Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Fernao Mendes Pinto på ett portugisiskt frimärke
Krig mot Chiang Mai (1545)

Nu blandade sig också Burma i leken om tronföljden i Chiang Mai. Shanprinsen av Hsenwi skickade en armé mot Chiang Mai för att straffa Saen Dao för mordet på Ket Chettharat. Men Saen Dao lyckades samla försvarare från riket i Chiang Mai och efter tre dagars försök att inta staden gav armén från Hsenwi upp och flydde.

Generalen som ledde styrkorna från Hsenwi, Mün Hua Khian หมื่นหัวเคียน, slog därefter läger vid Lamphun. Härifrån skickade han budbärare till kung Chairacha i Ayutthaya för att be om hjälp med att erövra Chiang Mai. Kung Chairacha gjorde sig genast beredd att tåga mot Chiang Mai, men innan han var klar med förberedelserna lyckades de adliga från det tidigare nämnda mötet vid Chiang Saen ta sig in i Chiang Mai.

Väl där avrättade de omedelbart Saen Dao och hans följeslagare. Medan de väntade på sin kandidat, prins Setthathirath från Lan Xang, utsågs hans mormor Chiraprabha (r. 25 juni 1545-1546) till tillfällig regent.

Kung Chairacha nådde fram till Chiang Mai i juni 1545 och slog läger utanför Chiang Mai. Drottning Chiraprabha låtsades nu att hon trodde att Chairacha kommit för att visa sin respekt för hennes döde far. Hon lät därför några av sina officerare eller ämbetsmän att möta kungen och erbjuda honom gåvor.

Hon tackade också Chairacha för att han kommit och bjöd in honom för att delta i begravningsceremonierna. Chairacha menade att då han bjudits in att medverka i begravningsceremonierna skulle det vara ett dåligt omen om han fullföljde sina planer om en attack på staden. Prinsessans diplomati hade därmed segrat och istället för ett anfall skänkte Chairacha 5 000 silverstycken, som skulle användas för att bygga ett monument över kung Ket Klao.

Enligt Chiang Mais krönika återvände Chairacha etappvis hem till Ayutthaya, men det finns källor som säger att Chairacha omringade Chiang Mai och att han efter stora förluster tvingades retirera i september 1545. Men det stämmer inte med det jag skrivit litet längre ned.

Kung Chairacha hade inte varit borta länge från Chiang Mai då prins Mekuti av Müang Nai, med hjälp av prinsen av Yawnghwe (Yongchawe) ยองชเว, invaderade delar av Chiang Mais territorium. Mekuti hade tidigare erbjudits tronen i Chiang Mai, då Saen Dao fortfarande hade makt och var i livet. Yawnghwe låg i den nuvarande Shanstaten i Burma.

I slutet av augusti 1545 nådde de två prinsarna fram till Chiang Mai, men staden försvarade sig tappert. Visserligen lyckades de få över en bambubro över vallgraven och man plundrade den norra delen av staden. I en kamp man mot man lyckades man driva ut fienden och gräva upp den jord som fienden försökte fylla igen vallgraven med. I oktober tvingades trupperna från Müang Nai att dra sig tillbaka.

Den 14 oktober 1545 kom trupper från Lan Xang till Chiang Mai för att ta kontrollen över riket. En källa säger att trupperna från Lan Xang leddes av Phraya Klang och Phraya Sura.

Möjligtvis kan de båda prinsarna ha bett kung Chairacha om hjälp för kungen beslöt sig ännu en gång för att skicka en armé mot Chiang Mai. Först skickade han iväg en flottstyrka ledd av guvernören av Phitsanulok mot Lamphun. Men en annan källa säger att Chairacha lät Mün Sukhothai หมื่นสุโขทัย ge sig upp med en flotta till Lamphun. Är han identisk med guvermören av Phitsanulok?

Efter resultatslösa förhandlingar anföll siameserna Lamphun natten den 4 december 1545. Siameserna tog sig in i Lamphun och brände delar av staden. Dagen efter kom kung Chairacha själv fram till Lamphun med sin armé och tillsammans med guvernören av Phitsanulok drog man vidare mot Chiang Mai.

Den 3 januari 1546 skickades presenter till drottningen av Chiang Mai och hennes två barn. Chiraprabha och hennes rådgivare hade under tiden rådslagit huruvida man skulle bekämpa siameserna eller motta dem som allierade. Drottningen bestämde sig till sist för det senare alternativet. Men då Chiraprabha fick höra om anfallet på Lamphun ändrade hon sig och beslöt sig för att ta strid med siameserna.

Därefter gick siameserna till attack mot västra delen av staden Chiang Mai den 19 januari 1546. Men striderna gick inte som siameserna hade tänkt sig och efter tre dagars strider tvingades de retirera. Mün Kamphaengphet หมื่น กำแพงเพชร hade kommit till siamesernas undsättning utan att läget förbättrats. Siameserna drog sig därefter tillbaka till floden Pings östra sida.

Den 8 februari gjorde siameserna ytterligare ett försök att inta Chiang Mai. Denna gången anfölls den södra delen av staden, men man misslyckades återigen. Kung Chairacha beslöt sig för att dra sig tillbaka och på vägen därifrån fördärvade han några tempel och en mängd hus i närheten av huvudstaden.

Den 11 februari 1546 var alla siamesiska styrkor på väg hemåt. Omkring 30 000 siameser försökte ta sig hem nedför floden, men de blev förföljda av styrkor från Chiang Mai på sin väg söderut. Vid ett slag vid Wat Chiang Khang วัดเชียงขาง, i nuvarande Saraphi สารภี cirka 8 kilometer från Chiang Mai, led siameserna ännu ett nederlag och ett stort antal siameser togs tillfånga eller dödades.

Siameserna fortsatte sin reträtt, men de förföljdes fortfarande av prinsen av Nan, Yi Mangkala, assisterad av trupper från Chiang Mai och Lampang. De hann ännu en gång ifatt de retirerande siameserna och tillfogade dem ytterligare stora förluster. Guvernörerna av Kamphaengphet och Phichai พิชัย dödades under dessa strider.

Längre söderut hade Chiang Mai ytterligare en armé som väntade i bakhåll. Denna tredje attack påstås ha kostat siameserna tre generaler, 10 000 man och 3 000 båtar. Efter dessa förkrossande nederlag lyckades kung Chairacha till sist ta sig hem till Ayutthaya.

En portugis vid namn Fernao Mendes Pinto เฟอเนา เมนเดส ปินโต (cirka 1509-1583) hävdar att han själv var med under kung Chairachas andra fälttåg mot Chiang Mai. Detta är emellertid fri fantasi och hans berättelser bygger på vad andra berättat för honom. Han talar om 40 000 hästar och 4 000 elefanter! Denna grova överdrift gör honom inte speciellt trovärdig. Pinto kommer att dyka upp med fler fantastiska ”ögonvittnesskildringar” längre fram.


(Fernao Mendes Pinto)

I juli 1546 anlände kung Setthathirath (r. 17 juli 1546-20 augusti 1547) av Lan Xang till sitt rike Chiang Mai där han välkomnades på tronen. En källa säger att han anlände tillsammans med sin mor Phra Nang Yot Kham Thip. 1548 skall han ha valt Chiang Saen som sin huvudstad.

Då Setthathirath befann sig i Chiang Mai skickade kung Tabinshwehti en delegation till Chiang Mai där han föreslog en allians mellan Burma och Chiang Mai mot Ayutthaya. När alliansen var klar skulle man gemensamt attackera Ayutthaya.

Men av någon anledning valde Setthathirath att förhala det hela genom att skicka en delegation bestående av tre ämbetsmän till Toungoo för att utvärdera allianserbjudandet och sedan avlägga rapport till honom. Någon ny allians blev därefter inte av. Du kan läsa mera om Setthathirath och hans öde längre fram i artikeln ”Lan Na mister sin självständighet.”


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Mün Hua Khian; Mün Hoa Khien, Mun Hua Khian.

Yawnghwe; Nyaung Shwe, Nyaungshwe.

Wat Chiang Khang; Wat Chiang Krung, Wat Chiang Khroeng.

Fernao Mendes Pinto; Ferdinand Mendes Pinto, Ferdinand Mendez Pinto, Fernão Mendes Pinto, Fernao Mendez Pinto, เฟร์เนาน์ เมนเดส ปินโต, เฟอร์นันโด เมนเดซ์ ปินโต, ฟือร์เนา เมนดืช ปินต, เฟอร์ดินาน เมนเดธ ปินโต.

Alternativ regeringstid för Setthathirath; 1546-1551, 1547-1550.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-30, 10.21
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.