Den 12 mars blev det bekant att premiärminister Prayut Chan-o-cha på obestämd tid hade stoppat ett förslag angående en skatt på mark och fastigheter. Anledningen sades vara den svaga ekonomin i landet och för att förhindra att låginkomsttagare skulle drabbas orimligt hårt.
Beskedet kom efter att Prayuts administration hade planerat att överväga ett reviderat förslag från finansministeriet. Många ville i stället se att förslaget om en fastighetsskatt skrotades helt och hållet och att de rika i stället skulle beskattas hårdare för att minska gapet mellan rika och fattiga.
Både Kittiratt na Ranong, som varit finansminister i Yingluck Shinawatras regering, och Demokratiska partiets ledare Abhisit Vejjajiva motsatte sig en fastighetsskatt som var baserad på markens värde. De menade att många som bodde i områden med dyr mark då kunde bli tvungna att flytta till billigare förstäder. Att bo centralt i städerna skulle då primärt bara vara möjligt för välbeställda.
Sopon Pornchokchai (Sophon Phonchokchai) โสภณ พรโชคชัย (6 oktober 1958-), som var ordförande för byrån för fastighetsfrågor เอเจนซี่ ฟอร์ เรียลเอสเตท แอฟแฟร์ส stödde emellertid de ovan nämnda skatteplanerna. Han menade att skatter av detta slag kunde bli ett lyft för nationens markreform och att markanvändningen i landet skulle bli mer effektiv. Sopon jämförde markskatten med en bilskatt. Skillnaden var ju att folk själva bestämmer om de vill äga en bil, men alla måste ju ha någonstans att bo oavsett om man äger eller hyr sin bostad.
En annan fråga var varför regeringen valt att inte införa en skatt på oanvänd mark och då speciellt på mark som köpts för spekulation. Under tiden uppmanades regimen att göra mer för att täppa till de luckor i lagen som gjorde det möjligt för de rika att betala mindre i skatt.
Om det med tiden skulle införas en mark- och fastighetsskatt behövde regeringen förklara för allmänheten att merparten av pengarna skulle användas för att förbättra infrastrukturen såsom vägar, elektricitet, vattenledningar, skräp- och avfallshantering och för att förbättra säkerheten i samhällena.