I nordöstra Burma (Prathet Phama) ประเทศพม่า finns det 4-6 miljoner shan (chan) ฉาน eller ชาน, som är ett burmesiskt namn. De är Burmas största minoritetsfolk. Det finns även många shan som flyktingar i Thailand och då framför allt i provinserna Mae Hong Son แม่ฮ่องสอน, Chiang Rai เชียงราย och Chiang Mai. Deras folkmängd uppskattas till omkring 100 000. En thailändsk Wikipediakälla säger att de migrerade från södra Kina till nuvarande Thailand på 1600-talet.

(Provinsen Mae Hong Son)

(Provinsen Chiang Rai)

Shanfolket kallas för tai yai (chao thai yai) ชาวไทใหญ่ av thailändarna, men de kallar sig själva för tai ไต alternativt tai long ไตโหลง (thai luang ไทหลวง) eller thai yai noi ไทใหญ่น้อย. Namnet tai yai, som kan översättas till ”stora tai”, är bara känt bland thailändarna (siameserna) och grannländerna använder andra namn. Sitt språk, shanspråket (phasa thai yai) ภาษาไทใหญ่, eller phasa chan ภาษาฉาน, kallar de själva för lik tai ลิ่กไต๊.

En Wikipediasida delar in shanfolket i fyra undergrupper; Tai yai, som den klart största gruppen, samt tai lue, tai khuen och tai neua (thai nuea) ไทเหนือ.

Wikipediasidan säger själv att namnen på de olika taigrupperna i olika källor kan skapa förvirring. Sidan säger också att det finns två olika grupper som kallas för tai nuea. De flesta tai nuea lever i dag i Kina där de tillsammans med andra taifolk räknas till minoritetsfolket dai. En del tai nuea lämnade ett oroligt Kina tidigt på 1800-talet och de begav sig utmed tre olika vägar till Laos, Thailand och Burma. Dai kan du läsa mer om i artikeln ”Taifolk utanför Thailand”. En länk till Wikipediasidan om shanfolket hittar du i de externa länkarna i detta avsnitt.

Den tidigare nämnda taigruppen tai yuan (nordtai) är nära besläktad med och har kulturella, språkliga och historiska band till taifolken tai lue, tai khuen och thaifolket (siameserna). Ibland ser man också att shanfolket placeras i en grupp tillsammans med tai lue, tai khuen och tai yuan.

Enligt en källa från år 2000 talades tai khuen-språket (phasa khoen) ภาษาเขิน, eller (phasa khuen) ภาษาขึน, av drygt 6 000 personer i provinserna Chiang Rai och Chiang Mai. Språket är nära släkt med thai och lao. De flesta tai khuen lever i området vid Kengtung i Shanstaten och där fanns det 1990 ungefär 100 000 användare av språket. Det fanns också 10 000 tai khuen i Yunnanprovinsen (Yunnan) ยูนนาน i Kina 1999 och cirka 600 i provinsen Luang Prabang i Laos 2003.

(Provinsen Yunnan i Kina)

I dagens norra Thailand bor det omkring 83 000 tai lue framför allt i provinserna Nan น่าน, Chiang Rai, Phayao พะเยา och Chiang Mai. Denna uppskattning är från 2001. Luefolket finns även i Kina, Burma och Laos och ett mindre antal i Vietnam. Enligt en av mina källor finns det omkring 700 000 användare av lue-språket.

(Provinsen Nan)

(Provinsen Phayao)

I Vietnam betraktas användarna av lue-språket som en egen minoritetsgrupp, men i Kina anses de vara en del av daifolket. Jag har tidigare i denna artikel sagt att du kan läsa mer om dai i den kommande artikeln ”Taifolk utanför Thailand”.

I Kina, Laos, Thailand och norra Vietnam lever drygt en miljon tai dam (thai dam) ไทดำ (svarta tai), men i Thailand är deras antal bara omkring 700 personer enligt en av mina källor. Tai dam har fått sitt namn efter sina traditionellt svarta kläder, som framför allt kvinnorna bär. Tai dam-språket liknar lao, men de använder sin egen unika skrift och har traditionellt inte anammat buddhismen. Tai dam i norra Vietnam refererar till sig själva som tai dam ไตดำ.

(Tai dam)

I Laos bor de flesta tai dam i provinserna Luang Namtha, Bokeo och Oudomxay (Udomsai) อุดมไซ. I Thailand migrerade de till distriktet Chiang Khan เชียงคาน i provinsen Loei, där de tidigare flyttade fram och tillbaka över Mekongfloden mellan nuvarande Laos och Thailand. Slutligen bosatte de sig permanent i Chiang Khan. Under åren 1953-1954 migrerade en del tai dam från Vietnam till Laos och Thailand för att undkomma fransk militär värnplikt.

(Provinsen Oudomxay i Laos)

(Distriktet Chiang Khan i provinsen Loei)

En Wikipediasida talar lite förvirrande om taigruppen lao song ลาวโซ่ง eller tai song (thai song) ไทโซ่ง, alternativt lao song dam ลาวทรงดำ eller thai song dam ไทยทรงดำ. De hade förts till Siam som slavar och tvångsarbetare då siameserna annekterade stora delar av områden i nuvarande Laos på 1700- och 1800-talet. Deras samlade folkmängd i Thailand uppges till omkring 34 000 och de är utspridda i ett antal olika provinser.

Någon källa menar att de kan vara identiska med tai dam. Detta stämmer ju inte med min tidigare uppgift om att det bara finns omkring 700 tai dam i Thailand! En annan thailändsk källa skiljer också mycket riktigt på de två grupperna.

Lao song hade tvångsförflyttats till Siam vid tre tillfällen. Första gången 1779, andra gången 1792 och tredje gången 1826-1828. Lao song har lyckats bevara sin traditionella klädsel, språket och sin egen kultur och de användes ofta som vakter vid de kungliga hoven i Siam och för att kontrollera den mäktiga kinesiska minoriteten, vilket förklarar deras stora spridning i nuvarande Thailand.

I Vietnam, Laos och Kina lever cirka 490 000 tai khao (chao thai khao) ชาวไทขาว (vita tai). 280 000 av dessa bor i Vietnam, 200 000 i Laos och endast 10 000 i Kina. De ska ha utvandrat från Kina för några hundra år sedan. Tai khao finns uppenbart inte i Thailand. De har fått sitt namn efter de vita traditionella blusar som kvinnorna bär.

(Tai khao)

I Vietnam och Laos bor det cirka 165 000 tai daeng (chao thai daeng) ชาวไทแดง (röda tai), som är nära släktingar till tai dam. 140 000 av dem är bosatta i Vietnam. Sitt namn har de fått på grund av det röda mönstret i sina traditionella kläder. De har fått sitt namn på grund av det röda mönstret i sina traditionella kläder. Det verkar inte finnas något betydande antal tai daeng i dagens Thailand.

(Tai daeng)

Den theravadabuddhistiska taigruppen tai phuan (chao thai phuan) ชาวไทพวน eller lao phuan ลาวพวน finns utspridda i nordöstra Thailand (Isan) och centrala Thailand och i provinsen Xiang Khouang (Chiang Khwang) เชียงขวาง och i delar av provinsen Houaphanh i Laos. Deras samlade antal är drygt 200 000 och de är ungefär jämnt fördelade mellan Thailand och Laos.

(Tai Phuan)

(Provinsen Xiang Khouang i Laos)

Det finns dessutom omkring 5 000 tai phuan i distriktet Mongkol Borei (Mongkhonburi) มงคลบุรี i den kambodjanska provinsen Banteay Meanchey (Bantia Mianchei) บันเตียเมียนเจย och i provinsen Battambang (Phra Tabong) พระตะบอง. Mongkol Borei ligger i dag 300 kilometer nordväst om den kambodjanska huvudstaden Phnom Penh (Phanom Pen) พนมเปญ.

(Distriktet Mongkol Borei i Kambodja)

(Provinsen Banteay Meanchey i Kambodja)

(Provinsen Battambang i Kambodja)

Xiang Khouang var tidigare känt som furstendömet Muang Phuan (Mueang Phuan) เมืองพวน, alternativt Muang Phuan Xiang Khouang (Mueang Phuan Chiang Khwang) เมืองพวนเชียงขวาง, och de två namnen har blivit närmast synonyma. Tai Phuan ska ha anlänt till nuvarande Laos på 1200-talet där de grundade stadsstaten Muang Phuan.

Många tai phuan tvingades bosätta sig i områden som Siam hade full kontroll över efter 1828. Du kan läsa lite mer om furstendömet Muang Phuan längre fram i avsnittet ”Taifolkens tidiga invandring i Thailand”, och artikeln ”Legenden om kung Borom”.

(Naturbild från Xiang Khouang i Laos)