Wikipedias sida angående etniska grupper i Thailand nämner tidigare att det finns 24 taispråk och folkgrupper. Jag har tidigare berättat om en några av dessa och i den här artikeln kommer jag fortsätta att berätta om de andra taispråken (klum phasa thai) กลุ่มภาษาไท och de etniska taigrupperna som finns med på denna Wikipediasida.

Wikipedias sida skiljer på de taispråkiga grupperna tai loei (thai loei) ไทเลย och lao lom ลาวหล่ม, medan andra källor säger att det är en och samma grupp. Tai loei stavas thai loei i Wikipedia. Lao lom kallas också för tai lom (thai lom) ไทหล่ม. Tai loei/lao lom uppgår totalt till cirka 27 000 personer i Thailand och Laos. I Thailand finns de spridda i provinserna Loei เลย, Phetchabun เพชรบูรณ์, Phitsanulok พิษณุโลก och Nong Khai หนองคาย. I Laos finns de i provinsen Bokeo.

(Provinsen Loei)

(Provinsen Phetchabun)

(Provinsen Phitsanulok)

(Provinsen Nong Khai)

Förväxla inte lao lom med lao loum (lao lum) ลาวลุ่ม, som är Laos officiella beteckning på befolkningen på låglandet i Laos. I lao loum ingår också majoritetsbefolkningen lao.

Wikipediasidan med etniska grupper i Thailand nämner också taigrupper som talar taispråk såsom yong (phasa yong) ภาษายอง, yoy (phasa yoi) ภาษาโย้ย, lao khrang ลาวครั่ง eller tai khrang (thai khrang) ไทครั่ง, lao ngaew (lao ngaeo) ลาวแง้ว, lao ti ลาวตี้ och lao wiang/lao klang (lao wiang/lao khrang) ลาวเวียง/ลาวครั่ง.

Sammanslagningen av lao wiang/lao klang förstår jag inte riktigt, eftersom lao khrang och lao klang verkar vara olika stavningar för samma grupp. Lao khrang transkriberas lite olyckligt till lao krang på den engelska Wikipediasidan om denna grupp.

Wikipedia säger att det vid millennieskiftet 2000 fanns omkring 13 000 tai yong ไทยอง (thai yong) i provinserna Chiang Mai เชียงใหม่ och Lamphun ลำพูน som talade yong-språket. De första tai yong i Siam slog sig ned i distriktet Pa Sang ป่าซาง i provinsen Lamphun. De döpte sin by till Ban Vieng Yong (Ban Wiang Yong) บ้านเวียงยอง och deras ättlingar bor fortfarande kvar här.

(Tai yong)

Yong-språket talas också i Chiangmaidistriktet San Kamphaeng สันกำแพง och i Lamphundistrikten Mae Tha แม่ทา och Mueang Lamphun เมืองลำพูน. Enligt en källa finns det också tai yong i provinsen Lampang ลำปาง.

(Provinsen Chiang Mai)

(Distriktet San Kamphaeng i provinsen Chiang Mai)

(Provinsen Lamphun)

(Distriktet Pa Sang i provinsen Lamphun)

(Distriktet Mae Tha i provinsen Lamphun)

(Distriktet Mueang Lamphun i provinsen Lamphun)

(Provinsen Lampang)

Joachim Schliesinger โจคิม คลิสซิงเกอร skriver i sin bok Tai Groups of Thailand att tai yong egentligen är etniska tai lue som en gång i tiden (1700-talet?) hade bosatt sig i Mong Yawng (Mueang Yong) เมืองยอง (alternativt Mongyawng), som då var en av de så kallade Shanstaterna. Yong-språket är också mycket likt lue-språket (phasa thai lue) ภาษาไทลื้อ. Språken liknar övriga taispråk och är nära släkt med nordthai.

För att undvika förvirring måste jag berätta att det tidigt fanns en mängd små så kallade shanstater och att flera av dem i modern tid samlades under det gemensamma namnet Shanstaten (Rat Chan) รัฐชาน i dåvarande Burma. Mong Yawng införlivades i Kengtung (Chiang Tung) เชียงตุง 1815 och Kengtung blev huvudstad i Shanstaten. Du kan läsa mer om Shanstaten och dess befolkning längre fram i nästa artikel.

(Kengtung i Burma)

(Shanstaten i Burma)

Schliesinger skriver vidare att siamesiska kungar beordrade Chiang Mais regenter att genomföra militära räder norrut och västerut för att ta krigsfångar som sedan skulle tvångsförflyttas till Chiang Mai, Lamphun och Lampang. Många av dessa fångar var tai yong och störst antal anlände till Siam 1805 efter att 10 000 personer hade tagits till fånga i Mong Yawng.

Enligt Wikipediasidan om yoy-språket talades det av omkring 6 000 personer i Thailand och Laos på 1990-talet. Deras språk riskerar tyvärr att försvinna för alltid. De flesta yoy โย้ย i Thailand har bosatt sig i provinsen Sakon Nakhon สกลนคร.

(Provinsen Sakon Nakhon)

Lao khrang finns utspridda i flera provinser i västra och centrala Thailand och deras antal uppskattas till över 50 000 personer. Det sägs att dessa lao khrang i Thailand är ättlingar till lao, som togs till fånga och förslavades av invaderande siamesiska soldater, då resterna av kungadömet Lan Xang (Lan Chang) ล้านช้าง fallit samman i tre stater på 1700-talet. Siameserna tvingade dessa krigsfångar att bosätta sig på den bördiga centralslätten 1778 där de fick arbeta som bönder med uppgiften att förse huvudstaden och armén med mat.

Du kan läsa mer om Laos och rikets sönderfall på 1700-talet i ”Ayutthaya”, Siam isolerar sig från väst”, artikeln ”Lan Xang splittras”.

Lao ngaew är bosatta i flera olika provinser centrala och nordöstra Thailand och de är omkring 34 000 till antalet. Deras förfäder i Laos hade på 1860-talet begett sig söderut mot Mekongfloden då kinesiska banditer härjade deras tidigare områden. Dessa banditer kan du läsa mer om i ”Bangkok- Rama I-Rama VII”, avsnittet ”Kung Chulalongkorn”, artikeln ”Ho-banditerna”.

Lao ngaew korsade senare Mekongfloden och bildade samhällen på väldigt många olika platser i Siam. I dag lever majoriteten av deras ättlingar i centrala Thailand, men det finns flera lao ngaew-byar utmed Mekongflodens bankar i provinserna Nong Khai och Loei.

En Wikipediasida på thai säger att många lao ngaew hade tvingats bosätta sig i Siam i samband med Siams krig mot Vientiane (Wiangchan) เวียงจันทน์ och Champasak จำปาศักดื์ 1826-1828. Detta krig kan du läsa mer om i ”Bangkok, Rama I-Rama VII”, avsnittet ”Öppningen mot väst”, artikeln ”Krig mot Vientiane och Champasak 1826-1828”.

Lao ti är en etnisk grupp som lever nära gränsen till Burma i provinsen Ratchaburi ราชบุรี (ofta förkortat Ratburi). 1998 uppskattade man deras antal till 200 personer. En källa säger att även de härstammar från Vientiane i Laos. Det förefaller som om de ibland också räknas in i gruppen lao wiang.

(Provinsen Ratchaburi)

Lao wiang är också kända som tai wiang (thai wiang) ไทเวียง, lao vientiane (lao wiangchan) ลาวเวียงจันทน์, tai vientiane (thai wiangchan) ไทเวียงจันทน์ eller helt enkelt bara som wiang เวียง. Dessa namn används också i Laos för invånarna i Vientiane, eller för deras ättlingar i Thailand. Liksom andra grupper av lao hade lao wiang tvångsförflyttats från Laos och tvingats bosätta sig i Siam. En källa anger att det i dag finns drygt 50 000 lao wiang spridda över många provinser i nordöstra och centrala Thailand och även i Bangkok.

Från början var lao wiang slavarbetare. De frigavs senare och blev en integrerad del av befolkningen i Isan. Många lao wiang betraktar sig numera som lao isan eller lao i stället för lao wiang.