Under perioden 1963-1964 förbättrades återigen förhållandet mellan USA och Thailand. Anledningen till detta var flera. Dessa inkluderade framgången med att förhindra Pathet Lao att ta makten i Vientiane, USA:s ökade engagemang i Vietnam, Kuba-krisen som ökade USA:s prestige samt USA:s beslutsamhet att försvara Västberlin.

Ytterligare medverkande var att USA vägrade att ge Kambodja ytterligare militärhjälp. USA och Thailand arbetade därefter mer intimt tillsammans för att förbättra landets inre säkerhet i de nordöstra provinserna längs med Laos gräns och med att bygga upp Thailands militära styrka.

I januari 1963 skickade Thailand militära styrkor till Malaysias gräns för att nedkämpa malajiska gerillastyrkor som förmodligen var rester av de stora gerillastyrkor som deltagit i det malajiska upproret från 1949.

Trots det förbättrade förhållandet mellan USA och Thailand fanns det orosmoln. Den politiska situationen i Sydvietnam hade ytterligare förvärrats efter att Ngo Dinh Diem och hans regim hade störtats i november 1963. Dessutom ökade fiendskapen mellan Thailands två södra grannar Malaysia och Indonesien. Thailand var rädd att ett krig mellan Malaysia och Indonesien eventuellt skulle medföra allvarliga säkerhetsproblem vid de södra gränserna och att man skulle få fientliga styrkor vid sina gränser både i norr och söder.

Thailand försökte medla i konflikten mellan Malaysia och Indonesien utan framgång. Man upptäckte också att det var svårt att förbättra samarbetet med Burma och förbättra förhållandet till regeringen i Laos. Kinas ökande styrka gjorde inte situationen bättre och Kinas första kärnvapenprov i slutet av 1964 bådade inte gott.