Det hindubuddhistiska riket Singhasari låg på östra Java och existerade mellan 1222 och 1292 och hade tagit över efter riket Kediri (Anachak Khediri) อาณาจักรเคดิรี, som existerade mellan 1045 och 1222.

Med början 1275 hade Singhasari, som då regerades av kung Kertanegara (Koetanakara) เกอรตานาการา (r. 1268-1292), genomfört en framgångsrik fredlig marin kampanj mot Sumatra och Malackahalvön som resulterade i att regionens lokala regenter och deras stater blev tributstater. Detta inkluderade bland andra det svaga Srivijayariket, vilket jag berättat i den föregående artikeln.

1290 besegrade Singhasari också kungariket Melayu มลายู. Här finns det emellertid källor som anger året till 1288. Melayu har fått en egen artikel efter denna.

Singhasari fortsatte sedan sina kampanjer ända fram till kung Kertanegaras död 1292. Kungen skickade trupper, expeditioner och sändebud till en rad kungariken i Sydostasien och ingick också en allians med kungen av Champa.

Singhasari kontrollerade nu handelsrutterna mellan Indien och Kina och riket blev Srivijayas efterträdare som stormakt i Sydostasien. Efter en militär kampanj 1284 blev även ön Bali บาหลี en lydstat. Singhasari uppmärksammades av Khubilai khan som krävde att riket skulle underkasta sig mongolerna. Khubilai skickade förgäves sändebud till Singhasari 1280, 1281 och 1289 med krav om tribut, men kung Kertanegara vägrade.

(Provinsen Bali i Indonesien)

Vid det sista tillfället påstås det att Kertanegara förödmjukade ett av Khubilai khans sändebud genom att skära honom i ansiktet och/eller huvudet. En del källor hävdar att kungen själv ska ha skurit av ett öra på sändebudet. Sändebudet fick sedan återvända till Kina med sina ärr vilket fick Khubilai khan att skicka en invasionsstyrka bestående av 1 000 djonker (ruea samphao) เรือสำเภา, mot Java 1292.

Samtidigt som mongolerna var på väg mot Singhasari utbröt det ett uppror mot kung Kertanegara under ledning av fursten Jayakatwang (Chaiyakatwang) ไชยกัตวัง (?-omkring 1293) från vasallriket och det tidigare kungadömet Kediri. Han fick assistans av en man vid namn Arya Wiraraja (Aya Wirarat) อายาวีระราช (?-1331), som var regent på ön Madura เกาะมาดูรา vid Javas nordöstra kust.

(Ön Madura)

1292 anföll upprorsmakarna huvudstaden Kutaraja (Khutracha) คุตราชา från både norr och söder och kung Kertanegara, som bara var medveten om anfallet från norr, skickade sin svärson Raden Wijaya (Raden Wichai) ระเด่นวิชัย (?-1309) för att möta detta anfall. Raden Wijaya lyckades också stoppa dessa styrkors framryckning. Den södra styrkan förblev emellertid oupptäckt och nådde fram till den oförberedda huvudstaden Kutaraja. Jayakatwang lyckades också fånga och döda Kertanegara och därmed avsluta kungariket Singhasari.

Då Raden Wijaya fick höra talas om Kutarajas fall försökte han förgäves försvara det som fanns kvar av Singhasari. Han och några följeslagare begav sig därför i exil och en av dessa följeslagare var faktiskt en son till den ovan nämnde Arya Wiraraja.

Av någon anledning bytte nu Arya Wiraraja sida och vände sig emot Jayakatwang och gav i stället i hemlighet sitt stöd till Raden Wijaya. Raden Wijaya låtsades nu att han underkastade sig kung Jayakatwang och fick kungens förtroende. Han fick därför lov att bygga upp en ny bosättning på östra Java, som han kallade Majapahit.

I mars 1293 var mongolstyrkan framme vid Javas norra kust för att straffa Singhasari och kung Kertanegara, utan att veta att riket och Kertanegara inte längre existerade. Raden Wijaya bestämde sig för att utnyttja detta och allierade sig därför med mongolerna för att anfalla Jayakatwang, som mongolerna trodde var kungen av Singhasari. Tillsammans anföll de och till sist gav Jayakatwang upp och blev avrättad.

Som tack för hjälpen vände sig nu Raden Wijaya mot sin tidigare allierade och tvingade mongolerna att lämna Java den 31 maj 1293. Den 12 november 1293 besteg Raden Wijaya tronen som kung Kertajasa Jayawardhana (Katarachasa) การ์ตะราชะสา (r. 1293-1309) och blev därmed den förste kungen i det som kallats Majapahitriket (Anachak Matchapahit) อาณาจักรมัชปาหิต. Enligt en källa varade riket 1293-1527.

(Majapahits utbredning på 1300-talet)

Under den senare kungen Hayam Wuruk ฮะยัม วูรุค (r. 1350-1389) utvidgades Majapahits makt i regionen. Här säger min källa att Majapahits flotta erövrade Palembang och krossade Srivijayariket ett par år efter Hayam Wuruks död. Detta stämmer dock inte riktigt tidsmässigt med det jag skrivit här ovan.

På 1300- och 1400-talet började islam växa i området på grund av indisk mission. Då Majapahits makt minskade under 1400-talet växte i stället det muslimska sultanatet Malacka (Malaka) มะละกา. Malacka heter Melaka på malajiska.

Efter Majapahits nederlag mot det muslimska sultanatet Demak (Anachak Demak) อาณาจักรเดมัก 1498 flydde stora delar av eliten till Bali, där den hinduiska kulturen faktiskt fortfarande lever kvar. Demak existerade mellan 1475 och 1554. Det är oklart om Majapahit blev en vasallstat till Demak 1498 eller om riket fick fortsätta att vara självständigt. 1517 intog Demak till sist Majapahits huvudstad Daha ดาฮา och 1527 utplånades de sista resterna av riket. Efter att sultanatet Demak hade upphört att existera dominerades Java av andra muslimska sultanat.