En huvudanledning till kommande politiska konflikter i Ayutthayariket orsakades av osäkerheten om vem som skulle ta över tronen när en kung dog. Rätten till tronen kom att alternera mellan Suphanburidynastin (Ratchawong Suphannaphum) ราชวงศ์สุพรรณภูมิ och U Thongdynastin (Ratchawong U Thong) ราชวงศ์อู่ทอง i flera generationer. Lägg märke till att U Thongdynastin ibland även kallas för Lopburidynastin (Ratchawong Lawo-Ayothaya) ราชวงศ์ละโว้-อโยธยา.

Ramathibodi var som tidigare omtalat född 1314 och dog 1369, vilket innebär att han blev cirka 55 år gammal. Den första stora tronstriden inträffade efter Ramathibodis död. Hans son, prins Ramesuan, begav sig då från Lopburi till Ayutthaya och tog över tronen som Somdet Phra Ramesuan สมเด็จพระราเมศวร (r. 1369-1370).

Ramesuan som var född 1339 var därmed omkring 30 år gammal då han tog över tronen. Under sitt första regeringsår påbörjade han byggandet av Wat Phra Ram วัดพระราม på den plats där hans far hade kremerats.

Ett nytt krig bröt ut mellan Ayutthaya och Kambodja 1369, och det sägs att siameserna ockuperade Angkor samma år. Enligt flera källor förblev Kambodja sedan ockuperat under perioden 1369-1375. De ständiga attackerna från Ayutthaya och Champa hotade med tiden att förstöra Angkors bevattningssystem, som var avgörande för riket. Ayutthayas inblandning i hovpolitiken och dynastiintriger, samt tillfångatagandet av soldater som krigsfångar, försvagade naturligtvis också khmerriket.

Kung Ramesuan var emellertid inte speciellt populär, vilket kan ha berott på hans misslyckande i det tidigare omtalade kriget mot khmererna. Efter att ha regerat i ett år utbröt det oroligheter i riket som han inte kunde hantera. Han ombads därför av sina ministrar att abdikera till förmån för sin tidigare omtalade morbror prins Borommaracha Chao.

Detta tvingades Ramesuan acceptera och 1370 återvände han till sitt gamla ämbete som guvernör i Lopburi. Förmodligen hade Borommaracha Chao använt militära påtryckningar när han tog över tronen, vilket inte gav Ramesuan något val. Därmed hade tronen övertagits av Suphanburidynastin

En nederländare vid namn Jeremias van Vliet เยเรเมียส ฟาน ฟลีต (cirka 1602-februari 1663) befann sig i Ayutthaya 1633-1641. Det finns dock källor som säger att han lämnade 1640 eller 1642. Bland thailändarna är han också känd som Wan Walit วัน วลิต. Van Vliet var först handelsman och sedan direktör för det nederländska Ostindiska kompaniet (Borisat India Tawan Ok Khong Dat) บริษัทอินเดียตะวันออกของดัตช์ (VOC) i Ayutthaya under åren 1638-1641. Högst troligt behärskade han thai. Åtminstone det talade språket. Denne man kommer du att få läsa mycket mer om längre fram.

Trots att van Vliet inte befann sig i Ayutthaya förrän nästan tre århundraden efter Ramesuans regeringstid var han inte nådig i sin beskrivning av honom och beskrev honom som dum och att han hade dålig karaktär. Dessutom skrev van Vliet att han var grym, blodtörstig, kolerisk, girig, glupsk och lysten.

Han tvekade inte att vanära andras hustrur och lät föra dem till sig under tvång. Han var nonchalant med allt som handlade om kungarikets välfärd och med att upprätthålla lugnet i riket. Han var ingen krigare av naturen och tyckte inte om sina soldater, eller var speciellt spirituell eller religiös av sig, och de fattiga föraktade han ännu mer. Det var därför som han efter tre (!?) års regerande blev störtad av sin fars bror. Han blev så vida förföljd att ingen under lång tid visste vart han tagit sin tillflykt, skrev van Vliet.