Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Lan Xang
Lan Xang återhämtar sig

Den som åter skapade ordning i Laos var kung Souligna Vongsa (Phra Chao Suriyawongsa Thammikarat) พระเจ้าสุริยวงศาธรรมิกราช (r. 1637-1694) Han skulle bli en av de största och längst regerande kungarna i Laos historia. Flera källor säger att han var född 1618. Thailändska Wikipedia uppger att han regerade 1638-1695.

(Alternativ regeringstid; 1633-1690 eller 1695, 1638-1690.)

Souligna Vongsa hade fått adelns stöd och en av sina bröder skickade han till Vietnam och en annan skickade han i kloster. Sina kusiner skickade han västerut till Siam. Väl av med sina rivaler kom han att sitta på tronen hela 57 år.

Souligna Vongsa mottog en rad främmande besökare under sin regeringstid och 1641 anlände en mission från det nederländska Ostindiska kompaniet. Med på denna mission fanns jesuiten (yesuit) เยสุอิต Giovanni Maria Leria (Khun Pho Loeria) คุณพ่อเลอริอา. Han stannade sedan kvar i Vientiane i sex år.

Året efter kom en grupp från den katolska jesuitorden (khana yesuit) คณะเยสุอิต, som stannade mellan 1642-1647.

De beskrev kungarikets inre förhållanden och berättade att tre huvuddignitärer delade statens makt emellan sig. En av dem, palatsministern, skötte hovets angelägenheter och utrikeskontakterna. En andra ledde armén och regerade Vientiane och stadens omgivningar. Den tredje var guvernör, eller vicekung, över Nakhon Phanom och skötte den södra delen av riket. Dessa tre hade audiens hos kungen en gång varannan eller var tredje månad.

Souligna Vongsa visade sig sällan offentligt, men han var populär och känd för sin kraftfulla juridiska administration. Kriminalitet var sällsynt och europeiska besökare beskriver ett fredligt och blomstrande rike. Så här skrev Giovanni Filippo de Marini (Bat Luang Marini) บาทหลวงมารินี (1608-1677), en italienare och präst från Genua;

”Eftersom det är så bördigt, och att livets nödvändigheter växer i så stora mängder, är riket väl befolkat och för inte så länge sedan, när det gjordes en folkräkning för att se vilka som var kapabla att träda i kungens tjänst i krigstider och bära vapen, räknade man femhundra tusen utan att räkna med de gamla männen som är så många och så robusta att om det är nödvändigt kan enbart de som fyllt hundra år bilda en armé med avsevärd styrka."

"Jag måste dock erkänna att befolkningen är fredlig och mycket litet tränade i krigskonst och vapenbruk, förmodligen på grund av konungarikets fördelaktiga läge med berg och otillgängliga stup som kringgärdar det på alla sidor som fästningsverk som ingen kan forcera och som därför fungerar som skydd mot fienden."

Den buddhistiska religionen, konsten och arkitekturen blomstrade. Detta krävde stabilitet och det var vad kung Souligna Vongsa och hans hov bidrog med i mer än ett halvt sekel. Souligna Vongsa befäste sitt inflytande i laovärlden genom giftermålsallianser med regionala regenter.

Runt 1650 när regenten av Xiang Khuang vägrade att gifta bort sin dotter med honom invaderade Souligna Vongsa helt enkelt detta furstendöme, "erövrade" också dottern och hundratals andra fångar och krävde regelbunden tribut härifrån.

Omkring samtidigt med ovanstående händelse mottog Souligna Vongsa den regerande familjen från Chiang Hung vid sitt hov. De hade tvingats fly på grund av en kinesisk invasion. Souligna Vongsas ende son gifte sig med Chiang Hungs regents syster och fick två söner med henne. Dessa var prinsarna Kingkitsarat (Chao Kingkitsarat) เจ้ากิ่งกิสราช och Inthasom (Chao Inthasom) เจ้าอินทโสม.

Kungen själv tog sig en bihustru som var en dotter till kejsaren av Vietnam och löste därefter en gränstvist med detta rike. Den mark där befolkningen hade sina hus byggda direkt på marken hörde till Vietnam och den mark där befolkningen hade sina hus byggda på pålar hörde till Lan Xang!

Med Ayutthaya hade en överenskommelse ingåtts ett århundrade tidigare om en gränsdragning mellan Chaophraya och Mekongfloden. Lan Xang fortsatte att ha makten i de norra och östra delarna av Khoratplatån och det verkar ha varit mycket liten kontakt mellan de båda rikena under större delen av 1600-talet.

Men en källa berättar att Souligna Vongsa och kung Narai i Ayutthaya gemensamt lät bygga en stupa vid namn Phra That Si Song Rak พระธาตุศรีสองรัก omkring år 1560. Denna stupa ligger i dag i distriktet Dan Sai ด่านซ้าย provinsen Loei เลย.


(Karta över provinsen Loei)

Efter att ha avrättat sin enda son för äktenskapsbrott skulle Souligna Vongsa lämna sitt rike utan någon bestämd arvtagare vid sin död omkring 1695. Detta kan du läsa mera om i avsnittet ”Siam isolerar sig från väst,” artikeln ”Lan Xang splittras.”

Vi har nu sprungit iväg litet i tiden och återvänder bakåt i tiden.


Stavningsvarianter;

Souligna Vongsa; Chao Suriya เจ้าสุริยะ, Phra Chao Suriyawongsa Thammikarat Maharat พระเจ้าสุริยวงศาธรรมิกราชมหาราช, Soulignavongsa, Soulina-Vongsa, Sourigna Vongsa, Sourinyavongsa, Sulinyavongsa, Sulinya Vongsa, Sulingvongsa, Suliyavongsa, Surigna Vongsa, Surinyavongsa, Suriya Vongsa, Suriyavongsa.

Giovanni Filippo de Marini; Gian, John Philip de Marini, Khun Pho Marini คุณพ่อมารินี.

Kingkitsarat; Kingkissarat, Kingkitsalat, Kingkitsarad, Kingkitsarath, Kitsalat, กิงกีศราช.

Inthasom; Chao Inthachom เจ้าอินทโฉม, Inta Som, Inthason (felaktigt).

Phra That Si Song Rak; Pha That Si Song Hak (lao).

Dan Sai; Amphoe Dan Sai อำเภอด่านซ้าย, Dansai, Dan Sai, Densai.

Loei; Changwat Loei จังหวัดเลย, Luy.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-02-21, 15.51
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.