I Thailand finns det i dag sex större minoritetsgrupper av bergsfolk. Det till antalet största är karenfolket (kariang) กะเหรี่ยง. De vandrade in i dagens Thailand från Burma på 1700-talet genom att korsa floden Salween (Maenam Salawin) แม่น้ำสาละวิน. Deras invandring fortsatte under 1800 och 1900-talet och i dagens Thailand lever det i dag omkring 400 000 karener, men det finns källor som talar om en miljon! I Burma uppskattas deras antal till mellan 5-9 miljoner beroende på källan.

(Karen)

Karenfolket delas in i flera undergrupper med olika namn, traditioner och levnadssätt. Enligt en av mina källor finns det fyra grupper av karen i Thailand och de är bosatta i 15 thailändska provinser i norr och väster. Wikipediasidan om de etniska grupperna i Thailand delar emellertid in karenfolket i sju grupper. Karenfolket talar tonspråk, phasa kariang ภาษากะเหรี่ยง, tillhörande den sinotibetanska språkfamiljen och den tibetoburmanska språkgruppen (trakun phasa yoithibet-phama) ตระกูลภาษาย่อยทิเบต-พม่า.

Karenfolket har länge hävdat sin självständighet och redan 1878 tog man till vapen mot burmeserna. Delar av Karenfolket, ledda av Karen National Union (KNU) (sahaphap haeng chat kariang (kariang khe en yu) สหภาพแห่งชาติกะเหรี่ยง (กะเหรี่ยงเคเอ็นยู) och karenfolkets milis Karen National Liberation Army (KNLA) (kong thap plot ploi haeng chat kariang) กองทัพปลดปล่อยแห่งชาติกะเหรี่ยง, har fört krig mot den burmesiska regeringen ända sedan den 31 januari 1949. Detta krig anses i dag vara världens mest långvariga inbördeskrig.

KNU:s ursprungliga mål var att Karenstaten (Rat Kariang) รัฐกะเหรี่ยง, som bytte det engelska namnet till Kayinstaten 1989, samt mindre delar av närliggande områden skulle uppnå självständighet under karennamnet Kawthoolei (Kothule) ก่อทูเล, men i dag handlar det mer om självstyre än om en kamp för självständighet. Kawthoolei kan översättas till ”landet utan mörker.”

(Kayinstaten i Burma)

Förutom karenfolket finns det ytterligare fem större bergsfolk i Thailand; hmong (mang) ม้ง, lahu ล่าหู่, akha อาข่า, lisu ลีสู่ och yao เย้า eller mien (mian) เมี่ยน. Hmong, som kallas miao i Kina, och de övriga fyra bergsfolken här ovan tillhör alla Kinas 55 erkända minoritetsfolk. Hmong och yao (mien) talar språk som tillhör språkfamiljen hmong-mien eller miao-yaospråk. Liksom karen talar lahu, akha och lisu tonspråk som tillhör den sinotibetanska språkfamiljen och den tibetoburmanska språkgruppen.

(Hmong)

(Lahu)

(Akha)

(Lisu)

(Mien)

Hmongfolkets sammanlagda folkmängd är 4-5 miljoner och de flesta av dem bor i Kina, Vietnam och Laos. I Thailand finns det omkring 250 000 hmong. I början av 1960-talet hade Central Intelligence Agency (CIA) (samnak khao krong klang) สำนักข่าวกรองกลาง rekryterat och tränat hmong i Laos för att sedan sätta in dessa i strider mot de nordvietnamesiska styrkor som invaderade Laos under Vietnamkriget (Songkhram Wiatnam) สงครามเวียดนาม.

Detta kan du läsa mer om i ”Modern tid”, ”Det ökande kommunisthotet”, artikeln ”Det ”hemliga” kriget”. Efter kriget utvandrade många hmong till USA (Saharat Amerika) สหรัฐอเมริกา och där finns det enligt mina källor drygt 300 000 hmong. Det kan vara bra att veta att thailändarna ofta kallar hmongfolket för maeo แม้ว.

Lahufolkets sammanlagda antal är omkring en miljon. De flesta av dem är bosatta i Kina och Burma. I Thailand finns det omkring 100 000 lahu och thailändarna kallar ofta lahufolket för musoe มูเซอ, vilket kan översättas till ”jägare”. Själva kallar de sig för lahu, vilket ska betyda ”stammen som äter grillat tigerkött”. Liksom hmong och andra etniska grupper hjälpte ett mindre antal lahu amerikanerna under Vietnamkriget och efter kriget flydde en del av dem till Thailand där de sökte politisk asyl. Omkring 10 000 av dem hamnade med tiden också i USA.

Akhafolkets sammanlagda antal uppskattas till 680 000 och de lever i små byar på högre höjd i bergen i Thailand, Burma, Laos och i Yunnanprovinsen i Kina. De migrerade till Sydostasien från Kina tidigt på 1900-talet. Inbördeskrigen i Burma och Laos i modern tid resulterade i att fler akha migrerade till de thailändska provinserna Chiang Rai och Chiang Mai. I Thailand uppskattas deras antal till omkring 80 000. Tidigare kallade thailändarna ofta akhafolket för i-ko อีก้อ, vilket akha anser är ett nedlåtande namn.

Lisufolkets sammanlagda folkmängd är omkring 1.3 miljoner och de är bosatta i sydvästra Kina, Burma, Thailand och den indiska staten Arunachal Pradesh (Rat Arunachan Prathet) รัฐอรุณาจัลประเทศ. De bor huvudsakligen i avlägsna bergiga områden. Till Thailand anlände de i slutet av 1800-talet och uppskattningsvis bor det i dag 55 000 lisu här.

(Arunachal Pradesh markerat med rött)

Yao, eller mien, har en sammanlagd folkmängd på cirka 3.5 miljoner och finns främst i Kina och Vietnam. I Thailand finns det uppskattningsvis 45 000 yao. Under inbördeskriget i Laos hade yao goda förbindelser med USA och de kämpade på den sydvietnamesiska sidan mot kommunisterna. Detta ledde till hämndaktioner från den laotiska sidan när kriget var över och resulterade i att fler yao flydde till Thailand där de hamnade i läger vid gränsen till Laos. Du kan läsa mer om händelserna i Laos i ”Modern tid”, avsnittet ”Det ökande kommunisthotet”.

Samtliga ovan nämnda bergsfolk har förmodligen sitt ursprung i södra och sydvästra Kina och de vandrade in i Thailand antingen via Burma eller Laos. Förutom de sex större bergsfolken finns det även över trettio olika minoritetsfolk i Thailand, som inte betraktas som taifolk. Du kan läsa mer om dessa i de kommande artiklarna.