På sin dödsbädd hade kung Borommakot givit sitt stöd till prins Uthumphon trots att hans äldste överlevande son, prins Anurakmontri (Ekkathat), faktiskt hade ett större rättmätigt krav på tronen. Anurakmontri led emellertid av sjukdom, vilket gjort honom mindre lämpad som tronföljare.

Mera elaka tungor påstår att kungen en gång sagt att Anurakmontri var en dum person, som inte förtjänade att bli kung. Andra mindre nogräknade källor hävdar att kungen tyckte att han var en idiot! Prins Uthumphon, som däremot var intelligent och mycket populär, utsågs därför till ny regent.

Tre andra framstående prinsar och halvbröder till Uthumphon samlade emellertid sina följeslagare och beväpnade sig från den kungliga livrustkammaren för att motsätta sig prins Uthumphons tillträde till tronen. Uthumphon skall då ha bett fem höga munkar att agera som medlare och försöka skapa försoning.

Medlingen lyckades och de tre prinsarna, Chit Sunthon (Kromma Muen Chit Sunthon) กรมหมื่นจิตรสุนทร, Sunthonthep och Sepphakdi gick med på att stödja Uthumphon som kung och svor en trohetsed till honom. De tre kallas också för Chao Sam Krom เจ้าสามกรม på thai.

Uthumphon som hade de ledande ämbetsmännen och buddhistiska dignitärerna på sin sida agerade sedan snabbt innan de tre prinsarna kunde få för sig att ändra sig. Fem dagar senare blev de arresterade och avrättade. Det behövdes ytterligare 15 dagar för att få slut på intrigerna vid hovet innan Uthumphon kunde utropas som kung. Han kröntes som Somdet Phra Chao Uthumphon สมเด็จพระเจ้าอุทุมพร (r. 13 april 1758-maj 1758) i slutet av april månad 1758. Bland folket skulle han senare bli känd som Khun Luang Ha Wat ขุนหลวงหาวัด.