Thaksins försök att kuva oroligheterna i söder gick inte så bra och många började bli otåliga över Thaksins oförmåga att skapa fred. Thaksins auktoritära ledarstil hade också börjat ifrågasättas inom hans eget parti. Thai Rak Thais chefsrådgivare Sanoh Thienthong (Sano Thianthong) เสนาะ เทียนทอง (1 april 1934-) gjorde ett känslomässigt utspel i parlamentet och gick till angrepp på sin egen partiledare.

Thaksin anklagades för att betrakta Thailand som "sitt eget" och att vara ledare för en regering som "plundrade nationen." Detta mycket ovanliga och starka utspel i thailändsk politik gjorde det inte lättare för Thaksin. Den minskade tillväxten i den thailändska ekonomin hade heller inte varit lätt att förklara. Det höga oljepriset var visserligen en del av förklaringen, men många menade att den stora korruptionen i landet hade skrämt bort investerare.

Opinionsundersökningar under 2005 visade att väljarstödet för Thai Rak Thai minskat även om en majoritet fortfarande stödde Thaksin. Trots allt växte Thailands ekonomi fortfarande och många hade fått det bättre. Thaksin blev känd för en sällsynt förmåga att klara sig ur besvärliga situationer och inte helt utan anledning fick han smeknamnet "Teflon-Thaksin."

En man vid namn Sondhi Limthongkul (Sonthi Limthongkun) สนธิ ลิ้มทองกุล (7 november 1947-), som tidigare varit en varm anhängare till Thaksin, hade med tiden blivit alltmer kritisk mot honom. Under den andra halvan av 2005 påbörjade Sondhi i stället en kampanj mot sin tidigare vän. Thaksin menade att Sondhi ville hämnas efter att han hade investerat stora pengar i en ny TV-kanal som drabbades av regelverkshinder. Sondhi, som ofta beskrivs som en frispråkig journalist och mediemagnat, kommer du att höra talas mycket om längre fram. Här kommer först lite om hans bakgrund;

(Sondhi och Thaksin då de fortfarande var vänner)

1982 hade Sondhi startat Manager (Phuchatkan) ผู้จัดการ, som först gav ut en publikation en gång i månaden. Produktionen pågick i ett rum i hans fars hus och blev snart en succé. Fyra år senare publicerade han Manager Weekly (Phuchatkan Rai Sappada) ผู้จัดการรายสัปดาห์. Senare gav han ut en dagstidning Manager Daily (Phuchatkan Rai Wan) ผู้จัดการรายวัน.

Tidningen blev hans eget språkrör och han använde tidningens inkomster för att bygga upp ett imperium inom media. I maj 1992, när militärregeringen slog ner demonstrationerna, var Sondhi starkt kritisk mot detta och regeringen hotade med att stänga ner hans tidning.

1996 hade Sondhi omkring 12 miljarder baht i tillgångar, men Asienkrisen 1997 gjorde honom bankrutt. Undersökningar mot honom startades för att se över misstänkta företagstransaktioner och skulder i samband med den personliga konkursen. Efter Asienkrisen attackerade han regeringen, som då leddes av Demokratiska partiet, för dess oförmåga att hantera den ekonomiska återhämtningen. När Thaksin blev premiärminister 2001 kom flera av Sondhis bundsförvanter med i regeringen.

Sondhis bankir, Viroj Nualkhair (Wirot Nuankhae) วิโรจน์ นวลแข (25 februari 1947-), blev VD för den statligt ägda Krung Thai Bank (KTB) ธนาคารกรุงไทย och Viroj efterskänkte 1.6 miljarder baht som Sondhi var skyldig banken. Detta innebar att Sondhi kunde återhämta sig efter sin konkurs. Sondhi blev nu en varm anhängare av Thaksin och kallade honom "den bästa premiärminister som vårt land någonsin haft." Men tonläget skulle snart ändra sig.

(Viroj Nualkhair)

Viroj Nualkhair hamnade sedan under press att avgå efter att Krung Thai Bank rapporterat 40 miljarder baht i dåliga lån 2004. Sondhi Limthongkul försvarade honom dock kraftfullt. Då Viroj ändå tvingades avgå började Sondhi offentligt kritisera Thaksin. Sondhi använde sig av de medier han ägde eller kontrollerade, inklusive TV-kanalen ASTV เอเอสทีวี.

Sondhi bildade 2005 Folkalliansen för demokrati (Phanthamit Prachachon Phuea Prachathipatai) พันธมิตรประชาชนเพื่อประชาธิปไตย, som hade som mål att störta Thaksin. Formellt bildades alliansen först den 8 februari 2006. På engelska kallas rörelsen för People's Alliance for Democracy med förkortningen PAD och denna förkortning kommer jag att använda mig av i fortsättningen.

PAD kallas ibland också för National Liberation Alliance (Klum Phanthamit Ku Chat) กลุ่มพันธมิตรกู้ชาติ, Thailands patriotiska nätverk (TPN) eller ännu oftare för gulskjortorna (Suea Lueang) เสื้อเหลือง. Längre fram i texten har jag valt att skilja på PAD och Thailands patriotiska nätverk.

Den 10 april 2005 ledde Thaksin en religiös ceremoni i Wat Phra Kaeo och i början av oktober 2005 publicerades en kritisk artikel på internet. Det handlade om Phoochatkarn Newspapers (Nangsuephim Phuchatkan) หนังสือพิมพ์ผู้จัดการ webbplats där man påstod att premiärministern hade tagit över en strikt kunglig uppgift då han ledde ceremonin. Sondhi Limthongkul använde sedan en rad slogans som skulle visa hur mycket han älskade kungen, avsedda att användas som slagord mot Thaksin.

Den 17 november förbjöd en civildomstol (san yutitham) ศาลยุติธรรม Sondhi att fortsätta med sina anklagelser mot Thaksin. Detta fick omedelbart akademiker och intellektuella att attackera Thaksin för att han återigen försökte införa restriktioner i pressfriheten. En anmälan mot Thaksin om majestätsbrott lämnades också in samma månad. Denna anklagelse drogs sedan tillbaka efter kungens födelsedagstal i december 2005 då kungen sade att han inte tog anklagelser om majestätsbrott alltför allvarligt. Trots detta fortsatte Sondhi att använda sina rojalistiska slagord i sin kamp mot Thaksin och hans anhängare.

Den 27 september 2005 publicerade Manager Daily en predikan av Luang Ta Maha Bua หลวงตามหาบัว (12 augusti 1913-30 januari 2011), som var en populär men kontroversiell munk. Predikan var extremt kritisk mot Thaksin och det blev ännu mer kontroversiellt eftersom en hög munk från ett av landets mest aktade tempel stod för kritiken. Den 11 oktober 2005 stämde Thaksin Manager Daily och krävde ett skadestånd på 500 miljoner baht.

(Luang Ta Maha Bua)

Då munkar traditionellt sett inte kritiseras stämde Thaksin i stället tidningen Manager Daily och inte Luang Ta Maha Bua personligen. Efter stämningen anklagades Thaksin för att försöka sätta munkavle på pressen. Manager Dailys advokat kom med följande kommentar; ”Alla tidningar återgav hans [Luang Ta Maha Buas] kommentarer. Varför stämde Thaksin inte honom [Luang Ta Maha Bua] i stället? Han valde att stämma enbart Manager Media Group บริษัท แมเนเจอร์ มีเดีย กรุ๊ป จำกัด då det finns ett samband med Khun Sondhi."

Thaksins jurister kontrade med att andra tidningar bara hade publicerat delar av Luang Tas predikan och att Manager Daily valt en ärekränkande rubrik. Den ansedde civilrättsadvokaten Thongbai Thongpao var av den uppfattningen att Thaksins stämning hade en viss juridisk tyngd. Han tillade att stämningen ”inte innebar någon attack mot pressfriheten."

Ovanstående ärekränkningsfall och andra liknande fall drogs senare tillbaka efter att kung Bhumibol indirekt hade avrått från detta i samband med sitt årliga födelsedagstal i december. Det ska tilläggas att Luang Ta Maha Bua återigen kritiserade Thaksin den 14 mars 2006 och uppmanade honom att avgå.

En halvtimme efter midnatt den 14 januari 2006 stormade hundratals demonstranter ledda av Sondhi Limthongkul, den tidigare senatorn Pratin Santiprapop (Prathin Santipraphop) ประทิน สันติประภพ (19 juni 1934-), Klanarong Chanthik กล้านรงค์ จันทิก (18 september 1943-) och parlamentsmedlemmen från Demokratiska partiet Kalaya Sophonpanich (Khunying Kanlaya Sophonphanit) คุณหญิงกัลยา โสภณพนิช (21 september 1940-) Government House.

(Kalaya Sophonpanich)

De lyckades överraska säkerhetsstyrkorna och kunde därför ockupera byggnaden i tjugo minuter innan de omgrupperade sig utanför byggnaden och sedan fortsatte sina protester härifrån.