Modern tid - Det ökande kommunisthotet
Sarits politik

Sarit tog kontroll över sitt land på ett sätt som gjort han och hans femåriga regeringstid lätt att komma ihåg och för vissa svår att glömma. Han var energisk i sin iver att hålla rent och ordning i sitt land. Gatorna skulle vara hela och rena, småkriminella infångades och denna form av kriminalitet minskade och prostitutionen bringades under kontroll.

Sarit ansåg också att cykeltaxi var föråldrat och ociviliserat och förbjöd dem i Bangkok 1960. Han förklarade krig mot bruk och handel med opium och vidtog sällsynt hårda åtgärder mot mordbrännare. De avrättades offentligt utan rättegång, nästan bokstavligen på platsen för sitt brott.

Alla motståndare till hans regering stämplades som "kommunister" oavsett politisk tillhörighet och hölls i förvar under långa perioder utan rättegång, utan att kunna friges mot borgen. Delar av den thailändska befolkningen som oroat sig för anarkistiska tendenser i landet välkomnade den auktoritära ledningen, medan andra grupper förfasades och kom politiskt på drift och lät inte höra från sig igen de närmaste 15 åren. Ledare i nordöst fängslades eller mördades regelbundet efter hand som militärens makt ökade.

1959 bildade en bonde, som även kallats en religiös man och traditionell helbrägdagörare, Sila Wongsin ศิลา วงศ์สิน ett självstyrande ”rike” i en by i provinsen Nakhon Ratchasima. Sila påstod sig ha magiska och övernaturliga egenskaper och utropade sig som kung över sitt rike bestående av 200 invånare. Händelsen kallas för kabot nai Sila Wongsin กบฏนายศิลา วงศ์สิน på thai.

Ämbetsmän som skickats ut för att undersöka vad som stod på blev attackerade och några av dem miste livet. Polis skickades därefter ut för att arrestera Sila. Sila lugnade sina följeslagare genom att påstå att han var var osårbar tack vare sina magiska egenskaper. Men det visade sig snart att följeslagarna i alla fall inte hade samma magiska egenskaper som sin ledare och under stridigheter som uppstod dödades 11 av anhängarna och 88 arresterades.

Sila och hans familj samt åtta av hans följeslagare lyckades fly, men förföljarna hann ifatt dem nära gränsen till Laos. Sarit förhörde Sila personligen och gav sedan order om att han skulle avrättas offentligt i Nakhon Ratchasima för mord. Den 26 juni 1959 meddelade myndigheterna i Bangkok att Sila Wongsin hade avrättats utan rättegång. Sila förklarades ha varit ledare för en djävulsdyrkande sekt.

Avrättningen hade genomförts efter att Sarit informerat kabinettet om att Sila låtit mörda fem provinsämbetsmän, som utsetts till offer i hans religiösa sekt. Men namn eller identitet på några andra medlemmar i sekten offentliggjordes inte.

Varken allmänheten eller armén ville ha någon återgång till den absoluta monarkin, men Sarit återupprättade ändå monarkins aktiva roll genom att återuppliva ceremonier som inte genomförts sedan 1932 och uppmuntrade kungen att visa sig offentligt.

Sarit visade också sin lojalitet mot kung Bhumibol i en stor offentlig ceremoni. Kungen fick som uppgift att personligen överräcka alla universitetsexamina till studenterna och reste flitigt ut till landets provinser. Regeringen fick auktoritet tack vara denna nära förbindelse med kungen.

Den fick också trovärdighet genom att man använde sig av den nya välutbildade generationens högt kvalificerade experter och tekniker som fått sin utbildning i utlandet. De fick arbetsuppgifter i regeringen och i andra höga positioner.

Sarits regim försökte också rättfärdiga sin regim i demokratiska termer genom att arbeta för ekonomisk utveckling i allmänhetens intresse. Sarit menade att hans regim förtjänade epitetet ”revolutionär” och ägnade sig hängivet att rekonstruera det sociala och politiska systemet. Sarits beslutsamhet att utveckla landet bar snart frukt och hans regim kan mer än någon annan tidigare thailändsk regim tillskrivas äran av att ha utvecklat landet.

Landsvägar byggdes, konstbevattningsanläggningar uppfördes, landsbygden fick el, lantbruksforskningen stimulerades och utbildningsväsendet förbättrades. Uppmärksamheten ägnades åt de mest tätbefolkade och de fattigaste områdena i landet och speciellt nordöstra Thailand. Där hade ju Sarit tillbringat en del av sin barndom och där hade han också sina rötter.

Angående förbättringarna av landets skolsystem så förlängde regeringen bland annat den obligatoriska skolgången från fyra till sju år. Antalet utbildade lärare ökade med 79 procent under Sarits regeringstid och en utbyggnad av universitetsutbildningen resulterade i nya universitet i Chiang Mai och Khon Kaen och det planerades för en liknande utveckling i söder.

Hand i hand med denna utveckling blev ekonomin mera centraliserad och 1961 infördes femåriga utvecklingsplaner. Tack vare liberala regler för privata och utländska investeringar ökade bruttonationalprodukten kraftigt. Under perioden 1959-1969 ökade den till 8.6 procent om året, vilket var nästan dubbelt så mycket som under det föregående årtiondet. Detta var en anmärkningsvärd bedrift, som dock gynnades av internationell hjälp och investeringar, men en stor del av äran skall naturligtvis ges till den förda thailändska politiken och expertisen i landet.

Sarits så kallade revolution och auktoritära rekonstruktion av samhället grundad på monarkin gav honom stöd bland den gamla byråkratiska eliten och rojalisterna, medan hans utveckling av den fria företagsamheten gav honom den ekonomiska elitens stöd.

Den lilla klassen av västerländskt utbildade teknokrater uppmuntrade han att delta i den expanderande byråkratin. De som opponerade sig mot honom, politiker på landet eller vänsterintellektuella, tystade han eller om nödvändigt eliminerade.

Den 6 maj 1961 arresterade polisen Khrong Chandawong ครอง จันดาวงศ์ (28 januari 1908-31 maj 1961) och Thongphan Sutthimat ทองพันธ์ สุทธิมาศ (?-1961) i Sakon Nakhon och anklagade dem för att vara inblandade i en kommunistisk konspiration. Ett hundratal andra personer häktades också i Sakon Nakhon och närliggande områden och anklagades för att vara delaktiga i Khrongs konspiration.


(Khrong Chandawong)

Khrong var en tidigare bonde från Sakon Nakhon, som blivit lärare. Längre fram hade han blivit parlamentsmedlem. Han hade arresterats och fängslats 1952 anklagats för upprorsplaner, men han hade släppts fri i samband med en amnesti i förbindelse med den buddhistiska erans 2500-årsjubileum 1957.

Efter sitt frisläppande började han verka för att Isan skulle bli självständigt och för ett samarbete med Pathet Lao i Laos. För denna verksamhet dömdes Khrong och Thongphan till döden. De ansågs vara ett hot mot den nationella säkerheten och monarkin. Den 31 maj 1961 klockan 12.13 avrättades de båda på ett fält i distriktet Sawang Daen Din สว่างแดนดิน i Sakon Nakhon. Avrättningen genomfördes efter en direkt order från Sarit Thanarat.


Stavningsvarianter;

Thongphan Sutthimat; Thongphan Suthimat, ทองพันธุ์ สุทธิมาศ.

Sawang Daen Din; Amphoe Sawang Daen Din อำเภอสว่างแดนดิน, Sawang Daendin.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-11-03, 18.24
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.