Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Kinesisk djonk
Portugiserna kommer till Ayutthaya (1511)

Afonso de Albuquerque, som visste att Ayutthaya betraktade Malacka som en vasallstat, beslöt sig för att skicka ett sändebud, Duarte Fernandes ดูอาร์เตช เฟอร์นานเดช, till Ayutthaya för att förklara situationen. Fernandes var en av Sequeiras män, som tidigare hållits fången i Malacka. Under tiden i fångenskap hade han lärt sig malaj.

Då de Albuquerque erövrat Malacka fanns det fem kinesiska djonker (rüa samphao) เรือสำเภา här. Två av dessa, som skulle till Ayutthaya, fick ta med sig en portugisisk ambassad under ledning av Fernandes.

Fernandes kom fram till Ayutthaya i oktober 1511 och anses allmänt ha varit den förste västerlänningen som besökte Siam. Kung Ramathibodi II mottog honom vänligt, trots portugisernas farhågor om det motsatta, och det verkar faktiskt inte som om Ayutthaya opponerade sig mot portugisernas ockupation av Malacka.

Fernandes skänkte kungen ett svärd med ett juvelbesatt handtag och han hade med sig ett brev från de Albuquerque, som skrivits i den portugisiske kungen Manuel I:s มานูเอลที่ 1 (r. 25 oktober 1495-13 december 1521) namn. Fernandes försäkrade siameserna att handeln i söder skulle få fortgå som tidigare, vilket var viktigt då Siam var en stor risexportör till området.

Under resan tillbaka, med samma djonker som de rest dit med, ledsagades Fernandes av en siamesisk ambassadör som hade med sig juveler och andra fina gåvor samt ett brev till kung Manuel I från Ramathibodi II. Ambassaden hade även med sig ett brev från kungen till vicekung de Albuquerque. I brevet gratulerade Ramathibodi II honom för erövringen av Malacka och där han erbjöd kung Manuel I och portugiserna all den hjälp som de önskade.

Det verkar dock som om Ayutthaya fortfarande principiellt hävdade sin överhöghet över Malacka, men Siameserna var inte inställda på att bekämpa portugisernas position där. Framförallt inte om portugisernas maktställning i Malacka kunde leda till att öka Siams utrikeshandel. Dessutom hade man nog att tänka på där hemma. Chiang Mai var fortfarande ett hot och kanske hoppades man också på hjälp från portugiserna i krigen mot grannen i norr.

I januari 1512 kom ännu en portugisisk ambassadör, Antonio Miranda de Azevedo อันโตนิโอ มิซานดา เด อเซเวโด, till Ayutthaya. Azevedos uppgift var att samla information om handeln i regionen. Med sig hade han en man vid namn Manuel Fragoso มานูแอล ฟราโกโซ, som skulle stanna kvar i Ayutthaya för att samla mer information till Goa.

Denna gång kom portugiserna landvägen. Hur en sådan resa över land kunde gå till är beskrivet längre fram i "Ayutthaya," "Samuel White," artikeln "Samuel reser till Ayutthaya 1677." Uppenbart hade det också skrivits ett fredstraktat mellan portugiserna och Siam.

En tredje portugisisk ambassadör, Duarte Coelho ดูอาร์ต โกแอลโฮ (cirka 1485-7 augusti 1554,) kom till Ayutthaya 1516. Han befäste det gamla fredstraktatet och 1518 förhandlades det fram ett traktat om "handel och vänskap" mellan Ayutthaya och Portugal. Därmed blev Portugal den första europeiska nationen som skrev ett handelstraktat med Ayutthaya.

Traktatet innebar att portugiser tilläts slå sig ner i Ayutthaya, Tenasserim, Mergui, Pattani och Nakhon Si Thammarat och de fick fullständig religionsfrihet. De fick också stora handelsprivilegier i de nämnda hamnstäderna. Till gengäld för alla dessa privilegier skulle portugiserna förse siameserna med skjutvapen och ammunition.

Portugiserna fick också lov att föra kristen mission i Ayutthaya och litet längre fram donerade kungen (Chairacha?) själv en större summa pengar till byggandet av den första kristna kyrkan i Ayutthaya. Kungen tillät dessutom Coelho att resa ett stort träkors på en framträdande plats i huvudstaden. Det skulle dock dröja ända till 1606 innan den förste portugisiske missionären kom till Ayutthaya.

Snart växte det upp ett portugisiskt samhälle söder om Ayutthayas murar som blivit känt som Mu Ban Protuket หมู่บ้านโปรตุเกส på thai. Många portugiser värvades med tiden till Ayutthayas krigsmakt i krigen mot grannrikena. Dessa portugiser bidrog med moderna vapen såsom musköter och kanoner och modern militärstrategi.


(Ruiner från den portugisiska bosättningen)

Som motprestation för alla sina privilegier tillät portugiserna så småningom siameser att komma som lärlingar till deras och holländarnas vapensmedjor nere på Malackahalvön. Här lärde siameserna sig, förutom att gjuta kanoner, att bygga fort och inte minst att lära känna européernas mentalitet. Denna kunskap skulle de få stor nytta av i framtiden. Lärlingarna återvände hem som mästare och startade Ayutthayas egen vapenindustri.

Konsten att gjuta kanoner skulle en tid få stor betydelse under de kommande krigen mot Burma. Siameserna blev med tiden så duktiga på att gjuta kanoner att Japan i sin tur skickade lärlingar till Ayutthaya. Till gengäld fick Ayutthaya hjälp av japanerna på andra områden.

Det måste dock påpekas att portugiserna också sålde vapen och ammunition till Ayutthayas rivaler och därmed försvann något av siamesernas tidiga fördelar. Men skjutvapen hade ändå börjat göra sitt intåg, utan portugisernas hjälp, genom import från arabländerna och Kina.

Portugisernas ankomst till Siam verkar inte ha förändrat handeln i någon nämnvärd grad, utan kommersen med Malacka fortsatte på ungefär samma sätt som tidigare, fast nu med portugiserna som ny handelspartner.

Mellan 1500 och 1560 fördubblades dock sjöfartshandeln, men denna ökning berodde inte bara på kontakten med portugiserna utan lika mycket på de nya handelsförbindelserna med de muslimska staterna i söder, såsom Pattani, Aceh (Ache) อาเจะห์ på Sumatra och Banten (Bantam) på Java. Siameserna tävlade faktiskt om denna handel med portugiserna.

De hundratals gamla kanoner som ännu kan beskådas i Bangkok och Nakhon Si Thammarat visar på den utveckling av krigskonsten som kontakten med portugiserna förde med sig.

Portugiserna menade att Ayutthaya var en av tre stormakter i Asien. De två andra var Kina och det indiska riket Vijayanagar (Chakkrawat Wichai Nakhon) จักรวรรดิวิชัยนคร.


Stavningsvarianter;

Duarte Fernandes; Duarte Fernandez, ดูอาร์ต เฟอร์นันเดส, ดูอาร์เท เฟอร์นันเด, ดูอาร์ตึ ฟึนานดืช.

Manuel Fragoso; Manoel Fragoso.

Antonio Miranda de Azevedo; Antonio de Miranda, António de Miranda de Azevedo, Antonio de Mizanda de Azevedo, António Miranda de Azvedo, อันโตนิโอ เด มิซานดา เด อเซเวโด.

Duarte Coelho; Duarte de Coelho, Duarte Coelho Pereira.

Aceh; Acèh, Acheh, Acheen, Atjeh.

Viyanagar; Bisnegar, Karnata, Vijayanagara, Vijayanagar, Viyanagara.

Denna artikel senast uppdaterad: 2019-11-24, 13.28
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.