Modern tid - Det ökande kommunisthotet
De allmänna valen (26 februari 1957)

Under 1955 och 1956 hade en rad vänsterorienterade partier bildats. Deras program var antiamerikanska och de förespråkade neutralism, ett erkännande av Kommunistkina, omfattande ekonomiska reformer och ekonomisk utveckling av landets lantdistrikt och då speciellt nordöstra Thailand, där dessa partier hade sina flesta sympatisörer.

Just före valen 1957 beslöt fyra av dessa partier att förena sina krafter i något som kallades Socialistiska enhetsfronten. Ledaren för koalitionen var den tidigare omtalade Thep Chotinuchit, som nu frigivits efter sitt besök i Kina.

Det handlade om de fyra partierna Social Democrat Party, Hyde Park Movement Party, Economist Party (Phak Setthakon) พรรคเศรษฐกร och Socialist Party.

Thep Chutinochits yngre bror, Phethai Chotinuchit เพทาย โชตินุชิต, var ledare för Hyde Park Movement Party. Förutom att vara ledare för koalitionen var Thep också ledare för Economist Party, som var koalitionens största parti.

(Andra källor talar om tre partier! Economist Party, under ledning av Thep Chotinuchit, Free Democratic Party och Hyde Park Movement Party.)

Namnet Socialistiska enhetsfronten är missledande då alliansen närmast kunde betecknas som socialdemokratisk. Alliansens mål var fullständig självständighet för Thailand, att Thailand skulle lämna SEATO, en äkta folkdemokrati, ökad levnadsstandard, avskaffandet av den antikommunistiska lagen, neutralism och något man kallade för de fem principerna för fredlig samexistens.

Frågan är huruvida Socialistiska enhetsfronten försökte bana vägen för mera radikala vänstergrupper i landet och en eventuell återkomst av Pridi. Men faktum var att det under 1957 predikades för Pridis hemkomst från exilen i Kina.

Då valen hölls den 26 februari 1957 fick Phibuns parti Seri Manangkhasila bara strax över hälften av platserna (85 av 160) i nationalförsamlingen och hans position försvagades ytterligare. De övriga 123 parlamentsplatserna av totalt 283 gick till de som valts 1952.

Demokraterna fick 31 platser i den valda delen av nationalförsamlingen och Socialistiska enhetsfronten 22.

Under valen hade fallskärmstrupper, valfusk, köpta röster och hot visat vad demokrati betydde för Phibun. Valdeltagandet uppgavs till 57.5 procent, vilket var betydligt högre än det tidigare rekordet från 1933 på 41.5 procent. Detta tydde på omfattande valfusk.

Den offentliga opinionen reagerade starkt och kallade valen ”de smutsigaste valen i Thailands historia." Efter valen erbjöd den sittande regeringen 80 000 baht till alla medlemmar i nationalförsamlingen som var emot regeringen, om de istället stödde den.

Politiskt medvetna och aktiva studenter i Bangkok hissade universitetets flaggor på halv stång, vilket skulle sybolisera demokratins död, och hela sommaren var det politiskt oroligt i Thailand. Då studenterna började demonstrera på gatorna tvingades Phibun införa ett kortare undantagstillstånd och gjorde Sarit ansvarig för att återupprätta den allmänna ordningen.

Om valfusket var Phibuns första misstag blev utnämnandet av Sarit hans andra. Istället för att följa Phibuns order och kuva oppositionen började Sarit en charmkampanj mot de demonstrerade studenterna.

Då Sarit tillfrågades om valen under ett möte på Chulalongkornuniversitetet svarade han; ”Jag måste säga att de var smutsiga, de allra smutsigaste. Alla fuskade." Han undvek att använda våld mot de civila och fick snabbt ett rykte om sig att vara en ärlig och uppriktig ledare. Sarit anklagade en "främmande makt" för att ha varit inblandad i de smutsiga valen och fick starkt stöd av studenter och vänstergrupper för sina nationalistiska uttalanden.

I juni föreslog Phibun att antalet icke folkvalda medlemmar i parlamentet skulle utökas. Detta för att stärka sin egen position. Men kung Bhumibol motsatte sig detta och ifrågasatte om detta var förenligt med författningen.

Efter hand som Sarits maktkamp mot Phibun och Phao intensifierades under sommaren 1957 gick Sarit ännu längre mot vänster, för att uppnå mera stöd för sin egen position. Detta steg mot vänster bestod bland annat av en stark kritik av regeringens utrikespolitik.

I mitten av augusti 1957 utmanade Sarit regeringen genom att ligga bakom en misstroendeförklaring i parlamentet. Sarit och hans supportrar anklagade regeringen för att uppmuntra till kritik av kungahuset, vilket de menade var majestätsbrott.

Detta tvingade Phibun till närmare kontakter med Phao, vilket inte var till hans fördel. En tidning som Phao kontrollerade gick nämligen till attack mot rojalisterna som bland annat anklagades för planer om att störta regeringen och att ha förolämpat buddhismen.

Rojalisterna kontrade med att Phao hyste planer om att arrestera kungen. Då Phaos rykte fördärvats krävde Sarit att Phibun skulle sparka Phao eller själv bli utsatt för en kupp. Detta blev början på slutet för Phibuns långa kamp mot rojalisterna.

Det var inte bara Phibun som fuskat i valen. Även Phao och hans polisväsen hade stått bakom valfusket och det befarades att Phao kunde gå längre och försöka ta makten. Situationen förvärrades ytterligare då Phao utnämnts till inrikesminister.

Phaos fiender, som han hade många av, vände sig då till Sarit och föreslog honom att komma Phao i förköpet och lovade sitt politiska stöd till honom om han gjorde det. Efter att Sarit hade undersökt om han hade tillräckligt med stöd för att kunna bilda en regering förstod han att han måste fullfölja planerna eller ta konsekvenserna av ett avslöjande. Han bestämde sig därför att genomföra en kupp.

Läget förvärrades ytterligare i augusti och september 1957 då Phibuns regering skakades av en rad händelser. Regeringen verkade kallsinnig i sin reaktion på en allvarlig torka i nordöst och korrupt i en timmerskandal där Phao var inblandad. Nationalförsamlingen höll en debatt om regeringens politik där skarp kritik riktades mot Phibun och Phao.

Mitt i allt detta avgick Sarit och hans två huvuddelegater Thanom Kittikachorn och Praphas Charusathien från regeringen.

En annan grupp utnämnda delegater lämnade därefter också regeringens politiska parti och pressen och allmänhetens stöd för Sarit steg dramatiskt.


Stavningsvarianter;

Socialistiska enhetsfronten; Socialist Front, Socialist United Front.

Free Democratic Party; Free Democracy Party?

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-02-10, 12.18
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.