Det viktigaste nya i Thailands ekonomi och politik var den roll som USA spelade. USA:s inflytande hade nu blivit betydligt större än vad britternas någon gång hade varit. USA betraktade Thailand som en självständig stat som skulle försvaras mot kommunismen och som en regional makt som skulle gynnas på grund av det ökande kommunistiska hotet i regionen. I jämförelse med sina grannländer under denna tid var Thailand mäktigt och stabilt och då speciellt efter Phibuns återkomst till makten.

Efter varje framgång för kommunisterna, såsom etablerandet av den kommunistiska regimen i Kina 1949, resultatet av Koreakriget och det franska nederlaget till Vietminh 1954 ökade USA sin tilltro och hjälp till Thailand. Mellan 1951-1957 fick Thailand 149 miljoner dollar i ekonomisk hjälp och 222 miljoner dollar i militärhjälp.

Det ekonomiska biståndet omfattade en utvidgning av hamnen i Bangkok samt förbättringar av vägnätet och järnvägarna. Dessutom fick man teknisk hjälp i jordbruket, utbildningsväsendet samt hjälp med ekonomisk planering. Den militära hjälpen gjorde att de väpnade styrkorna och polisen kunde få modern utrustning och flygvapenutbildning. Polisstyrkan uppgick 1954 till 43 000 man. Hjälpen var ett avsevärt tillskott till den thailändska budgeten som tidigt på 1950-talet var i storleksordningen 200 miljoner dollar per år.

Både under denna tid och senare var kritiken i Thailand stark mot det nära samarbetet med USA. Även mottagarna av hjälpen höll med om att den medverkade till att ytterligare snedvrida den politiska balansen i landet till förmån för militären. Militärens stärkta politiska position medförde en ökad förmåga att kuva civilbefolkningen. Detta visade sig inte minst med tanke på hur polisdepartementet under general Phao agerade.

Amerikanerna hade heller inte fullständig kontroll över hjälpfonderna. De låg utanför den parlamentariska kontrollen, vilket var en klar fördel för makthavarna! Stora summor hamnade i fickorna hos en del militärer, eller på deras hemliga schweiziska bankkonton. Det är för lätt att skylla den amerikanska politiken för den omfattande korruptionen i Thailand vid denna tid. Även om den amerikanska regeringen använde den thailändska militären i syftet att nå sina mål i kampen mot kommunismen visste de inblandade thailändarna exakt vad de höll på med.

De hade säkert blandade motiv men många menade säkert uppriktigt att armén var nationens räddning, att kommunisterna undergrävt oppositionen och att Thailand hade en ledande roll i att hindra den kommunistiska framryckningen i Sydostasien. Dessa tankar var obligatoriska i den militära utbildningen och folket hade indoktrinerats om detta i mer än en generation.