Jag har tidigare berättat om det gamla khmertemplet Preah Vihear som Thailand oväntat förlorade till Kambodja 1962. Se även ”Modern tid,” avsnittet ”Det ökande kommunisthotet,” artikeln ” Kambodja och templet Preah Vihear.”

Under stora delar av 1970-, 80- och 90-talen gjorde krig och oro att Preah Vihear inte kunde besökas alls. Templet hade 1992 varit öppet för besökare en kortare tid, men 1993 hade det ockuperats av röda khmererna. I maj 1998 försökte flera hundra röda khmerer omgruppera sig vid templet då de förlorat staden Anlong Veng อันลองเวง i norra Kambodja, men detta försök visade sig vara början på slutet för dem innan de slutligen kapitulerade till Phnom Penh i december 1999.

I januari 2008 protesterade den thailändske försvarsministern Boonrod Somthat (Bunrot Somthat) บุญรอด สมทัศน์ (17 november 1941-) mot Kambodjas planer om att få registrerat Preah Vihear på UNESCO:s världsarvslista, utan att först ha kommit överens med Thailand om detta.

I april 2008 planerades samtal mellan Thailand och Kambodja angående ärendet före registreringen. Thailand insisterade på att stödja en världsarvslistning av Preah Vihear, men menade att processen "inte fick påverka den omtvistade gränsdragningen." Det finns källor som säger att Thailand hade föreslagit ett delat ansvar för världsarvslistningen, men detta förkastades av Kambodja.

I juni 2008 godkände Thailands dåvarande utrikesminister Noppadon Pattama en kambodjansk karta som skulle användas för att ansöka om världsarvslistningen. På onsdagen den 18 juni utfärdade Thailand och Kambodja en gemensam kommuniké där Thailand stödde världsarvslistningen.

Gränsdragningen runt templet har aldrig varit helt tydlig och oppositionen anklagade nu Noppadon för att ha avyttrat thailändsk mark i strid med författningen genom att godkänna den kambodjanska kartan. Enligt författningen måste frågor angående avyttring av thailändskt territorium först godkännas av parlamentet. Oppositionen menade att regeringen i Bangkok hade "sålt" mark till Kambodja, i utbyte mot lukrativa affärskontrakt.

Oppositionen påstod att Noppadon hade gått med på Kambodjas kartförslag för att gynna Thaksin, som enligt uppgift skulle ha varit intresserad av att investera i ett kasino i Kambodja. Innan Noppadon blev utrikesminister hade han tidigare varit en av Thaksins advokater.

PAD utnyttjade det inträffade för att öka sitt stöd bland allmänheten och taktiken blev delvis framgångsrik då den appellerade till en djupt rotad nationalism. Söndagen den 22 juni 2008 stängde Kambodja templet för besökare sedan medlemmar från en buddhistisk fredsgrupp försökte genomföra en protestmarsch in på kambodjanskt territorium. Thailändska statsvetare varnade för den nationalistiska retoriken som var skadlig för de diplomatiska förbindelserna och som kunde väcka hat mellan thailändare och kambodjaner.

Efter den thailändska regeringens beslut att stödja Kambodjas önskan om att registrera Preah Vihear som världsarv anmälde motståndare till Thaksin utrikesminister Noppadon Pattama för brott mot författningen. Författningsdomstolen fastställde måndagen den 7 juli 2008, med röstsiffrorna 8-1, att utrikesministerns gemensamma kommuniké med Kambodja var "icke författningsenlig." Utrikesminister Noppadon meddelade torsdagen den 10 juli att han avgick som en följd av författningsdomstolens dom.

Måndagen den 7 juli 2008 listades Preah Vihear officiellt som ett världsarv på UNESCO:s världsarvslista och samma dag marscherade tusentals Phnom Penh-bor, trots ihållande regn, genom stadens gator för att fira detta. På kvällen hölls en utomhuskonsert vid Wat Phnom วัดพนม i Phnom Penh. Konserten sändes i TV över hela landet.

Måndagen den 14 juli fortsatte firandet och 8 000 kambodjaner fyllde Phnom Penhs olympiska stadions inomhusarena för en konsert under värdskap av biträdande premiärministern Sok An ซก อาน (16 april 1950-). Även denna konsert direktsändes i TV.

(Sok An)

Läget blev allvarligare tisdagen den 15 juli då tre thailändska demonstranter försökte ta sig fram till Preah Vihear för att hissa en thailändsk flagga och blev arresterade av kambodjanska gränsvakter. Thailändsk militär gav sig då in i på kambodjanskt territorium, enligt kambodjanska källor, och stod nu öga mot öga med kambodjanska gränsvakter. En av de thailändska soldaterna miste ett ben då han trampade på en landmina. Att thailändska styrkor gått in på kambodjanskt territorium förnekades dock av den thailändska militären.

Onsdagen den 16 juli skickade Thailand förstärkningar till området och torsdagen den 17 juli fanns det mer än 1 000 soldater vid Preah Vihear. Omkring 400 thailändska soldater ockuperade därefter en buddhistisk stupa inne på kambodjanskt territorium. Den thailändska militären förnekade emellertid ännu en gång att de befann sig inne på kambodjansk mark.

Den kambodjanske premiärministern Hun Sen skrev ett brev till premiärminister Samak där han krävde ett omedelbart tillbakadragande av de thailändska trupperna från kambodjanskt område och en avhysning av demonstranter från det omtvistade området.

Fredagen den 18 juli 2008 svarade premiärminister Samak på brevet där han insisterade på att de thailändska trupperna befann sig på thailändsk mark. Han skrev att de kambodjanska trupperna på det 4.6 km² stora omtvistade området var en "kränkning av Thailands suveränitet och territoriella integritet,” men att hans regering var "inställd på att hitta en rättvis och fredlig lösning på situationen.”

Lördagen den 19 juli skickade den thailändska och den kambodjanska regeringen ytterligare trupper och tunga vapen till den omtvistade gränsen samtidigt som man planerade samtal på hög nivå. Dessa samtal ägde rum måndagen den 21 juli och den kambodjanske försvarsministern Tea Banh (Tia Ban) เตีย บันห์ (5 november 1945-) och Thailands överstekommenderande för de väpnade styrkorna Boonsrang Niempradit (Bunsang Niampradit) บุญสร้าง เนียมประดิษฐ์ (15 januari 1948-) möttes i Thailand. Men samtalen ledde inte fram till något konkret.

(Tea Banh)

(Boonsrang Niempradit)

Tisdagen den 22 juli förklarade Thailand att man inte ville ha hjälp från ASEAN med att lösa gränskonflikten. Detta uttalande gjordes i samband med att utrikesministrarna från ASEAN träffades i Singapore. BBC rapporterade nu att Kambodja bett FN om hjälp med att lösa gränskonflikten. Onsdagen den 23 juli föreslog en kambodjansk regeringstalesman att Kambodja skulle ta fallet vidare till Internationella domstolen, vilket man som bekant också hade gjort 1962.

Torsdagen den 24 juli förklarade Kambodja att man skulle dra tillbaka sin begäran om hjälp från FN fram till att förhandlingarna mellan Thailand och Kambodja i Siem Reap skulle avslutas måndagen den 28 juli. Lördagen den 26 juli fick Thailand en ny utrikesminister. Hans namn var Tej Bunnag (Tet Bunnak) เตช บุนนาค (25 november 1943-) och han var en pensionerad karriärdiplomat. Tejs första arbetsuppgift var att leda förhandlingarna i Siem Reap.

(Tej Bunnag)

Förhandlingarna blev emellertid inte särskilt framgångsrika. Enligt rapporter hade båda sidor dock varit för ett tillbakadragande av sina trupper. Den thailändska armén skulle inleda tillbakadragandet, men man hade inte kommit överens om någon tidsplan.

Fredagen den 1 augusti publicerade den thailändska tidningen the Nation en ledare som kritiserade Kambodja för att de hade bett FN om hjälp för att lösa problemet med Preah Vihear. Samma fredag genomförde premiärminister Hun Sens hustru Bun Rany บุน รานี (15 december 1954-) en buddhistisk ceremoni i ett tempel i det omtvistade gränsområdet. Tusentals kambodjaner deltog i ritualen.

Samma natt kontrade ledare från PAD och tusentals av deras supportrar med att hålla sin egen religiösa ceremoni. Detta för att motverka eventuella negativa följder av den kambodjanska, hävdade man. Det fanns också de som gick ännu längre och som anklagade Bun Rany för svart magi för att försvaga Thailand. Det fanns ju så många experter på svart magi i Kambodja!

(Bun Rany)

Söndagen den 3 augusti hävdade Kambodja att Thailand hade ockuperat tempelkomplexen Prasat Ta Muen Thom och Prasat Ta Muen Tot i den kambodjanska provinsen Oddar Meanchey. Tisdagen den 5 augusti sade Kriengkrai Sampatchalit (Kriangkrai Sampatchalit) เกรียงไกร สัมปัชชลิต från det thailändska kulturministeriet, att Prasat Ta Muen Thom låg hundra meter in på den thailändska sidan av gränsen.

(Kriengkrai Sampatchalit)

Detta uttalande skapade stor upprördhet i Kambodja. Den thailändske överbefälhavaren Anupong Paochinda spädde på upprördheten då han förklarade att de thailändska trupperna skulle stanna kvar vid Prasat Ta Muen Thom, eftersom templet låg i Thailand.

Torsdagen den 7 augusti rapporterade ASEAN att både Thailand och Kambodja hade dragit bort sina trupper från Ta Muen Thom och återvänt till sina tidigare baser. De båda länderna skulle mötas på utrikesministernivå i Thailand måndagen den 18 augusti för att ännu en gång försöka hitta en lösning på krisen vid gränsen. Torsdagen den 14 augusti kom militären från de båda länderna överens om att minska antalet soldater vid Preah Vihear, innan mötet mellan de båda utrikesministrarna.

Ännu en gång misslyckades man med att hitta en konstruktiv lösning på gränsproblemen och i september anklagade Kambodja på nytt Thailand för att ha ockuperat templen Ta Muen Thom och Ta Khwai ตาควาย. Thailand svarade att templen tillhörde distriktet Phanom Dong Rak พนมดงรัก i den thailändska provinsen Surin.

(Ta Khwai)

Det militära läget fortsatte att vara spänt genom de båda ländernas utökade militära närvaro i området och Kambodja såg den thailändska militära upptrappningen som ett utslag av thailändsk "storebrorsmentalitet." Många bybor i gränsområdet påstods ha sökt sig därifrån av fruktan för ett regelrätt krig, medan militära ledare för de båda länderna hävdade att det inte skulle bli någon upptrappning av konflikten.

Jag går nu händelserna lite i förväg då jag berättar att Nationella antikorruptionskommissionen (NACC) i mars 2013 hade anmält den tidigare utrikesministern Noppadon Pattama för ämbetsbrott. Den 4 september 2015 friade Högsta domstolen honom från misstankarna om ämbetsbrott gällande stödet till Kambodja och världsarvslistningen av Preah Vihear.