I och med att det för tillfället var lugnt längs gränsen till Burma kunde kung Naresuan åter ägna sig åt Kambodja. På grund av förvirring i khmerriket orsakat av inbördeskrig och av de tidigare nämnda europeiska äventyrarna i landet hade Siams herradöme över Kambodja så småningom upphört.

Kung Naresuan var nu villig att frige prins Srisuphanma som hade hållits fången i Ayutthaya sedan kriget 1593-1594. Drottningmodern och kungariket Kambodja hade också bönfallit om att han skulle få lov att komma hem. En drottningmoder betyder kungens mamma och änkedrottningen till den gamle kungen.

Prinsen frigavs 1603 och med hjälp av 6 000 siamesiska soldater besteg han Kambodjas tron som kung Srei Soriyopear (Phra Si Suriyophan) พระศรีสุริโยพรรณ (r. 1603-1618). Wikipedia anger hans regeringstid till 1602-1618, men det finns fler varianter.

Srei Soriyopear har en förvirrande massa titlar såsom Barom Reachea IV (Phra Borommaracha 4) พระบรมราชาที่ 4, Barom Reachea VII (Phra Borommaracha 7) พระบรมราชาที่ 7 och Borommaracha VIII, beroende på källan! Titeln Barom Reachea IV hade ju även den tidigare kungen Satha I!

Srei Soriyopear regerade från staden Oudong, som en del källor säger att han grundade 1601. Detta stämmer ju inte riktigt om han återvände hem först 1603! Han ska ha förblivit en trogen vasall till Siam. Det finns källor som säger att Srei Soriyopear formellt inte utsågs till kung av den dåvarande siamesiska kungen förrän 1613. Det var nämligen först då som hans kungliga svärd och andra regalier som förvarats i Ayutthaya lämnades över till honom.

Srei Soriyopears son Chey Chettha befann sig fortfarande i Ayutthaya då hans far återvänt till Kambodja. I hemlighet kommunicerade de med varandra och Srei Soriyopear bad sin son att försöka ta sig till Kambodja för att med tiden ta över tronen där. Srei Soriyopears yngste son Outey, eller Outey Reachea (Phra Uthai) พระอุไทย, hade dock fått återvända hem. Outey var född 1577. Han blev senare utnämnd till uparat 1618.

Ett tillfälle för flykt uppstod då kung Naresuna mobiliserade en armé för ett anfall på Lan Xang 1605. Chey Chettha förklarade att han ville delta i angreppet och kung Naresuan, som inte anade att han tänkte fly, gick med på detta. Under ett fältslag mot den laotiska armén valde Chey Chettha helt enkelt att lämna och ta sig hem till Kambodja.