Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Suphankanlaya i siamesiska kläder
Krig mot Burma (1563-1564) -"Elefantkriget"

Kung Chakkraphat hade stor förkärlek till elefanter som transportdjur och som stridselefanter. Dessa djur betraktas som den här tidens stridsvagnar och Chakkraphat offrade det mesta av sin lediga tid på att fånga dessa tjockhudingar.

Under åren 1550-1562 fångade kungen nästan 300 elefanter och bland dessa fanns det sju vita. Kungen övertalades därför att anta titeln Herren över de vita elefanterna (Phra Chao Chang Phüak) พระเจ้าช้างเผือก.

Den kinesiska historien berättar att kungen av Siam 1553 skickade en vit elefant till den kinesiske kejsaren. Elefanten dog tyvärr under resan, men betarna och svansen kom i alla fall fram.

Kung Chakkraphats passion för elefanter skulle ironiskt nog orsaka ett nytt krig mellan Burma och Siam. Om en kung i Siam fångade en vit elefant under sin regeringstid symboliserade detta framgång, välstånd och makt för regenten. Därför väckte dessa vita elefanter uppseende och beundran hos grannrikena.

Kung Bayinnaung av Burma skickade en budbärare med ett brev där han vänligt bad om två av de vita elefanterna. Chakkraphat rådslog med sina rådgivare hur han skulle göra. Några av dem menade att det var bättre att ge Burma de två elefanterna än att riskera ett krig. Av någon anledning är de burmesiska källorna mera blygsamma och säger att Bayinnaung endast bad om en elefant.

Andra av rådgivarna, inklusive kungens son Ramesuan, sade till kungen att hans aktning i hela världen skulle minska om han gick med på kravet. De menade också att det var mot traditionerna att ge vita elefanter till en jämnstark nation och att kraven inte skulle sluta med detta om man gav med sig.

Chakkraphat beslöt sig därför att följa rådet från prins Ramesuan och hans grupp. Kungen skrev därefter till Bayinnaung att han var ledsen, men han kunde tyvärr inte ge honom de två elefanterna som han önskade. Reaktionen blev att Bayinnaung förklarade krig mot Siam.

Kung Bayinnaung skulle visa sig starkare än någon av sina föregångare och hans kontroll över Chiang Mai gjorde situationen ytterst allvarlig för Siam. Städerna i Siams nordliga provinser var dessutom plågade av sjukdom och hungersnöd och här kunde man inte bjuda något större motstånd mot burmeserna om det kom en attack.

På hösten 1563 marscherade burmeserna över gränsbergen och trängde in i provinsen Tak. Här hade de en gynnsam position där de snabbt kunde få förstärkningar från Chiang Mai via floden Ping.

De burmesiska styrkorna erövrade snabbt de norra siamesiska städerna utan att behöva överanstränga sig och Phitsanulok föll efter en kort tids belägring. Staden var, som nämnt ovan, vid denna tid plågad av hungersnöd och sjukdom.

Återigen hamnade Maha Thammaracha i burmesernas händer. Första gången detta hänt var 1549, vilket jag berättat i artikeln ”Krig mot Burma (1549).” Han gick nu över på burmesernas sida och svor en ed om vänskap till Burma och Bayinnaung.

För att försäkra sig om hans lojalitet tog Bayinnaung med sig Maha Thammarachas son prins Naret (Phra Naret) พระนเรศ (1555/1556-25 april 1605) till Pegu som gisslan. Naret blir senare känd som Naresuan (Phra Naresuan) พระนเรศวร.

Prins Naret hade också en bror och en syster. Broderns namn var Ekathotsarot (Phra Ekathotsarot) พระเอกาทศรถ (i eller efter 1556-1610) och systern hette Suphankanlaya (Phra Suphankanlaya) พระสุพรรณกัลยา (i eller före 1554-1592/1593).

Prins Naret (Naresuan) kallades också för den Svarte prinsen (Phra Ong Dam) พระองค์ดำ då han var mörkare i skinnet än sin bror Ekathotsarot, som då logiskt nog blev kallad för den Vite prinsen (Phra Ong Khao) พระองค์ขาว.

Dessa barn kommer du att få läsa betydligt mer om längre fram. Speciellt viktig i thaihistorien skulle Naret (Naresuan) bli. Han bör ha varit åtta eller nio år gammal då han fördes till Pegu.

Burmesernas arméer skall enligt siamesiska källor ha uppgått till gigantiska 900 000 man. Kung Bayinnaung själv kom genom passet Phra Chedi Sam Ong. Bayinnaung, som tidigare hade varit i Siam med den gamle kungen Tabinshwehti, kände till en del om landet.

Det fanns inte bara burmeser i arméerna, utan också trupper från Chiang Mai och från staterna i Laos. Kamphaengphet attackerades och intogs utan problem med assistans från Phra Mekuti av Chiang Mai. Sukhothai kämpade tappert, men klarade sig heller inte mot de överlägsna styrkorna och även Sawankhalok och Phichai kapitulerade.

Maha Thammaracha följde med Bayinnaung på hans marsch söderut mot Ayutthaya, efter de framgångsrika burmesiska fälttågen i norr. Maha Thammaracha ledde själv en armé på 70 000 man från Siams nordliga provinser.

Siameserna, som hade hjälp av ett mindre antal portugisiska äventyrare, försökte genom motattacker stoppa burmesernas framryckning. En av dessa leddes av kung Chakkraphat själv sittandes på en stridselefant.

I februari 1564 hade burmeserna nått ända fram till Ayutthaya. Kung Chakkraphat hade ingen möjlighet att få ihop tillräckligt med trupper för att stoppa dem någon längre tid och då burmeserna började beskjuta staden med kanoner förstod befolkningen att läget var hopplöst.

Man pressade nu kungen att börja förhandla med fienden. Detta krav stöddes av de adelsmän som tidigare hade velat ge bort de omtalade två vita elefanterna. De två monarkerna möttes också och det ingicks ett fredsavtal där fredsvillkoren var till klar fördel för burmeserna.

Kung Chakkraphat tvingades svära en trohetsed till Bayinnaung och den burmesiske kungen krävde en gisslan bestående av flera prominenta personer. Bland dessa fanns kung Chakkraphats son, prins Ramesuan. Enligt en källa skall de ha skickats iväg i mars 1564.

Ramesuan skulle dock aldrig mer få återse sitt hemland då han dog av sjukdom i november 1564, då han deltog som kommendant i en burmesisk kampanj mot Lan Na och Vientiane. Thailändska Wikipedia säger att han dog 1563!

Förutom sin gisslan skulle burmeserna också ha 30 av världens finaste stridselefanter varje år, stora mängder silver och rätten att driva in och behålla tullavgifterna i hamnstaden Mergui, som var Siams viktigaste utlandshamn. Därutöver skulle man nu ha fyra vita elefanter, istället för de två som man begärt från början.

Den burmesiska historien säger att även kung Chakkraphat togs med som gisslan till Burma. Men detta betvivlas faktiskt av många historiker. Dessutom påstår den burmesiska historien att Bayinnaung lämnade kvar en av sina söner för att styra Ayutthaya.

Wikipedia säger att kung Chakkraphats son prins Mahin utsågs till vasallregent då Bayinnaung lämnade Ayutthaya. Wikipedia säger också att kung Chakkraphat fördes bort av burmeserna och att han gick i kloster i Pegu.

Tidigt 1568 skall Chakkraphat ha fått lov att återvända hem som pilgrim, men väl hemma igen i maj samma år lämnade han livet som munk och revolterade mot burmeserna. Därefter skall han ha ingått en allians med kung Xetthathilat av Lan Xang. Detta stämmer inte riktigt med det jag skrivit längre fram!

Det är möjligt att de burmesiska kraven kunde ha blivit ännu större om inte Bayinnaung hade varit så angelägen om att återvända hem för att ta itu med ett uppror på hemmaplan. Han lämnade en 3 000 man stark ockupationsarmé i Siam och begav sig hemåt via Kamphaengphet.

Bayinnaungs ambition var att göra Siam till en koloni och han delade därför upp riket i två delar; En central del, med Ayutthaya som centrum med omkringliggande städer, och en nordlig del. Bayinnaung brydde sig mest om den nordliga delen, men kung Chakkraphat hade heller inte längre någon reell makt i Ayutthaya. 


Stavningsvarianter;

Naresuan; Naresuen, Nareshvara.

Ekathotsarot; Egatosarote, Egatosrot, Ekadasaratha, Ekadasharatha, Ekathosrot, Ekatosrost, Eka Thossaros, Ekatotsarot, Ekat’otsarot, Pra Akatosarot.

Suphankanlaya; Phra Supankanlaya, Phra Suphankalya Devi, Phra Suphankanlayani พระสุพรรณกัลยาณี, Phra Suwankanlaya พระสุวรรณกัลยา, Pra Supankalayanee, Suparntevi, Suphan Kalaya, Suwanthewi สุวรรณเทวี.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-04-14, 08.20
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.