Kung Ramathibodi var en stor lagstiftare. Jag skall här nedan ge några intressanta exempel från 1350- och 1360-talet på denna tidiga siamesiska lags anda;

• Bevislagen eller vittneslagen (kotmai laksana phayan) กฎหมายลักษณะพยาน från 1350 eller 1351 uteslöt en rad kategorier av personer från att vittna, såvida inte båda parterna i ett mål tillät detta.

  Följande personer eller grupper av personer var uteslutna; Ateister, skuldtyngda till någon av målsägarna, slavar till någon av målsägarna, sjuka, barn under 7 år, gamlingar över 70 år, ryktesspridare, (giriga) begärliga personer, professionella dansare, tiggare, hemlösa, döva, blinda, prostituerade, gravida kvinnor, hermafroditer, impotenta, trollkarlar, häxor, galningar, kvacksalvare, fiskare, skomakare, spelare, tjuvar, kriminella och bödlar.

• Lagen om brott mot staten (kotmai laksana aya luang) กฎหมายลักษณะอาญาหลวง från 1351 eller 1352 angav 8 olika straff för en ämbetsman som stal av statens pengar; Suspension från sin ställning, att ersätta det stulna beloppet, en bot på två gånger det stulna beloppet, en bot på tre gånger det stulna beloppet, degradering till vanlig lekman, 25 piskslag med en rotting, samt degradering och döden.

• Lagen om mottagande av klagomål (kotmai laksana rap fong) กฎหมายลักษณะรับฟ้อง från 1355 eller 1356 innehåller några speciella föreskrifter: "Om någon värdelös och av låg härkomst försöker stämma sina föräldrar, eller mor- och farföräldrar så låt honom bli grundligt piskad som ett varnande exempel för andra och hans krav skall inte godkännas."

• Lagen om människorov (kotmai laksana lak pha) กฎหมายลักษณะลักพา från 1355 eller 1356 handlar om brott såsom bortrövande av hustrur, döttrar och slavar tillhörande andra. Denna lag visar att slaveri (khwam pen that) ความเป็นทาส var allmänt förekommande i Ramathibodis rike. Lagen refererar till att slavar ofta försökte fly till Sukhothai. I "Sukhothai och Lan Na," "Konungariket Sukhothai," artikeln ”Kung Ngua Nam Thum (1346/1347) - Kung Li Thai ลิไท (1346/47-1368/74?)" har jag berättat att denne kung inte ville ha slaveri i sitt rike.

• Lagen om brott mot folket (kotmai laksana ayarat) กฎหมายลักษณะอาญาราษฎร์ från 1357 eller 1358 handlar om olaga intrång, överfall, felaktigt fängslande med mera. Ett avsnitt av lagen handlar om ersättning av skador då tillgångar förlorats i samband med slagsmål.

• Lagen om stöld (kotmai laksana chon wa duai somchon) กฎหมายลักษณะโจรว่าด้วยสมโจร från 1350, 1356 och 1367 innehåller flera kloka kommentarer såsom; "Om en person mottager stulna ting och han vet att det är stulet, så låt honom utpeka tjuven. Skulle han inte lyckas med detta så låt honom straffas som om han var tjuven själv." En del av denna lags påföljder är speciella; "Om en person stjäl fisk från en privat damm (kärr, sjö) eller behållare (bassäng, akvarium) skall han böta 333 333 porslinssnäckskal (kaurisnäckor)."

• Lagen om diverse brott från 1359 omfattar en rad olika brott såsom stöld av växande grödor, otillåten bortledning av vatten från bevattningsdiken och bedrägeri. Den handlar också om olika straff för häxor och trollkarlar.

• Lagen om man och hustru (kotmai laksana phua mia) กฎหมายลักษณะผัวเมีย från 1359, 1361 eller 1362 tillät polygami. Då liksom senare var polygami dock förbehållet ett fåtal. Att det var lätt att få skilsmässa visar följande; "Om en äkta man eller hustru hyser fysisk och mental motvilja för varandra och önskar skilja sig, låt det bli som de vill, för det existerar ingen vidare välsignelse över deras förening och de skall därför inte tvingas leva tillsammans."

Observera att det finns källor som menar att flera av lagarna kan ha stiftats senare än ovan angivet.

Ramathibodi organiserade också ett regeringssystem med fyra olika ministerier eller departement som kallades krom กรม; krom wiang กรมเวียง (inrikesministeriet), krom khlang กรมคลัง (finansministeriet), krom wang กรมวัง (ministeriet för den kungliga hushållningen eller palatsministeriet) och krom na กรมนา (jordbruksministeriet).

Under den sena Ayutthayaperioden skulle alla som svor en ed om lojalitet visa sin vördnad för en staty av U Thong, innan de visade sin vördnad för Buddha (Phra Phut) พระพุทธ, dhamma (Phra Tham) พระธรรม och sangha (Phra Sang) พระสงฆ์. (Buddha, hans lära och munkorden.) Denna tradition upphävdes långt senare av den förste kungen i Bangkok, Rama I, som fann det olämpligt att ära U Thong före buddhismens tre viktigaste symboler. U Thong lät hämta statyn till Bangkok 1782. Den hade skadats svårt av burmeserna 1767 och gjordes om till en silvertäckt Buddhastaty.