Måndagen den 25 oktober 2004 inträffade ännu en mycket allvarlig och tragisk händelse i södra Thailand. Det hela hade börjat när fler än 1 000 poliser och militärer slog till mot en demonstration utanför en polisstation i staden Tak Bai ตากใบ i provinsen Narathiwat. Demonstrationerna hade utlösts av att sex muslimska män hade arresterats, anklagade för att ha försett muslimska rebeller med vapen. Demonstranterna krävde att de skulle friges.

Polisen hade bett militären om förstärkning och det användes vattenkanoner och tårgas mot de stenkastande demonstranterna. När en del av mobben påstods ha varit beväpnad och försökt storma polisstationen avfyrades både varningsskott och sedan skarpa skott mot demonstranterna. Enligt mina källor blev sex eller sju personer ihjälskjutna.

Omkring 1 300 personer arresterades därefter och de tvingades ta av sig sina skjortor, blev bakbundna och fick lägga sig på marken med ansiktet nedåt. Videosekvenser visade sedan hur soldaterna gick omkring och sparkade och slog de hjälplösa demonstranterna.

Senare på eftermiddagen tvingades de arresterade demonstranterna upp på lastbilsflak. Här staplades de ovanpå varandra i fem eller sex lager och kördes sedan 140 kilometer och en tre timmar lång väg till armélägret Ingkayutthaboriharn (Khai Ingkhayutthaborihan) ค่ายอิงคยุทธบริหาร i distriktet Nong Chik หนองจิก i Pattani. Under transporten dog 78 personer av kvävning, värmeslag eller av misshandeln. Sammanlagt omkom minst 85 personer denna dag och sex eller sju av dessa rapporterades ha dött av skottskador.

Premiärminister Thaksin flög omedelbart till området, men återvände till Bangkok samma natt. Innan det blev känt att 78 personer dött av kvävning gjorde premiärminister Thaksin ett märkligt uttalande. Han sade att de demonstranter som omkommit varit försvagade, på grund av att de inlett sin fastemånad Ramadan เราะมะฎอน, den 15 oktober!

(Arrestering av demonstranter den 25 oktober 2004)

Enligt en senare officiell rapport hade de höga officerarna som övervakade transporten gjort sig skyldiga till tjänstefel då de misslyckats med att utföra transporten på ett varsamt sätt. Tre höga officerare förflyttades från sina poster i mars 2005, men ingen eller inga åtalades som ansvariga för dödsfallen. Samtidigt fortsatte minst sex personer att vara "saknade."

Arresterade personer som misstänktes ha förbindelser med militanta islamister rapporterades ha blivit torterade av säkerhetsstyrkorna för att tvinga fram bekännelser. Fem män berättade senare att polisen hade hållit sina vapen mot deras huvuden och i deras munnar, att man urinerat på dem och att man fört dem till en strand med bindlar för ögonen. Här fick de veta att de skulle kastas i havet om de inte erkände.

Det förekom rapporter om att det bland de fängslade militanta separatisterna fanns personer under 18 år. De påstods vara fängslade på militära anläggningar där de genomgick ”omskolning” av säkerhetsstyrkorna. Misstänkta medlemmar och supportrar till separatistgrupperna, inklusive de som var under 18 år, hade tvingats anmäla sig hos myndigheterna och delta i liknande program för omskolning. Deltagarna i dessa omskolningsprogram riskerade att bli betraktade som förrädare och spioner av de militanta separatisterna då de släpptes fria.

Abdul Rahman Abdul Samed อับดุลเราะห์มาน, muslimernas högste ämbetsman i Narathiwat, berättade för journalister att han fruktade att de många dödsfallen kunde orsaka en våldsam motreaktion och att vissa grupper kunde tänka sig att vilja hämnas. 

En medlem av Thailands nationella kommission för mänskliga rättigheter (khana kammakan sitthi manut sayachon haeng chat) คณะกรรมการสิทธิมนุษยชนแห่งชาติ, hade redan innan tragedin varnat för risken för upptrappat våld i området och kommissionen konstaterade att det sätt som man slog ner demonstrationen på var ett klart övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. På engelska heter Thailands statliga kommission för mänskliga rättigheter National Human Rights Commission (NHRC).

Trots de ovan beskrivna våldsamma händelserna menade polisen på morgonen tisdagen den 26 oktober att de hade situationen under kontroll. Oron i södra Thailands tre muslimskt dominerade provinser har dock fortsatt efter händelserna den 25 oktober och nya våldsdåd har rapporterats så gott som dagligen sedan dess.

Vid minst två tillfällen framgick det tydligt, genom skrivna meddelanden som lämnats vid offren, att det handlade om hämnd för händelserna den 25 oktober. Förutom munkar och civila buddhister drabbades även civila muslimer av det ökande våldet och oron för en direkt konfrontation mellan buddhister och muslimer ökade.

Det växande antalet hämndaktioner gjorde att en ledande muslimsk ledare vädjade till premiärminister Thaksin att han skulle be familjerna till de döda demonstranterna om ursäkt. Thaksin förklarade visserligen att misstag begåtts, men någon formell ursäkt gav han inte. Detta uppfattades av många muslimer som otillräckligt.

Efter händelserna i Tak Bai hade muslimerna i söder låtit tillverka VCD-skivor som bland annat visade den thailändska militärens övervåld. Den thailändska regeringen svarade med att det var olagligt att inneha kopior av dessa VCD-skivor och att innehav kunde innebära åtal.

Först den 2 november 2006 framförde Surayud Chulanont offentligt en formell ursäkt från militären för den hårdhänta behandlingen av demonstranterna den 25 oktober 2004. I samband med detta lades åtalen ner mot 58 av de som deltagit i demonstrationen 2004.

Några åtal mot de ansvariga för dödsfallen i Tak Bai kom aldrig åren efter tragedin även om regeringen erbjöd ersättningar till familjemedlemmarna till offren 2012. Den 1 augusti 2013 meddelade Högsta domstolen att man inte tänkte behandla en begäran från släktingar till offren om att granska vad provinsdomstolen i Songkhla tidigare hade kommit fram till. Som skäl angavs att domstolen i Bangkok inte hade jurisdiktion att upphäva det tidigare undersökningsresultatet.

Trettiofyra släktingar till de 78 personer som dog Tak Bai hade först appellerat till Ratchadas brottmålsdomstol (San Aya Ratchada) ศาลอาญารัชดาฯ. De ville ha en granskning av domstolen i Songkhla, som inte kommit fram till vem eller vilka som var ansvariga för dödsfallen.

Songkhlas provinsdomstol hade 2009 bara kommit fram till att de 78 personer som arresterats framför Tak Bais provinspolisstation (sathani tamruat phuthon Tak Bai) สถานีตำรวจภูธรตากใบ den 25 oktober 2004 hade dött av kvävning. Släktingar till de avlidna menade att domstolen i Songkhlas undersökning var författningsvidrig, ofullständig och olaglig och hade därför begärt en granskning av det ”orättvisa” undersökningsresultatet i Bangkok.

Preeda Nakpiew (Prida Nakphio) ปรีดา นาคผิว, som var ombud för de anhöriga, berättade att Högsta domstolen informerat dem om att de kunde begära en ny granskning av domstolen i Songkhla. Men släktingarna fann det orealistiskt att domstolen i Songkhla skulle ta upp fallet på nytt.

Preeda berättade också att släktingar till offren hade klagat till Thailands statliga kommission för mänskliga rättigheter (NHRC) 2009. Denna kommission hade faktiskt rätt att väcka åtal mot de officerare som varit inblandade i Tak Bai-tragedin. Men man hade inte hört om några framsteg i detta ärende, men hade erbjudits statliga ersättningar efter civila rättegångar.

Den 23 augusti 2024 accepterade Narathiwats provinsdomstol att starta en rättsprocess mot sju tidigare höga tjänstemän för mord, mordförsök och olaga frihetsberövande i förbindelse med tragedin i Tak Bai. Från början handlade det om nio anklagade, men två av dessa friades från anklagelserna. Domstolen skulle inleda sina vittnesförhör den 12 september 2024.

Det var släktingar till de döda och skadade offren som hade väckt talan mot de nio tidigare säkerhetstjänstemännen. Detta hade de gjort den 26 april 2024 eftersom den 20-åriga preskriptionstiden för händelserna skulle gå ut i oktober 2024.

Inte helt oväntat försvann de anklagade och lyckades därmed undgå straff efter att preskriptionstiden hade löpt ut.