Prasat Thong dog den 7 augusti 1656 och lämnade efter sig den tidigare omtalade yngre brodern Si Suthammaracha och många söner och döttrar. På sin dödsbädd hade Prasat Thong utsett sin äldste son prins Chai (Chao Fa Chai) เจ้าฟ้าไชย till sin efterträdare.

Chai blev nu till kung med titeln Somdet Chao Fa Chai สมเด็จเจ้าฟ้าไชย (r. 1656) och han är också känd som Sanphet VI (Somdet Phra Sanphet thi 6) สมเด็จพระสรรเพชญ์ที่ 6. Han var född 1630 och därmed omkring 25 år gammal vid sitt trontillträde.

En källa säger så här om hans trontillträde: "Med beväpnade män erövrade han palatset och besteg tronen” och kung Chai hann i princip bara provsitta tronen mellan den 7 och 8 augusti! Han blev nämligen omedelbart arresterad av Prasat Thongs yngre bror Si Suthammaracha, med hjälp av Chais yngre halvbror prins Narai. Chai blev sedan avrättad enligt ”säckmetoden,” vid Wat Khok Phraya.

Denne farbror till den mördade kungen blev till kung Si Suthammaracha (Somdet Phra Si Thammaracha) สมเด็จพระศรีสุธรรมราชา (r. 8 augusti-26 oktober 1656). Han är även känd som Sanphet VII (Somdet Phra Sanphet thi 7) สมเด็จพระสรรเพชญ์ที่ 7.

Si Suthammaracha utnämnde prins Narai till uparat och han bosatte sig i Främre palatset (Wang Na). Narai var som tidigare omtalat också en son till Prasat Thong och var född den 16 februari 1633. Narais mamma var en dotter till den tidigare kung Songtham och hon är känd som prinsessan Sirithida Ratchathewi สิริธิดาราชเทวี.

Enligt den kungliga siamesiska krönikan Phra Ratcha Phongsawadan (Phra Ratchaphongsawadan) พระราชพงศาวดาร föddes Narai med fyra armar! Kung Prasat Thong menade att det handlade om ett mirakel och gav honom namnet Narai, som är det siamesiska namnet för guden Vishnu, som också har fyra armar.

Narais mamma dog nio dagar efter födseln och han togs om hand av en amma som jag presenterar lite längre ned i denna artikel. Uppenbart så blev Narai snart av med sina extra armar och visade stor intellektuell aptit. Han lärde sig läsa och skriva av munkar och kunde uppenbart också en hel del sanskrit och pali. Han ansågs också vara en begåvad poet.

Si Suthammaracha var uppenbart en amorös man som visade stort intresse för prins Narais syster, prinsessan Rajakalayani (Phra Ratchakanlayani) พระราชกัลยาณี (1636-omkring 1680). Han ska ha beordrat sina soldater att omringa hennes residens och sedan själv ha tagit sig in i byggnaden. Prinsessan hade innan dess fått hjälp med att bli utsmugglad i ett skåp eller i en boklåda, gömd under buddhistiska skrifter. Efter sin flykt klagade hon hos sin bror över det sätt som hon behandlats på av kungen.

Narai ska ha blivit rasande och i oktober 1656 samlade han sina anhängare för en attack på det kungliga palatset. Han fick hjälp av en grupp japaner bosatta i Siam, malajer från Pattani och uppenbart också av persiska muslimer. Andra källor talar om 40 japanska officerare, mon, javaneser, muslimska cham och persiska muslimer.

Efter ett inledande bråk med Narai inne på palatsområdet flydde Suthammaracha in i palatset, men han släpades snart ut därifrån och fördes till Wat Khok Phraya där han blev avrättad enligt ”säckmetoden” den 26 oktober 1656. En annan källa säger att kung Suthammaracha sårades i ryggen under attacken, men att han lyckades fly. Några dagar senare blev han dock infångad och avrättad efter att ha regerat i 2 månader och 17 dagar.