Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Natursceneri från provinsen Chonburi
De fortsatta krigen mot Kambodja (1388-)

Följande artikel kan ses som en fortsättning på den tidigare artikeln ”Krig mot Kambodja 1351-1353."

Mellan 1351 och 1431 har det i princip varit oavbrutet krig mellan siameserna och khmererna. Ayutthaya var långt farligare för Angkor än vad Sukhothai hade varit eftersom Ayutthaya låg närmare geografiskt. De flesta striderna fördes i gränsområdet vid Chanthaburi, Chonburi ชลบุรี och Nakhon Ratchasima.


(Karta över provinsen Chonburi)

I början av Ramesuans andra regeringstid, då han var upptagen med kriget mot Chiang Mai, fortsatte khmererna sin taktik med att anfalla Ayutthaya så fort landet visade svaghetstecken.

Men 1388 skall siameserna ha haft kraft nog att attackera Kambodja, vilket fick kambodjanerna att flytta hovet från Angkor till Toul Basan (Müang Basan) เมืองบาสาณ. Det påstås ibland att Angkor skall ha intagits 1389, men det förefaller faktiskt tveksamt om Ayutthaya någonsin intog Angkor före 1431. Historikern D.G.E. Hall är en av dessa tvivlare och han skriver i sin bok A History of Southeast Asia att Angkor inte intogs.

Ofta förkortas Toul Basan till Basan och kallas ofta även för Boribun บริบูรณ์. Toul Basan låg i det nuvarande distriktet Srey Santhor (Saroei Santho) เสร็ยสันธอร์ i dagens provins Kampong Cham กำปงจาม.

Kort tid efter 1390 invaderade den kambodjanske kungen Thomma Saok de siamesiska distrikten Chonburi och Chanthaburi för att skaffa arbetskraft. De drevs sedan tillbaka av siamesiska styrkor, men kambodjanerna lyckades ändå få med sig tusentals fångar hem till Kambodja. Antalet fångar varierar mellan 6 000-8 000 beroende på källan. Efter detta inrättades siamesiska garnisoner i städerna Chonburi och Chanthaburi.

Detta skall, enligt den mycket opålitliga kambodjanska krönikan, ha orsakat ett mycket omfattande krig mellan Siam och Kambodja 1393. Kung Ramesuan beordrade general Phraya Chai Narong att göra en motattack in i Kambodja och följde sedan själv efter med en egen armé.

Khmererna besegrades och siameserna fortsatte mot Angkor som belägrades. Efter sju månaders belägring skall sedan Angkor ha intagits 1393. Belägringen skall ha lyckats med hjälp av två höga kambodjanska ämbetsmäns förräderi. De två kambodjanska ämbetsmännen Ponhea Keo och Ponhea Tai och deras förräderi bestod i att de öppnat stadsportarna för siameserna. Andra källor talar om en fem månader lång siamesisk invasion av Kambodja.

En litet annorlunda berättelse om hur Angkor intogs kommer här;

Siameserna skall brutalt ha låtit piska sju siamesiska soldater som sedan tilläts fly och desertera till fienden. En av soldaterna skall ha dött av misshandeln och de ansvariga, som befanns skyldiga till flykten, spetsades offentligt. De sex överlevande siamesiska soldaterna hjälpte sedan kambodjanerna i kampen mot siameserna, men en dag skall de ändå ha öppnat stadsportarna för sina landsmän.

Den kambodjanske kungen Thomma Saok skall ha flytt i en båt och att hans öde är okänt. Men det finns också källor som säger att han avrättades! Den kambodjanske kronprinsen skall dock ha tagits tillfånga.

Siameserna skall ha installerat en kung vid namn In Reachea (Phra Intharacha) พระอินทราชา (r. 1394-cirka 1421) som vasallkung 1394. Denne kung är också känd som Phaya Phraek พญาแพรก eller Phraya Phraek พระยาแพรก. Här blir det litet förvirrande då denne kung har samma namn som den mördade systersonen till Srei Soriyovong som jag berättat om tidigare!

När siameserna drog sig tillbaka från Kambodja lämnade de kvar den siamesiske generalen Phraya Chai Narong som guvernör av Angkor, med en styrka på 5 000 man. Inte mindre än 90 000 tillfångatagna kambodjaner påstods ha förts med tillbaka till Siam. Endast 5 000 invånare skall ha tillåtits stanna kvar. Bland fångarna fanns det många hantverkare och höga ämbetsmän.

I Ayutthaya anordnades en stor procession till ära för segrarna och de framgångsrika militära ledarna belönades på olika sätt. Först 1401 skall khmererna ha lyckats driva ut siameserna från sitt rike.

Enligt andra källor skall Ramesuan istället ha placerat sin son Intharacha på den kambodjanska tronen. Handlar det om en förväxling med In Reachea här ovan? Men denne son blev snart lönnmördad och Angkor frigjorde sig igen och kunde sätta en av sina egna på tronen.

En del av det jag skrivit här ovan verkar vara tal om en förväxling eller sammanblandning av händelser i samband med Angkors fall 1431! Se även den kommande artikeln "Krigen mot Kambodja och Angkors fall 1431."

I det ovan nämnda kriget nämns användning av kanoner, men en del källor påstår att man inte kände till detta skjutvapen vid denna tid. Burmas historia nämner dock kanoner så tidigt som vid belägringen av Martaban 1354 och i den kinesiska historien nämns redan 747 ett vapen som förmodligen var en kanon.

För att öka på förvirringen ytterligare sägs det att kung Barom Reachea II (Phra Borommaracha 2) พระบรมราชาที่ 2 (r. 1405-1431) under en stor del av In Reacheas regeringstid regerade parallellt med honom. Barom Reachea II var en son till Borom Reachea I (Damkhat) och blir senare känd som kung Ponhea Yat (Phaya Yat) พญาญาติ (r. 1431-1463), efter att ha valt bort Angkor som sin huvudstad.

En del källor säger att Ponhea Yat var född 1393 och andra säger 1396. Hans dödsår anges i vissa källor till 1463 och i andra till 1466. Längre fram i artikeln ”Krigen mot Kambodja och Angkors fall 1431” kan du läsa mera om Ponhea Yat och Kambodjas nya huvudstad.


Stavningsvarianter;

Chonburi; Chon Buri, Chol Buri, Cholburi, Jalapuri, Müang Chon เมืองชล.

Toul Basan; Bahaur, Pasan ปาสาน, Toul Bassan, Tuol Basan, ป่าสาณ.

Srey Santhor; Siristrol, Sistol, Sistor, Si Sunthon ศรีสุนทร, Sithor, Srei Santhor, Sreisonthor, Srei Sonthor, Si Sothon ศรีโสธร, Si Sunthon สฺรีสนฺธร.

Kampong Cham; Changwat Kampong Cham จังหวัดกำปงจาม.

In Reachea; Indaraja, Pnhea Prek (personnamn).

Barom Reachea II; Barom Reachea II, Borommaracha II บรมราชาที่ ๒, Borommoracha II, Phra Borommaracha พระบรมราชา.

Ponhea Yat; Chao Phaya Yat เจ้าพญายาต, Chaophraya Yat เจ้าพระยาญาติ, Chaophraya Yat เจ้าพระยาญาติ, Chao Ponhea Yat, Gam Yat, Phrabat Phaya Yat พระบาทพญาญาติ, Phrabat Si Suriyophan 2 พระบาทศรีสุริโยพันธุ์ที่ 2, Po-ea Yat, Ponha Yat, Ponhea-Yat, Ponhéa-Yeat, Ponthea Yat, Preah Ponhea Yat, Punnhea Yat, Soriyopor I, Soryopor, Srey-Souryopear, Sri Suriyo Phawong.
Alternativ regeringstid för Ponhea Yat; 1389-1404, 1393-1463, 1405-1463, cirka 1421-1463, 1421-1467, 1432-1462, 1432-1463, 1432-?

Denna artikel senast uppdaterad: 2018-11-14, 08.24
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.