Ayutthaya - Ayutthayas fall
Burmeserna anfaller Ayutthaya (1765-1767)

1765 inledde burmeserna ett oerhört ambitiöst anfall på Siam. En 20 000 man stark armé från norr leddes av den tidigare omtalade general Nemyo Thihapate. Han marscherade iväg från Lampang efter att ha tillbringat början av regntiden här.

Denna styrka, som från början bestod av shansoldater, hade nu utökats med trupper från både Lan Na och Lan Xang. De avancerade söderut mot Ayutthaya i slutet på juli 1765.

I slutet av september marscherade en annan armé iväg från Tavoy under ledning av general Maha Nawrahta. De marscherade via Chumphon och Phetchaburi och slog sig samman med mindre styrkor, som redan tagit sig in i området via passet Chedi Sam Ong, och intog Ratchaburi och Suphanburi.

En tredje armé ryckte fram från Tenasserim i söder. Den 20 februari 1766 strålade de två förstnämnda huvudarméerna samman i Ayutthayas utkanter och inledde en belägring av staden.

Kung Suriyat Amarin skickade bud om hjälp från den tidigare guvernören av Tak (som utnämnts till guvernör av Phitsanulok. Denne tidigare omtalade Phraya Taksin begav sig därför till Ayutthaya.

Enligt Wikipedia skulle Taksin ha fått titeln Phraya Vajiraprakarn (Phraya Wachiraprakan) พระยาวชิราปราการ då han blev guvernör av Kamphaengphet. Detta hade han blivit 1765.

Han lyckades ta sig in i huvudstaden med 500 soldater för att hjälpa till med försvaret mot burmeserna, men det siamesiska försvaret var inte rustat för att stå emot den massiva invasionen.


(Taksin)

Kung Suriyat Amarin verkar olyckligt nog ha låtit sina trupper vila efter de jämna striderna 1760 och siameserna var därför dåligt förberedda. Suriyat Amarin hade haft en sista chans att stå upp mot det burmesiska hotet 1764-1765, när burmeserna höll på att ta över i norr och stänga ute Ayutthaya från denna del av taivärlden.

Men Suriyat Amarin hade låtit tillfället glida honom ur händerna genom sin passivitet. Siam var nu avskuret från möjligheten att be om hjälp från sina nordliga släktingar och tvingades möta fienden på flera fronter.

Burmeserna mötte bara symboliskt motstånd från många av provinsguvernörerna och deras trupper. Det mest effektiva motståndet svarade siameserna för vid byn Bang Rachan บางระจัน i provinsen Singburi nordväst om Ayutthaya.

Här stoppades Nemyo Thihapates framryckning i fem månader av 5 000 gerillasoldater. Sju gånger skall dessa gerillastyrkor ha slagit tillbaka burmeserna och tillfogat dem stora förluster, men de tvingades till sist ge upp då de saknade både kanoner och andra vapen. Även denna händelse har blivit en modern film med namnet Bang Rachan.


(Monumentet över hjältarna från Ban Rachan)

Några månader senare skickades en armé på 60 000 man ut från Ayutthaya för att möta Maha Nawrahta, men de besegrades av den mycket mindre burmesiska styrkan och retirerade tillbaka till huvudstaden.

Här och där kanske en ledare kunde samla ihop trupper och plåga burmeserna några dagar, men dessa försök var fruktlösa och snart förekom bara strider vid det belägrade Ayutthaya. Suriyat Amarin hade förmodligen hoppats på att hålla stånd till nästa regntids ankomst. Då skulle slätten översvämmas och förhoppningsvis tvinga burmeserna att dra sig tillbaka.

Men burmeserna förberedde sig genom att befästa mera höglänt terräng och då regnen och vattnet kom använde man sig mycket av båtar.

I slutet av 1766 ledde guvernören av Phetchaburi och Phraya Taksin flottstyrkor ut från Ayutthaya för en motattack mot burmeserna, men guvernören av Phetchaburi (Phraya Phetburi) blev dödad under striderna och attacken kom av sig. Taksin, som var en duktig och ambitiös ledare, fick orättvist nog skulden för misslyckandet och blev förhindrad i sina försök att leda nya attacker.

Enligt en källa hade Taksin bett guvernören av Phetchaburi att inte bli inblandad i strider med den starka burmesiska flottan, men guvernören hade ignorerat Taksins varning och inledde strider med burmeserna, vilket resulterade i hans egen död. Taksin blev därefter anklagad för att ha lämnat sin kollega i sticket.

Under försvaret av Ayutthaya påstås det att siameserna försökte lura burmeserna att tro att staden hade flera manliga försvarare än man hade genom att kvinnorna klippte sig korthåriga. Till sist var dock läget så desperat att Taksin flydde från staden tillsammans med mellan 500 och 1 000 följeslagare. Någon källa talar om ett par tusen soldater.

Enligt en källa inkluderade Phraya Taksins grupp framstående officerare såsom Phra Chiang-Ngern (Phra Chiang Ngoen) พระเชียงเงิน, Luang Prom Se-na (Luang Phrom Sena) หลวงพรหมเสนา, Luang Phichai หลวงพิชัย (1741-1782), Luang Rach Sa-ne-ha (Luang Ratchasaneha) หลวงราชเสน่หา, Khun Apai-puk-dee (Khun Aphai Phakdi) ขุนอภัยภักดี och omkring 500 soldater.

En annan legend berättar att Taksin tillsammans med fem andra ryttare lyckades bryta igenom burmesernas linjer. De hamnade under utbrytningen bland ett kavalleri på 30 burmeser, men lyckades ändå slå sig ut till friheten. Hur utbrytningen lyckades är höljd i dunkel och verkar förbli ett evigt mysterium.

Ayutthaya som var plågat av hungersnöd och epidemier under belägringen drabbades av ytterligare prövningar då det utbröt en brand i staden tidigt 1767. 10 000 hus skall ha brunnit ner. Mycket målande talas det om att hettan var så intensiv att det skall ha runnit smält guld från buddhastatyer och stupor!


Stavningsvarianter;

Phraya Vajiraprakarn; Phraya Vachira Prakarn.

Bang Rachan; Bang Rajan.

Luang Phichai; Luang Phichai Asa หลวงพิชัยอาสา, Luang Pichai-ra-cha.

Denna artikel senast uppdaterad: 2016-12-02, 07.01
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.