Den 63-årige Borommaracha Chao hade till skillnad från Ramesuan större erfarenhet av att regera och sköta militära angelägenheter. Den nye kungen fick titeln Borommarachathirat I บรมราชาธิราชที่ 1 (r. 1370-1388), som ofta förkortas till Borommaracha I. Siffran I har naturligtvis kommit till senare eftersom det finns flera Borommaracha i Ayutthayas historia. Han är även känd som Khun Luang Pa Ngua (Khun Luang Phangua) ขุนหลวงพะงั่ว och han beskrivs som mycket intresserad av vapen och krigföring.

Kanske var konfrontationen mellan honom och kung Ramesuan inte så fridfull som krönikorna anger. Det finns nämligen källor som säger att landet var härjat av inbördeskrig under Borommaracha I:s styre.

Det är föga troligt att mongolerna ville att Ayutthaya skulle växa sig så starkt som det gjorde. Khubilai khan och hans efterträdare hade uppmuntrat taifolken att bekämpa khmererna, med baktanken att de två skulle hålla varandra stången och därigenom inte bli för starka. Mongolernas begynnande svaghet på 1300-talet hade emellertid gjort det möjligt för Ayutthaya att växa sig starkt.

Kort tid efter att kung Borommaracha I bestigit tronen skickade han en ambassad till kejsaren av Kina. Mongolernas Yuandynasti hade då besegrats av buddhistmunken Zhu Yuanzhang (Chu Yuanchang) จูหยวนจาง som blev den förste kejsaren i Mingdynastin.

Denne kejsare, som är känd som Hongwu-kejsaren (Chakkraphat Hongwu) จักรพรรดิหงหวู่ (r. 23 januari 1368-24 juni 1398), valde Nanjing (Nanching) หนานจิง som huvudstad och här mottog han den siamesiska ambassaden 1371 eller 1372 beroende på källan. Ambassaden hade med sig ett brev från Borommaracha I där han berättade att han tagit makten från Ramesuan, eftersom denne inte var kapabel att kontrollera sitt eget folk.

Lägg märke till att Nanjing ibland också har den gamla engelska stavningen Nanking นานกิง som på 1950-talet ändrades till Nanjing. Nanjing kan översättas till ”den södra huvudstaden”.

I nästa artikel kan du läsa om Borommaracha I:s militära kampanjer mot kungariket Sukhothai. Detta för att återetablera kontrollen över riket som försvagats under kung Maha Thammaracha II och revolterat. För att undvika kinesisk inblandning skal Borommaracha I ha skickat gåvor till kejsaren i Nanjing 1372.

En prinsessa, som förmodligen var exkung Ramesuans mamma, skickade 1373 en ny ambassad till Nanjing. Denna ambassad blev också väl mottagen av kejsaren och kejsarinnan. En av exkung Ramesuans söner skickade 1375 ytterligare en ambassad till Kina och senare samma år besökte en ung prins vid namn Nakhon In (Chao Nakhon In) เจ้านครอินทร์ (1359-1424) Nanjing och han hade med sig ett brev hem från kejsaren till Borommaracha I. Denne prins kommer du att höra betydligt mer om längre fram.

Nakhon In var en son till en av Borommaracha I:s yngre bröder och denna unge prins hade på eget initiativ skickat en mission till Kina 1374. Här hade man inför den kinesiske kronprinsen antytt att Nakhon In hade samma status som kungen i Ayutthaya. Prins Nakhon In var sedan ledare för ytterligare två missioner till Kina under Borommaracha I:s regeringstid. Missionerna genomfördes 1377 och 1384.

En källa säger i stället så här: En ambassad från Kina skickades till Siam för att kräva tribut, som de senaste dryga 40 åren inte hade skickats till Kina. Ambassaden mottogs då Borommaracha blivit kung och det blev han som återupptog kontakterna med Kina. Under hans tid vid makten skickades åtta missioner till Kina för att upprätthålla de fredliga förbindelserna. Historikern D.G.E. Hall ดี.จี.อี. ฮอลล์ (17 november 1891-12 oktober 1979) konstaterar att taifolken alltid har utmärkt sig då det gällt diplomatins svåra konst.

(D.G.E. Hall)

Enligt prins Damrong Rajanubhab var det kung Borommaracha I som lät påbörja byggandet av Wat Mahathat Phra Nakhon Si Ayutthaya วัดมหาธาตุ พระนครศรีอยุธยา i Ayutthaya 1374. Templet ska sedan ha blivit färdigbyggt 1390 under kung Ramesuan.