Sarits hälsa försämrades hastigt 1963 och han dog 55 år gammal av leversvikt i Bangkok den 8 december 1963. Efter hans död dröjde det inte länge innan Sarits familj började bråka om hans tillgångar. Den 14 februari 1964 stämde Sarits sju barn, från hans tre tidigare äktenskap, Sarits nya unga hustru Vichitra Thanarat (Thanphuying Wichitra Thanarat) ท่านผู้หญิงวิจิตรา ธนะรัชต์ (30 april 1921-2002). De anklagade henne för att försöka behålla hela Sarits förmögenhet för sig själv.

(Vichitra och Sarit)

Kampen stod i första hand mellan Sarits två söner, major Setha Thanarat (Settha Thanarat) เศรษฐา ธนะรัชต์ och löjtnant Somchai Thanarat สมชาย ธนะรัชต์, från hans första äktenskap med Chaweewan Milintachinda (Chawiwan Milinthachinda) ฉวีวรรณ มิลินทจินดา och Vichitra. I ett testamente från den 19 februari 1959 hade nämligen Sarit testamenterat alla sina tillgångar till Vichitra, förutom en miljon baht och varsitt hus till sina båda söner. Detta skulle bara ske om det fanns mer än 10 miljoner baht i kontanta tillgångar i dödsboet. Dessutom skulle Sarits gård delas lika mellan de båda äldsta sönerna.

Sönerna anklagade Vichitra för att ha fördärvat ett senare testamente och hävdade att dödsboets tillgångar var på nästan 2.9 miljarder baht! Vichitra hävdade i sin tur att hon bara kände till 12 miljoner baht. Översatt till 1994 års penningvärde skall denna summa ha motsvarat 80 miljarder baht! Summan 140 miljoner dollar är också nämnd.

Frågan är om inte Sarit varit ännu mera korrupt än Phibun, men han hade trots allt varit omtyckt och respekterad och hade gjort en hel del för att modernisera landet. Han var till skillnad från sina föregångare en folkets man, en pojke från landet, utbildad uteslutande i Thailand.

Fältmarskalken och vicepremiärminister Thanom Kittikachorn tog över som premiärminister den 9 december 1963, dagen efter Sarits död. Han hade som tidigare nämnt fungerat som vikarierande premiärminister 1958. Det ökande antalet terroristattacker från den kommunistiska gerillan skulle bli ett av de stora problem som Thanom fick ta itu med. Den nya regimen var också oroad över den försvagade provästliga regimen i Laos och över Vietnamkriget.

I februari 1964 stängde Thailand en del av sin gräns mot Laos då Pathet Lao och nordvietnamesiska styrkor var på väg mot den thailändska gränsen.

Den 16 juni 1964 beslagtog Thanom Sarits tillgångar och tillsatte en undersökningskommitté för att utreda hur korrupt Sarit varit. Därefter startade en rad rättegångar mot Sarits dödsbo och mot personer i diktatorns närmaste krets. Det konstaterades inte helt oväntat att Sarit lämnat efter sig en oerhört stor förmögenhet. Uppgifterna om storleken på denna varierar dock. Förutom kontanta medel hade Sarit också stora tillgångar i en rad affärsverksamheter och mark. Även här varierar uppgifterna beroende på källan.

Det påstås att Sarit bland annat ägde det företag som hade monopol på tillverkningen av säckar till risexporten. Angående Sarits markägande talar denna källa om hisnande 22 000 rai mark ute i provinsen, 300 tomter i Bangkokområdet och en rad fastigheter. Wikipedia i sin tur talar litet mer blygsamt om ett förvaltningsbolag, ett bryggeri, 51 bilar och ett trettiotal markområden.

Allmänheten chockades då man till sist blev varse om hur korrupt Sarit hade varit. I Sarits första testamente kan man utläsa att hans dåvarande förmögenhet då uppgick till omkring 10 miljoner baht. Man måste säga att han "förvaltat" dessa 10 miljoner oerhört väl under sina tre år vid makten!

Förutom sin sörjande andra hustru påstods det att Sarit hållit sig med mer än 50 älskarinnor. Tidningarna gick ännu längre och publicerade namnen på 100 kvinnor som sade att de vid något tillfälle delat säng med Sarit. Staten kunde skaffa fram bevis som tvingade Sarits dödsbo att betala tillbaka 604 miljoner baht, men det blev ju ändå en del över!

Sarits rykte hade nu fläckats, men med tiden skulle allmänheten börja undra om Sarit ändå inte hade varit värt detta pris. CIA kände säkert till vad Sarit hade sysslat med, men kampen mot kommunismen var viktigare än vad individen Sarit hade hållit på med. Du kan läsa mera om Sarit i den tidigare nämnda boken ”Thailand: The Politics of Despotic Paternalism,” av Thak Chaloemtiarana.

Thanom betraktades allmänt som en blygsam, relativt ärlig och inte speciellt aggressiv ledare. Han saknade dock den personlighet och karisma som Sarit hade haft. Thanom var dock mera tolerant och flexibel än sin föregångare. Han fortsatte på en väg med små förändringar av den politik som Sarit fört under sin tid som premiärminister. Under perioden fram till 1973 fanns biträdande premiärministern och inrikesministern general Praphas Charusathien vid hans sida.

Alliansen mellan de båda cementerades ytterligare då Thanoms son Narong Kittikachorn (Narong Kittikhachon) ณรงค์ กิตติขจร (21 oktober 1933-) gifte sig med Praphas dotter Supaporn (Suphaphon) สุภาพร (23 september 1940-17 mars 2005).

(Narong Kittikachorn)