Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Kristallbuddhan
Krig mot Chiang Mai (1513-)

Under tiden som kung Ramathibodi II förhandlade med portugiserna var han i krig med Chiang Mai. Efter den tidigare omtalade siamesiska invasionen av Chiang Mai 1510 hade mindre sammanstötningar fortsatt de kommande åren. Se även det tidigare avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Krig mot Chiang Mai (1492-).

1513, alternativt 1515 eller både och, angrep en general vid namn Mün Phing Yi หมื่นพิงยี Sukhothai och en man vid namn Mün Mala หมื่นมะลา attackerade Kamphaengphet. Mün Phing Yi lyckades ta sig in i Sukhothai med sitt kavalleri och skapa stor oreda. Men Sukhothai försvarade sig uppenbart skickligt och snart kom det stora förstärkningar söderifrån.

Den här gången var Ramathibodi II bättre förberedd och han ledde själv den siamesiska armén. Chiang Mais krönika säger talar om en siamesisk armé på 300 000 man! Väl framme inledde han en stark motoffensiv och Chiang Mais krönika beskriver anfallen på både Sukhothai och Kampahengphet som misslyckade.

Tillsammans med två av sina två söner lyckades Ramathibodi II i oktober 1515 driva bort Chiang Mais trupper och han förföljde dem ända till Lampang. Vid ett stort slag på floden Wangs bankar besegrades Chiang Mais trupper och Lampang stormades och fördärvades. Därefter utnämnde Ramathibodi II sin son Phra Athityawong (Phra Athitwong) พระอาทิตย์วงศ์ till kung av Sukhothai.

Att krönikorna talar om en omfattande invandring av shan till Lan Na indikerar att Lan Na led av brist på arbetskraft till följd av förluster under detta och tidigare krig.

Staden intogs, plundrades, fångar togs och man lade åter beslag på Kristallbuddhan som en gång tidigare hade stulits från Chiang Mai 1492. Se även avsnittet "Konungariket Ayutthaya," artikeln "Krig mot Chiang Mai (1492-)." En källa säger att kung Ramathibodi II nu hade fått kanoner av portugiserna och att hans trupper även hade fått träning av dessa.

Detta nederlag drabbade riket Chiang Mai hårt. Siameserna följde dock inte upp sina framgångar, vilket kan tyckas märkligt. Detta berodde kanske på att Chiang Mai ansträngde sig hårt, de två kommande åren, för att förstärka sitt försvar. Under perioden 1516-1518 restaurerades Chiang Mais stadsmur.

Chiang Mais krönika berättar om en man med titeln Mün Dang Tao Kham, som i mars 1520 uppmanade alla shaner att fly till shankontrollerat område. Regenten i Chiang Saen gick därefter över på shanernas sida. Kung Müang Kaeo av Chiang Mai drog därför ut för att jaga de flyende shanerna och han yckades också döda regenten i Chiang Saen. Men många shaner hade lyckats ta sig i säkerhet över floden Salween och in på shankontrollerat område.

1522/1523 skickade Ayutthaya en ambassad till Chiang Mai för att förstärka ”vänskapen” med Chiang Mai. Den här gången tycks ambassaden ha lyckats med att ta sig hem levande!

1523 blev kung Müang Kaeo av Chiang Mai inblandad i en konflikt i Kengtung, som förmodligen var den viktigaste shanstaten. Här hade det uppstått en dispyt om tronen mellan två prinsar. En av dem tog sin tillflykt till regenten av Müang Nai och den andre hade begett sig till Müang Kaeo.

En farbror till den prins som sökt sig till Müang Kaeo tog nu över i Kengtung. Kung Müang Kaeo lät 1523 skicka två arméer, bestående av mer än 20 000 man i varje, mot Kengtung för att erövra tronen till sin skyddsling. En armé kom från Chiang Saen och den andra från Si Satchanalai.

Kengtung attackerades och intogs, men endast tre månader efter att Chiang Mais styrkor lämnat staden återvände farbrodern med en armé som tvingade både den nye regenten och befolkningen att fly till Chiang Saen. Kung Müang Kaeo blev rasande och anklagade kommendanten som varit ansvarig för striderna i Kengtung för inkompetens och han avrättades.

Men det fanns också trevligare inslag än krig under Müang Kaeos regeringstid. En krönika som skrevs i Chiang Mai kort före kungens död vittnar om detta och en betydande del av krönikan beskriver kungens engagemang i religiöst arbete. Han byggde nya tempel, lät kopiera religiösa texter, lät gjuta nya Buddhastatyer och hans frikostighet med förnödenheter och mat till munkar omtalas också här.

Dessutom visar krönikan att kungen höll strikt på den singhalesiska formen av buddhism, som hade införts mer än ett århundrade tidigare av kung Kü Na. Detta var av stor religiös och kulturell betydelse för Lan Na. Kung Müang Kaeo dog tidigt 1526.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-13, 18.15
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.