Yao, eller mien, stammar ursprungligen från ett område runt Changsha (Changcha) ฉางชา som i dag är huvudstad i provinsen Hunan i Kina. Det finns flera distinkta grupper som räknas till yaofolket och de talar flera olika språk. Den i särklass största undergruppen till yao kallas för Iu Mien (Iao Mian) อิ้วเมี่ยน. Språken tillhör språkfamiljen hmong-mien och yaofolket har ett nära släktskap till hmongfolket. Yaofolket kan ha skilts åt från hmongfolket för omkring 5 800 år sedan.
Yaofolket har en sammanlagd folkmängd på omkring 3,7 miljoner och finns främst i Kina och Vietnam. Enligt en kinesisk folkräkning 2010 fanns det nästan 2,8 miljoner yao i Kina och i en vietnamesiska folkräkning 2010 fanns det nästan 900 000 i Vietnam. I Thailand finns det uppskattningsvis 45 000 yao. Yao är också ett av Kinas 55 erkända minoritetsfolk och en av 54 etniska grupper erkända av Vietnam.
Då yaofolket saknade ett eget skriftspråk ända till nyligen har man fått använda kinesiska källor för att få kunskap om folkets tidiga historia. I boken Hou Hanshu (How Hanchu) โฮ่วฮั่นชู, eller Den senare handynastins historia (tamra prawattisat ratchawong han yut lang) ตำราประวัติศาสตร์ราชวงศ์ฮั่นยุคหลัง, sägs det att yao ”gillade femfärgade kläder”, ”att gå barfota” och att de var ”färgglatt klädda”.
Handynastin (Ratchawong Han) ราชวงศ์ฮั่น varade från 206 före vår tideräkning till 220. Detta tidsintervall varierar en del beroende på källan.
Under inbördeskriget i Laos på 1960-talet hade yao goda förbindelser med USA och de kämpade på den sydvietnamesiska sidan mot kommunisterna. Detta ledde till hämndaktioner från den laotiska sidan när kriget var över och resulterade i att många yao flydde till Thailand där de hamnade i flyktingläger vid gränsen till Laos. Du kan läsa mer om händelserna i Laos i ”Modern tid”, avsnittet ”Det ökande kommunisthotet”.
Efter att ha fått flyktingstatus av den thailändska regeringen och med hjälp av Förenta nationerna (FN) (Sahaprachachat) สหประชาชาติ fick många yao asyl i USA, även om många blev kvar i Thailand.