Kung Mueang Kaeo av Chiang Mai dog den 7 februari 1526. Det påstås att han åt en maträtt bestående av rått eller skämt hästkött och att han kvävdes av sina egna uppkastningar. Han ersattes av sin yngre bror som senare blev känd som kung Ket Chettharat เกษเชษฐาราช (r. 1525-1538), eller Ket Klao (Phra Mueang Ket Klao) พระเมืองเกษเกล้า. Ket Chettharats trontillträde blev inledningen till en nedgångsperiod för Lan Na.

Några ämbetsmän försökte störta honom 1535 utan att lyckas. Trots denna varning fortsatte kungen att utmana sina ämbetsmän när han utsåg en ny guvernör över Chiang Saen och 1538 lyckades man till sist få kungen avsatt och sänd i exil till Mueang Noi.

Därefter utsågs den gamle kungens son, Thao Chai (Sai) ซาย till kung Saikham ซายคำ (r. 1538-1543). Han "regerade inte enligt de tio kungliga föreskrifterna" och de ledande ämbetsmännen lät mörda honom. Det lär ha blivit uppror i riket 1543, vilket berodde på Chais dåliga ledning och grymhet.

Härefter bad man den gamle kungen Ket Chettharat (r. 1543-1545) att återta regentskapet, vilket han skulle få all anledning att ångra. Han fick nämligen också uppleva ett våldsamt slut. Kung Chettharat påstås ha blivit sinnessjuk och en konspiration mot honom, under ledning av en man känd som Saen Dao แสนดาว, resulterade i att även han blev mördad.

Mordet kan ha berott på kung Ket Chettharats religiösa politik. Det verkar nämligen som om han hade tänkt ordinera en munkorden med en annan ordens ritualer. Vad som än hände så blev tiden efter hans död början till slutet på det självständiga Lan Na. Det skulle visa sig att i och med kung Ket Chettharats död upphörde också den direkta manliga släktlinjen till kung Mangrai.

Efter Ket Chettharats död började en maktkamp mellan ministrarna i riket. Saen Dao erbjöd tronen till shanprinsen av Kengtung, men han avböjde. Då gick i stället erbjudandet till shanhärskaren prins Mekuti เมกุฎิ av Mong Nai. Han var en direkt ättling till Khun Khruea, som i sin tur var son till kung Mangrai. 

Under tiden hölls ett möte med en grupp adliga vid Chiang Saen. Dessa var fientligt inställda till Saen Dao och beslöt tillsammans att skicka ett sändebud till Lan Xang med ett erbjudande om Chiang Mais tron till laokungen Phothisaraths äldste son, prins Chaiyaset ไชยเชษ. Hans namn förlängdes senare till Chai Chetthathirat ไชยเชษฐาธิราช. Oftast förkortas detta namn till Setthathirath (Chetthathirat) เชษฐาธิราช. En del källor kallar honom Phra Chaiyachettha พระไชยเชษฐา.

Anledningen till att erbjudandet gick till Setthathirath var att hans mamma var en prinsessa från Chiang Mai, som var en dotter till den tidigare kungen Ket Chettharat (Ket Klao) och drottning Phra Nang Chiraprapha Maha Thewi พระนางจิรประภามหาเทวี. Chiraprapha จิรประภา var född omkring 1499 eller 1500, men hennes dödsår är okänt. Chirapraphas dotter, som blev mamma till Setthathirath, är känd som Phra Nang Yot Kham Thip พระนางยอดคำทิพย์.

Kung Phothisarath tackade ja till sonens erbjudande. Kanske med en tanke om att förena de båda rikena. Eller var det kanske så att han tvingat fram detta erbjudande? Chaiyaset var förmodligen född 1534 och var med andra ord bara omkring 12 år gammal då han officiellt utsågs till tronföljare i Lan Na (Chiang Mai). Under tiden som man väntade på honom säger mina källor att Chiraprapha (r. 1545-1546) regerade i Chiang Mai.

(Ayutthayas utbredning omkring 1540)

(Lan Nas utbredning omkring 1540)

Enligt Yonoks krönika fick Phra Nang Yot Kham Thip fem barn, varav tre söner och två döttrar, men enligt den laotiske historikern Sila Viravong (Sila Wirawong) สิลา วีระวงส์ (1 augusti 1905-februari 1987) var Setthathirath hennes ende son.

De två ”helbröderna” till Setthathirath dyker därför i stället upp som halvbröder lite längre fram i artikeln ”Phothisarats död och tronstriden i Lan Xang.” Enligt Phongsawadan Yonok fick Phra Nang Yot Kham Thip också de två döttrarna Nang Kaeo Kumari นางแก้วกุมารี och Nang Kham Lao นางคำเหลา.