Demokratiförespråkaren och den prisbelönte författaren Wat Wanlayangkoon (Wat Wanlayangkun) วัฒน์ วรรลยางกูร (12 januari 1955-21 mars 2022) dog natten till den 21 mars 2022 i Frankrike där han fått flyktingstatus. Han hade, liksom många andra, flytt från Thailand efter att ha blivit kallad till förhör av militärjuntan 2014.

Enligt en rapport från BBC i Thailand hade han opererats för en tumör i levern i mitten av 2021. Operationen hade gått bra men han hade sedan drabbats av flera allvarliga infektioner som hade skadat flera av hans organ. I slutet av januari hade hans familj i Thailand fått beskedet att hans chanser till tillfrisknande var små. Som ett resultat av en insamlingssatsning från Wats vänner i konst- och litteraturkretsar kunde Wats tre barn flyga till Frankrike och träffa honom en sista gång på sjukhuset den 5 februari.

Wat var född den 12 januari 1955 i kommunen Talung (Tambon Talung) ตำบลตะลุง i distriktet Mueang Lopburi เมืองลพบุรี. Han fick två söner och en dotter med sin fru Asna (Atsana) อัศนา; Wana วนะ, Wasu วสุ och Wajana (Wachana) วจนา. Wat var en produktiv författare som producerade ett antal välkända verk, inklusive romanerna Transistor Love Chant (Mon Rak Thransittoe) มนต์รักทรานซิสเตอร์, som senare blev till film, White Dove (Nok Phirap Khao) นกพิราบสีขาว och Destillered from Blood (Klan Chak Sai Lueat) กลั่นจากสายเลือด.

Vid ett antal tillfällen blev hans litterära verk nominerade till South East Asian Writers Award รางวัลซีไรต์ (S.E.A Write Award). 2007 fick han även Siburapha-priset (Rangwan Siburapha) รางวัลศรีบูรพา. Priset är uppkallat efter pseudonymen för den tidigare omtalade författaren Kulap Saipradit och delas ut till framstående konstnärer, författare och journalister.

Som barn blev Wat intresserad av att skriva dikter och böcker till sina klasskamrater och han skickade in noveller till skoltidningen. 1970 blev han uppmärksammad då en av hans noveller publicerades i månadstidningen Armored Vehicles Magazine tillhörande en militärägd radiostation.

På 1970-talet hjälpte Wat till att publicera tidningen Atipat (Nangsuephim Athipat) หนังสือพิมพ์อธิปัตย์, som gavs ut av National Student Center of Thailand (NSCT) (Sun Klang Nisit Naksueksa Haeng Prathet Thai) ศูนย์กลางนิสิตนักศึกษาแห่งประเทศไทย, som var den främsta paraplyorganisationen för thailändska studentaktivister under denna period. Som ett resultat av detta lärde han känna många författare och aktivister.

Efter massakern på Thammasatuniversitetet den 6 oktober 1976 flydde han ut i djungeln och återvände inte till det vanliga samhället förrän 1981. Efter kuppen mot Thaksin 2006 blev Wat en anhängare till rödskjortorna. Då militären tog makten 2014 blev Wat en skarp motståndare till militärjuntan.

Wats oro för att han skulle åtalas, för att ha motsatt sig juntan, var välgrundad. En arresteringsorder mot honom utfärdades också för brott mot majestätsbrottslagen (artikel 112). Detta för hans medverkan i pjäsen The Wolf Bride som ansågs förolämpa monarkin.

Pjäsen framfördes i oktober 2013 i samband med fyrtioårsdagen av händelserna den 14 oktober 1973. Bland karaktärerna i den satiriska pjäsen fanns det barn, före detta kommunister, kapitalister, en miljardär och en åldrad kung som gifte sig med en varg. Det var medlemmar från den tidigare omtalade nybildade rojalistiska gruppen Rubbish Collection Organization som anmälde flera av skådespelarna för majestätsbrott den 1 november 2013. Ärendet låg dock på is fram till militärkuppen den 22 maj 2014.

I augusti 2014 arresterades Wolf Bride-skådespelarna Pornthip Mankhong (Phonthip Mankhong) ภรณ์ทิพย์ มั่นคง och Patiwat Saraiyaem ปฏิวัติ สาหร่ายแย้ม. En annan skådespelare, Siam Theerawut (Sayam Thirawut) สยาม ธีรวุฒิ, flydde till Vietnam bara för att, enligt uppgift, utlämnas till Thailand tillsammans med två andra politiska flyktingar, Chucheep Cheewasut (Chuchip Chiwasut) ชูชีพ ชีวะสุทธิ์ (1953-), alias farbror Sanam Luang (Lung Sanam Luang) ลุงสนามหลวง och Kritsana Tapthai (Kritsana Thapthai) กฤษณะ ทัพไทย.

(Pornthip Mankhong)

(Patiwat Saraiyaem)

(Siam Theerawut)

(Chucheep Cheewasut)

Liksom andra som åtalats för brott mot artikel 112 nekades de borgen och de bestämde sig för att förklara sig skyldiga då chanserna för friande domar var små. I februari 2015 dömdes de båda till två och ett halvt års fängelse. Straffen hade halverats då de förklarat sig skyldiga. Pornthip hann sitta fängslad över två år innan hon släpptes i augusti 2016. Hon skrev sedan en 884 sidor tjock bok om sin tid som frihetsberövad. Boken från 2019 heter Man Tham Rai Rao Dai Khae Ni Lae มันทำร้ายเราได้แค่นี้แหละ som översatts till All They Could Do To Us på engelska.

Wat berättade för BBC att han stannade 7 månader i Kambodja efter sin flykt från Thailand. Därefter begav han sig till Laos där han slog följe med andra thailändska politiska flyktingar. Efter att Surachai Danwattananusorn, Chatchan Boopphawal och Kraidet Luelert plötsligt hade försvunnit och de två sistnämnda hade hittats mördade i Mekongfloden bestämde sig Wat för att söka asyl på den franska ambassaden i Vientiane. Hans asylansökan godkändes och han kom till Frankrike 2019.

I en intervju med Prachatai 2016 berättade Wat om sin nya tillvaro och att det var bättre att vara utanför ett fängelse än att sitta i ett. Politiken hade blivit oförutsägbar i Thailand och det var därför han hade valt att försvinna. Hans strategi var att slåss som en fri person och inte ge efter för barbarisk makt, sade Wat i intervjun.

Wat lämnade efter sig ett sista manuskript som handlade om hans år i exil.