Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Natursceneri från Si Phan Don i södra Laos
Burma attackerar Lan Xang 1569-1570 och den fortsatta utvecklingen i Laos

I slutet av 1569 skickade Bayinnaung en militär expedition mot Vientiane där de kortvarigt ockuperade staden. Kanske var detta en hämnd för Lan Xangs försök att hjälpa Ayutthaya tidigare samma år. Återigen hade Setthathirath lyckats fly och började åter med en framgångsrik gerillaverksamhet som plågade burmeserna så mycket att de retirerade igen i april 1570.

Setthathiraths aktiva roll i taivärlden hade tärt mycket hårt på hans rikes resurser. Han hade ju tidigt under sin regeringstid blandat sig i Chiang Mais politik och sedan i krigen mellan Burma och Ayutthaya. Förutom detta kan hans byte av huvudstad från Luang Prabang till Vientiane ha retat lokala ledare i centrala Mekongflodens dalgång.

En av dessa var härskaren av Nakhon Phanom, Phaya Nakhon (Phaya Nakhon) พญานคร. Han lurade Setthathirath att genomföra en militär kampanj i Kambodja, eller mot bergsfolken i sydligaste Laos, 1572 under vilken Setthathirath mystiskt nog bara försvann. Andra källor har varierande årtal för Setthathiraths död, såsom 1570, 1571 och 1573. Se även den tidigare artikeln ”Krigen mot Kambodja 1570-1587.”

Då Setthathirath dog blev en av hans generaler, Sen Soulintha (Phraya Saensurin Luechai) พระยาแสนสุรินทร์ลือชัย (1511-1582), förmyndarregent för kungens nyfödde son Nokeo Koumane (No Kaeo Kuman) หน่อแก้วกุมาร (r. 1571-1572). Denne son hade Setthathirath fått med general Sen Soulinthas dotter.

Sen Soulintha var en man med förflutet som bonde i Nong Khai och hans kraftfulla regerande gillades inte av huvudstadens adel. Då han kom till makten sägs det att en del av befolkningen flydde från Vientianeslätten till Roi Et och Champasak i söder. Det fanns också adelsmän som skyllde Setthathiraths död på Sen Soulintha.

En hel del talar för att Sen Soulintha lät kröna sig själv till kung 1572 och han fick titelnamnet Phraya Sumangkhala Phothisat พระยาสุมังคละโพธิสัตว์ (r. 1571-1575).

Det blev sedan inbördeskrig i Laos och då passade burmeserna på att genomföra ännu ett anfall på Lan Xang. Bayinnaungs båda vasaller kung Maha Thammaracha och prins Naresuan tvingades följa med under denna attack. Prins Ekathotsarot fick stanna kvar och regera i Ayutthaya under deras frånvaro.

Ekathotsarots tid som vikarierande regent blev dock inte långvarig då prins Naresuan insjuknade innan man nått fram till Lan Xang och både prinsen och hans far tilläts att återvända hem. Prins Naresuan hade drabbats av smittkoppor, men överlevde.

Burmeserna genomförde därför attacken på egen hand utan siamesisk hjälp. Vientiane intogs 1574 och den självutnämnde kungen Sen Soulintha och hans son och tronföljare fördes bort till fångenskap i Burma 1575.

Den mäktige burmesiska kungen fick 1575 placerat sin egen kandidat på Lan Xangs tron. Denne kandidat var en son till den gamle kungen Phothisarath, som de tagit som gisslan i Vientiane 1565. Härmed hade Bayinnaung skaffat sig ytterligare en vasallstat.

Denne kung är känd som kung Voravongsa I (Worawongsa) วรวงษา (r. 1575-1579) och han regerade bara fyra år. I thailändska källor kallas han vanligtvis för Phraya Worawongsa Maha Thammikaracha พระยาวรวงษามหาธรรมิกราชา.

I sydligaste Laos bland bergsfolken utbröt det ett uppror 1579. Detta uppror leddes av en helig man som menade att han var en reinkarnation av Setthathirath. Han drog mot Vientiane med en icke föraktlig styrka och tvingade Voravongsa I på flykt.

Burmeserna återvände 1580 och placerade den gamle kungen Sen Soulintha (r. 1580-1582) på tronen. Då Sen Soulintha dog 1582 ersattes han av sin son, Nakhon Noi (Phraya Nakhon Noi) พระยานครน้อย (r. 1582-1583), som varit guvernör över Nakhon Phanom.

Nakhon Noi blev också avsatt 1583 efter ett folkligt uppror och därefter föll kungariket Lan Xang helt enkelt samman. Det fanns inga kungar de nästa åtta åren och instabiliteten skulle komma att vara i ett halvt århundrade. Lan Xang var därefter ockuperat av Burma under åren 1583-1591.

Bayinnaungs imperium blev det ytmässigt största i Sydostasiens historia. När det var som störst kontrollerade han förutom sitt eget rike Burma ett väldigt område från Manipur i Indien, Arakan, Lan Na, Lan Xang och ända till gränsen mot Dai Viet (Vietnam). I norr kontrollerade han Xishuangbanna och i söder stora delar av nuvarande Thailand.

Burmeserna hade därmed lyckats med det som tailedarna misslyckats med. Nämligen med att förena taivärlden. Men taifolken i de ockuperade områdena kunde inte förlikas med detta då det fanns en konflikt mellan den distinkta tai-identiteten, som vuxit fram under de två tidigare århundradena, och burmesernas kultur och traditioner.

Chakkraphat och Setthathirath hade strävat efter ett moraliskt ledarskap genom folkliga buddhistiska ritualer och försökt skapa välfungerande institutioner för ett fridfullt liv. Bayinnaung däremot var hårdare i sitt umgänge med folk och gav kommandon som blint skulle följas.

De av Bayinnaungs soldater som taifolken kom i kontakt med uppfattades som ohyfsade och obildade. Men de kan naturligtvis inte ha undgått att färgas genom årtionden av krig där burmeserna plågat och fördärvat för dem.

Ayutthayas krönikor beskriver livfullt de bittra krigen. Förlusterna av liv och egendom var stora både för försvararna och erövrarna. Många, liksom de som flydde ut i skogarna under krigen eller som gjorde som Maha Thammaracha och gick över på fiendens sida, planerade bara sin tillvaro med tanke på överlevnad.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Phaya Nakhon; Phya Nakhon.

Sen Soulintha; Chane Tian (född som), Phagna Nhot Lukien, Phagna Sen Soulintha, Phanya Saen Surin, Phanya Saen Sulin, Phragna Sen Soulinthara Lusai, Phra Nga Sen Sulintara Lusai, Phragna Sen Soulinthara Lusai, Phraya Saen Surin Khuang Fa พระยาแสนสุรินทร์คว่างฟ้า, Phraya Saen Surin Khuang Fa พระยาแสนสุรินทร์ขว้างฟ้า, Phraya Sumangkhala Phothisat Aiyakaracha พระยาสุมังคละโพธิสัตว์อัยการาชา, Saensulin, Saensurin, Saen Surintha, Sene Soulintha, Sen Soulintha Luxai, Sen Sourintha, Sensulinthahar, Sensulinthara, Sensurin.

Nokeo Koumane; Chao No Muong, Keo Koumane, Kun Nokeo Koumane, Nokeo-Koumane, Nokeo Koumone, Nokeo Kumman, Nokheokuman, Nokkeo Kumman, No Koe Kuman, Nu Kaeva Kumara, Nu Muang Kaeva Kumara, Nu Mueang Kaeva Kumara, Phragna Nakorn-Noi No Muang Keo Koumane, Phra Nga Nakhon Noi Hno Mueang Keo Koumane, Phra Nga Nakorn Noi Hno Mueang Keo Koumane.

Alternativ regeringstid för Sen Soulintha; 1572-1575.

Voravongsa I; Chao Si Worawongsa Ratchakuman เจ้าศรีวรวงษาราชกุมาร, Chao Uparat เจ้าอุปราช, Mahaupahat, Mahaupat, Maha Upahat อุปฮาด, Phra Chao Si Worawongsathirat พระเจ้าศรีวรวงษาธิราช, Phra Maha Upparacha Worawangso พระมหาอุปราชาวรวังโส, Phra Maha Uparat Si Worawongsa พระมหาอุปราชศรีวรวงษา, Phra Phothi Worawongsa Kasat Thirat พระโพธิวรวงศากษัตราธิราช, Phra Wongsa พระวงษา, Voravongse I, Vorawongse I.
Alternativ regeringstid för Voravongsa I; 1575-1580.

Alternativ regeringstid för Sen Soulintha; 1579-1580, 1580-1582, 1582-1583.

Nakhon Noi; Nakhone Noi, Nakhon Noy, Nakorn Noi.
Alternativ regeringstid för Nakhon Noi; 1582-cirka 1583.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-05-23, 20.43
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.