. Straffen lär dock ofta ha blivit mildrade av kungen som benådade många i enighet med buddhismens milda lära. Palatslagen föreskrev också att kriminella från den högre aristokratin skulle bära kedjor med länkar av guld, medan adliga av lägre rang fick nöja sig med silverkedjor.

Dessutom var det skillnad på hur man blev avrättad, beroende på klasstillhörighet. Adelsmän och prinsar avrättades enligt den tidigare beskrivna ”säckmetoden.” Se även artikeln ”Kung Thong Lan (1388-1388)” i detta avsnitt. Mindre prominenta personer fick nöja sig med att bli halshuggna med ett simpelt svärd. Hovlivet följde palatslagen ända fram till enväldets avskaffande 1932.