1395 blev kung Ramesuan sjuk och dog omkring 56 år gammal. Detta efter att ha regerat i sju år under sin andra regeringsperiod. Många av hans segrar i de olika krigen kan han nog tacka sin trogne general Phraya Chai Narong för. Ramesuan efterträddes av sin son Ram (Rama) som blev till kung Ramrachathirat (Somdet Phra Ramrachathirat) สมเด็จพระรามราชาธิราช, eller Ramracha รามราชา (r. 1395-1409).

Beroende på källan varierar Ramrachas regeringstid och ett exempel på detta är att Van Vliet anger hans regeringstid till tre år och att han var omkring 21 år gammal vid trontillträdet. Enligt andra källor var han född 1356/1357, 1372 eller 1374.

Kung Ramracha var angelägen om att hävda sin kontroll över rikets nordliga delar och 1396 lönnmördade ett sändebud från Ayutthaya härskaren i furstendömet Nan. Härskarens namn var Phaya Khamtan พญาคำตัน och det finns källor som säger att han regerade 1393-1398.

Så här berättar en annan källa; Ett högt rankat sändebud med titeln Khun Luang kom söderifrån (troligen från Sukhothai eller möjligtvis från Ayutthaya) till Nan 1396 för att ära Phaya Khamtan. En ceremoni där heligt vatten skulle hällas över Phaya Khamtans huvud ägde rum vid en plats vid namn Ta Li, som jag inte lyckats placera geografiskt.

Efter ceremonin drabbades Phaya Khamtan av svår huvudvärk och dog samma natt. Sändebudet flydde och det har spekulerats i om vattnet på något sätt hade varit förgiftat. Phaya Khamtan efterträddes av sin son Phaya Si Canta (Phaya Si Chantha) พญาศรีจันทะ (r. 1398-1399) samma år.

1397 gjorde kung Ramracha ett statsbesök i kungariket Sukhothai. Detta gjorde han med understöd av en armé ledd av prins Nakhon In. Ramracha proklamerade att en lag om människorov skulle gälla även i Sukhothairiket. Se även den tidigare artikeln "Ramathibodi som lagstiftare och administratör" där jag har berättat om tidig lagstiftning i Ayutthaya.

Lagtexten som hittats på en steninskription från 1397 dikterar att vasallstaten Sukhothai måste återlämna slavar, eller arbetskraft till sina rättmätiga ägare. Lagen, som flera gånger refererar till gamla hinduiska religiösa lagtexter, fastställer hårda straff och böter för de som befanns skyldiga till människorov, eller som hjälpte slavar eller arbetskraft att fly. Som tidigare nämnts var både Ayutthayariket och Sukhothai underbefolkade och tillgången på arbetskraft var därför mycket viktig för staternas överlevnad.

Historikern Charnvit Kasetsiri har påpekat att Ramrachas steninskription tydligt visar på kampen om arbetskraften mellan Sukhothai och Ayutthaya. Det är också troligt att lagen hade som syfte att befästa Ayutthayas auktoritet över Sukhothai. Charnvit har också skrivit att Ramrachas besök förmodligen avspeglade Ayutthayas ostabila interna politik där Ramracha fick det allt svårare att behålla kontrollen i sitt rike.

Kung Ramracha tillät tydligen prins Nakhon In att ha egna diplomatiska förbindelser med Kina och Kina erkände faktiskt Nakhon In som tronarvinge av Ayutthaya. Under Ramrachas regeringstid skickade Nakhon In två missioner till Kina. Den första 1397 och den andra 1403. Enligt en källa deltog Nakhon In själv i missionen 1397 och blev borta i tre år. Den 10 oktober 1403 kom en kinesisk mission under ledning av en eunuck (khanthi) ขันที vid namn Li Xing (Li Sing) หลี่ซิง till Ayutthaya och den siamesiska missionen följde förmodligen med kineserna under deras hemresa samma år.

Den 6 september 1408 kom ännu en kinesisk mission till Ayutthaya under ledning av eunucken Zhang Yuan (Chang Yuan) จางหยวน. Denna gång kom kineserna havsvägen. Prins Nakhon In påstås också ha träffat den berömde kinesiske amiralen och sjöfararen Zheng He som besökte Siam någon gång mellan 1407 och 1409. Under hela kung Ramrachas regeringstid upprätthölls vänliga förbindelser med Yongle-kejsaren (Chakkraphat Yongloe) จักรพรรดิหย่งเล่อ (r. 1402- 1424) i Kina.

Förhållandet mellan kung Ramracha och Nakhon In lär ha fungerat bra ända till 1409. Vad som hände då återkommer vi till lite längre fram.