Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Ruiner i Kamphaengphet
Sukhothai mister sin självständighet (1378)

Samtidigt som kung Borommaracha I såg till att upprätthålla goda förbindelser med Kina förde han krig med avsikten att få kontroll över övre delen av Chaophrayaslätten. Detta gjorde han uppenbart för att förhindra Sukhothai att återfå sin forna styrka.

Förmodligen såg kung Borommaracha I Sukhothai som Ayutthayas huvudrival i egenskap av ledare för taivärlden. Borommaracha I tillbringade därför nästan hela sin regeringstid med att föra krig i Sukhothairegionen. Problemet med slavar som rymde från Ayutthaya till Sukhothai var säkert en bidragande orsak till krigen.

1371 gick Borommaracha I in på Sukhothais territorium och erövrade flera städer. 1372 annekterades ytterligare områden och 1373 belägrade han Kamphaengphet (Chakangrao) i Sukhothais västra utkanter. Stadens guvernör dödades i striderna, men staden höll stånd mot siameserna. Här talar källorna om att de två städerna Müang Nakhon Phangkha เมืองนครพังค่า och Müang Saeng Sao เมืองแซงเซรา erövrades.

En källa säger att Borommaracha I lät avrätta en hövding vid namn Phraya Sai Keo (Phraya Sai Kaeo) พระยาไสแก้ว och att han drev bort en annan hövding vid namn Phraya Kham Heng (Phraya Khamhaeng) พระยาคำแหง och hans armé. Därefter var det uppehåll i striderna under två år.

1375 erövrades Sukhothais andra, eller vice, huvudstad Phitsanulok där hövdingen Khun Sam Keo (Khun Sam Kaeo) ขุนสามแก้ว och ett stort antal fångar togs som slavar. Khun Sam Keo dog 1376.

1376 gjordes ett nytt försök att erövra Kamphaengphet (Chakangrao). Staden försvarades av den ovan nämnde Phraya Kham Heng. Sukhothai fick nu hjälp av Chiang Mai och en armé från Nan, under ledning av Nans regent Phaya Pha Kong พญาผากอง (r. 1363-1388), skickades ner för att hjälpa guvernören i Kamphaengphet. Anledningen var att Chiang Mai ville behålla Sukhothai som en oberoende buffertstat mellan sig och Ayutthaya.

Gemensamt försökte de locka den siamesiska armén i bakhåll, men de misslyckades och led ett svårt nederlag nära Kamphaengphet. Styrkan från Chiang Mai retirerade därefter och blev jagad av Borommoracha I. De jagade skingrades och många av soldaterna togs till fånga.

Även kommendanten för Sukhothais styrkor, Thao Phadong ท้าวผ่าคอง, försökte fly. Men hans styrkor besegrades också och många av Sukhothais ämbetsmän togs till fånga. Trots detta lyckades Kamphaengphet ändå hålla stånd och den siamesiska armén tvingades återvända hem.

Men ett nytt siamesiskt försök att erövra Kamphaengphet 1378 lyckades. I dessa strider deltog Sukhothais kung Maha Thammaracha II själv i striderna. Då han insåg det hopplösa med att försvara staden gav han upp och underkastade sig kung Borommaracha I.

Året 1378 blev som tidigare nämnt början till slutet på Sukhothairikets självständighet. Maha Thammaracha II av Sukhothai bytte huvudstad till Phitsanulok varifrån han tilläts att regera som vasallkung över resterna av det forna storriket. Han och hans två efterträdare fortsatte att regera som vasaller i ytterligare 60 år fram till 1438. Se även "Sukhothai och Lan Na," "Konungariket Sukhothai," artikeln ”Sukhothairikets sista tid". 


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Müang Nakhon Phangkha; Müang Phangkha เมืองพังคา, พังคา.

Müang Saeng Sao; Sængcharao, Sengchangrao.

Phaya Pha Kong; Phraya Pha Kong พระยาผากอง, Thao Pha Kong ท้าวผากอง.
Alternativ regeringstid för Phaya Pha Kong; 1361-1386.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-29, 12.38
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.