Lisufolket stammar troligen från östra Tibet och de fanns uppenbart där redan innan tibetanerna (chao thibet) ชาวทิเบต anlände till den tibetanska högplatån (thi rap sung thibet) ที่ราบสูงทิเบต. Historikerna menar att lisufolket senare begav sig till nordvästra Yunnan där de bosatte sig under mycket lång tid. På mitten av 1700-talet började lisu flytta in i Burma och i slutet av 1800-talet flyttade de in i norra Thailand.
Lisufolkets sammanlagda folkmängd är omkring 1.4 miljoner och omkring 730 000 är bosatta i sydvästra Kina, 600 000 i Burma, 55 000 i Thailand och 5 000 i den indiska staten Arunachal Pradesh (Rat Arunachan Prathet) รัฐอรุณาจัลประเทศ. De bor huvudsakligen i avlägsna bergiga områden.
(Arunachal Pradesh markerat med rött)
Lisu är ett av Kinas 55 erkända minoritetsfolk och har en del kulturella likheter med yifolket (chao yi) ชาวยี่ som jag kommer att berätta mer om längre fram i artikeln ”Övriga minoritetsgrupper i Thailand”.
Lisuspråket (phasa lisu) ภาษาลีสู่, som tillhör den sinotibetanska språkfamiljen, har sex toner. Lisufolket har inget eget traditionellt skriftspråk.