Då Pagan kollapsade 1287 hade monfolket i söder återfått sin självständighet, vilken de lyckats försvara mot burmeserna från slutet av 1200-talet och framåt. Monfolket i Hanthawaddy skulle lyckas bevara sin självständighet ända fram till 1539. Se även "Sukhothai och Lan Na,” "Konungariket Sukhothai,” artikeln "Ramkhamhaeng och monfolket."

När taifolk efter lång tids uppehåll åter försökte sig på en invasion av monfolkets område satt det en ny stark man på tronen här. Han är känd som kung Binnya U (Phra Chao Binyia-U) พระเจ้าบินเยียอู (r. 1348-2 januari 1384) och var Martabans åttonde regent. Attackerna kom från både Chiang Mai och Ayutthaya. Trots att Binnya U tvingades avstå en del av sitt territorium lyckades han bevara sitt rikes självständighet.

Binnya U flyttade tillfälligt sin huvudstad från Martaban till Donwun 1363. Därefter tog en hög ämbetsman vid namn Byattaba (Saming Phra Taba) สมิงพระตะบะ över makten i Martaban 1364. Detta hade han lyckats med efter att ha genomfört en kupp med hjälp av sina bröder. Byattabas bror Laukpya (Saming Loekphra) สมิงเลิกพร้า (1320-1390) erövrade i sin tur Bassein samma år.

Kuppen resulterade i att Binnya U började bygga den nya huvudstaden Hanthawaddy 1365 och 1369 slog Binnya U sig ner här. Jag har tidigare berättat att Hanthawaddy i dag är känt som staden Pegu (Bago) och den ligger 70 kilometer nordost om dagens Yangon. Namnet Pegu för Hanthawaddy började emellertid användas relativt sent historiskt sett. Jag har dock tidigare berättat att man påträffat namnet Pegu för första gången i en gammal burmesisk inskription från 1266.

Traditionen säger däremot att Pegu grundades av två monprinsessor från Thaton 573, men andra källor har olika bud under perioden 573-1276/1277!

Upprorsbröderna och Binnya U ingick 1371/72 ett avtal, där de båda bröderna nominellt blev Binnya U:s vasaller. Binnya U:s regeringstid beskrivs ändå som en svår tid för monfolket där upprorsbröderna och taifolken i öster var ett konstant hot mot kungen och hans rike. Binnya U:s syster Maha Dewi (Maha Thewi) มหาเทวี fungerade som regent under perioden cirka 28 oktober 1383-4 januari 1384, men hon räknas inte som rikets nionde regent.

Binnya U var född omkring november 1323 och därmed 24 eller 25 år vid sitt trontillträde. Han dog 60 år gammal den 2 januari 1384.

Binnya U:s äldste son, Razadarit (Phra Chao Rachathirat) พระเจ้าราชาธิราช (r. 4 januari 1384-cirka december 1421), efterträdde sedan sin far som Hanthawaddys nionde regent. Razadarit var född den 28 januari 1368 och därmed bara 16 år gammal då han besteg tronen.

Razadarit blev utsatt för en rad attacker från Chiang Mai, Kamphaengphet, Ayutthaya och inte minst från shanriket Ava i Övre Burma. Dessutom vägrade de ovan nämnda upprorsbröderna att ge Razadarit samma erkännande som de givit hans far.

Då Razadarit stod beredd att attackera deltaområdet och Bassein 1385 bad Laukpya riket Ava om hjälp. Till gengäld skulle han hjälpa kung Swa Saw Ke mot Pegu och underkasta sig Ava. Swa Saw Ke accepterade Laukpyas erbjudande och detta skulle bli början på det som kallats det fyrtioåriga kriget (Songkhram Sisip Pi) สงครามสี่สิบปี mellan Ava och Pegu. Kriget pågick under åren 1385-1425, men det finns andra källor som säger 1385-1424, alternativt 1385-1423.

Kung Swa Saw Kes inledande invasioner av Hanthawaddy 1385-1386 och 1386-1387 lyckades inte besegra Razadarits försvar och 1388/89 attackerade Razadarit deltaområdet. Han lyckades dock inte erövra den starkt försvarade staden Myaungmya och han besegrades också vid Bassein som försvarades av Laukpyas tre söner.

1390 när Laukpya befann sig utanför sin försvarsanläggning blev han tillfångatagen av Razadarits styrkor och Myaungmya gav upp. Därefter föll hela deltaområdet. Laukpyas son Bya Kon och svärson Bya Kyin flydde båda till Ava. Swa Saw Ke välkomnade dem och utnämnde Bya Kon till guvernör över Salin สาลิน och Bya Kyin till guvernör av Prome.

Till skillnad mot Laukpya hjälpte Byattaba inte invasionsstyrkorna från Ava då de genomförde sina två inledande invasioner av Pegu 1385-1387. Trots detta fördrevs han ändå från Martaban av Razadarit 1388. Byattaba lyckades fly, men hördes aldrig av igen.

Liksom sin far lyckades även Razadarit bevara sitt rikes självständighet och efter att ha regerat i hela 37 år dog han 53 år gammal den 28 december 1421.

Razadarit efterträddes av sin son Binnya Dhammaraza (Binya Thammaracha) บินยธรรมราชา (29 december 1421-1424), som blev Martabans (Hanthawaddys) tionde regent. I thailändska källor kallas han för Phaya Thammaracha พญาธรรมราชา eller Phra Chao Sutho Thammaracha Thirat พระเจ้าสุโทธรรมราชาธิราช. Binnya Dhammaraza var född omkring januari 1393 och dog sent 1424 endast 31 år gammal. Han blev förgiftad av en av sina drottningar.

Andra källor säger att det var hans halvbror som förgiftade honom. Denna halvbror blev till Binnya Ran I (Binyaran I) บินยรานที่ I (r. 1424-cirka september 1446) och rikets elfte regent. I thailändska källor kallas Binnya Ran I för Phaya Ram 1 พญารามที่ 1 eller Phrachao Ramaracha Thirat พระเจ้ารามาราชาธิราช. Binnya Ran I var född omkring april 1393 och dog 53 år gammal omkring september 1446. Hans regeringstid varade nästan 22 år.

Det var tack vare att Ayutthaya var upptaget med sina försök att kuva Kambodja, Sukhothai och Chiang Mai som monfolkets land inte blev ett stridsäpple mellan shanfolkets Ava och Ayutthaya. Då attackerna från Ava så småningom upphörde följde en lång period då monriket återigen blomstrade. Pegu skulle förbli monfolkets huvudstad ända fram till 1539.

Så här såg kungaföljden ut i Hanthawaddy efter Binnya Ran I.

12. Binnya Waru (Phra Chao Binyawaru) พระเจ้าบินยวารู (r. cirka september 1446-30 maj 1451). I thailändska källor är han känd som Phaya Pharo พญาพะโร och i burmesiska och i monkällor som Phraya Kaen Thao พระยาแก่นท้าว. Binnya Waru var född omkring 1418 och därmed omkring 28 år vid sitt trontillträde. Han blev mördad av sin kusin och dog omkring 33 år gammal den 30 maj 1451.

13. Binnya Kyan (Phra Chao Binyachan) พระเจ้าบินยจาน (r. 30 maj 1451-cirka juni 1453). Det var han som hade mördat sin föregångare Binnya Waru. I thailändska källor kallas han för Phaya Kiat พญาเกียรติ์. Burmesiska källor och monkällor kallar honom Phraya Thatracha พระยาทาสราชา. Han var född cirka 1420 och därmed 30 eller 31 år gammal vid sitt trontillträde. Han blev själv också mördad av en kusin i juni 1453 och blev bara 32 eller 33 år gammal.

14. Leik Munhtaw (Let Muntho) เลตมุนธอ (r. cirka juni 1453-cirka januari 1454). Det var han som hade mördat sin föregångare Binnya Kyan. I thailändska källor kallas han Phraya Yutracha พระยายุตราชา med det ursprungliga namnet Mamut Tao มะมุดตาว eller Mahodo มหอดอ. Han var född omkring 1432 och därmed bara 20 eller 21 år gammal då han blev tronföljare. Han blev mördad av sina ämbetsmän omkring januari 1454 efter endast sju månader på tronen.

15. Drottning Shin Sawbu (Phra Nang Cheng Sobu) พระนางเชงสอบู (r. januari 1454-1471). Hon var en dotter till Razadarit och var född den 11 februari 1394 och därmed omkring 59 år gammal vid sitt trontillträde. Hon blev 77 år gammal.

16. Dhammazedi (Phra Chao Thammachedi) พระเจ้าธรรมเจดีย์ (r. 1471-1492). Han var född omkring november/december 1409 och dog omkring 83 år gammal 1492 efter omkring en 21 år lång regeringstid.

17. Binnya Ran II (Phra Chao Binyaran 2) พระเจ้าบินยรานที่ 2 (r. 1492-1526). Thailändska källor kallar honom för Phaya Ram 2 พญารามที่ 2. Binnya Ran II var född omkring februari 1469 och därmed omkring 23 år gammal vid sitt trontillträde 1526. Han dog 57 år gammal 1526 efter att ha regerat i hela 34 år.

Om Hanthawaddys artonde kung kan du läsa mer om i avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Inledande krig mot Burma (1538).”